hans mödosamt sammansparade förmögenhet gick förlorad genom konkurs. Han dog i Köpenhamn 3 december 1866.
Sid. 111.
Karl Sundberg företog under spelåret 1844—1845 en studieresa till Paris, där han uppehöll sig under tio månader. Vid återkomsten därifrån målade Johan Gustaf Köhler hans porträtt, där han var iförd en från modets stad medförd magnifik väst, som väckte stort uppseende i den stockholmska eleganta världen både på och utom scenen. Mästaren behöll emellertid porträttet, och först på Sundbergs sjuttioårsdag öfverlämnade den åldriga änkan detta till honom såsom ett minne från forna dagar. Porträttet, som framställer skådespelaren i hela glansen af ungdomlig kraft och manlig skönhet, blef för honom, hvilken totalt glömt bort hela saken, och för hans närmaste den gladaste öfverraskning. Då det sedermera visades för teaterveteranens gamla vänner och beundrare, utropade dessa med en mun: »Nej, se Kalle Sundberg och hans magnifika väst!»
Sid. 126.
Hur omtyckt »Lucie» varit af vår publik, och hur gärna våra artister sjungit de tacksamma partierna, visas bäst af de fordom täta repriserna. Redan i november 1842 gick operan för femtionde gången med Jenny Lind, under hvilkens frånvaro Elma Ström sjöng titelrollen. 1856 öfvertogs den af Herta Westerstrand under Alois Anders gästspel, då han bl. a. ett par gånger uppträdde såsom Edgar. 1860 utförde den under ett par år engagerade tyske tenoren David Richard Edgars roll, under det att Fredrika Andrée innehade Lucies, hvilken hon som fru Stenhammar bibehöll våren 1865, då Fischer-Achten här gasterade såsom Edgar. Louise
