tjänstgöra, och den tillfällige anföraren lät den damma på med både pukor och trumpeter, så att till och med kören hade svårt att göra sig gällande, oaktadt den var förstärkt. Lindströms röst lät svagare än någonsin, och af Pfeiffers hörde man inte en ton, hvilket kanske var en vinst. Daguin spelade med samma behag och lifliga mimik som förr. Recetten inleddes med uvertyren till »Gustaf Wasa», hvarefter repriserades Vials enaktskomedi »Mannen och älskaren» där Almlöf och Sundberg i titelrollerna hade svårt att ersätta Åbergsson och Torsslow.
Vidare är att anteckna två konserter å Kungliga teatern och framförandet af »Skapelsen» i Riddarhussalen långfredagen 29 mars med fru Enbom samt hrr Lindström och Fr. Kinmanson. Den första konserten ägde rum bönsöndagen 10 mars kl. 7—9, då två förut gifna uvertyrer utfördes, till »Fidelio» och till »le Cheval de Bronze»; Köbels klarinett och Elvers' violin läto höra sig; M. Gelhaar sjöng den välbekanta arian ur »den Stumma», som fru Enbom en vecka därefter utförde i operan, Jenny Lind samma aria ur »Oberon», som hon förut sjungit, och Sällström romansen »das Alpenhorn», hvarvid Torsell spelade pianostämman och Gürtler trakterade valthornet. Slutligen utfördes en kvartett ur »Cosi fan tutte» af Jenny Lind, Vilhelmina Enbom, Fr. Kinmanson och Günther. Man tycker ju att, när Kungliga teatern själf anordnade en konsert, den borde framfört något större musikaliskt verk och icke nöjt sig med ett program, som möjligen kunnat passa en enskild konsertgifvare. Också förmådde den icke samla mer än en knappt halffylld salong. Men ändå
