46
Inför fullsatt salong gafs »Debutanten och hennes far» i F. N. Bergs öfversättning första gången 10 december. Lars Kinmanson såsom den gamle räfven Gaspard öfverträffade allas förväntan, ehuru han nog förlorade vid jämförelsen med mr Francisque, som i den rollen firade en verklig triumf. Kinmanson spelade med lif och lust, och i deras ögon, som ej sett fransmannen, var han alldeles förträfflig. Fanny Hjortsberg kunde godt täfla med Pauline Edelin som Anais och Charlotte Erikson i Anitas roll likaledes med Deschanel. Äfven Stjernström som grefve Ernest var bra. Kinmanson inropades och förde då med sig Fanny Hjortsberg. Pjäsen har sammanlagt gått ett par hundra gånger i Stockholm, senast med Knut Almlöf som en alldeles öfverdådigt rolig Gaspard.
Annandag jul fick publiken återigen muntert, ty då spelade Lars Hjortsberg sin gamle grefve i »Grefvarne Klingsberg». Skada bara att sonen Abraham fortfarande skulle grumla nöjet genom den högst olyckliga figur han gjorde som den unge grefven. Direktionen hade gifvit rollen åt annan person efter hans tråkiga framställning året förut (se del VII sid. 97), men låtit förmå sig att återlämna den till honom på grund af faderns enträgna begäran. Han gjorde icke därmed sonen någon tjänst, ty publiken tyckte, att han var högst otreflig att skåda. Karolina Bock var däremot alltjämt samma makalösa, fåfänga och trätgiriga fru Wunschel, som hon var femton år förut.
