varit de i intelectuelt hänseende mest utmärkte, haft de mest nedtryckta och vanställda hufvudskålar.
Indianerne i hela den öfriga delen af Södra Amerika, nemligen Araucanerne i Chili, Charruas, Puelches m. fl. i Uruguay, Patastaterne och Magellans-landet, äro, så vidt jag kunnat finna, alla brachycephaler. Jag har väl erhållit ett ganska långt, lågt cranium af egendomlig form, uppgifvet att vara från Magellansland, men anser dock numera dess härkomst oviss. Jag har ock sednare af Fitzroy's resa funnit, att sjelfva invånarne på Eldslandet förete samma brachyphaliska form som öfrige Puelches, och måste sålunda anse denne form vara rådande i hela den sydligare delen af södra Amerika.
De brachycephaliska folkstammar i Amerika utgöra en nästan oafbruten kedja genom hela den vestra sidan af denna verldsdel ända ned till Cap Horn och Eldslandet. En af dessa stammar tros vara quarlefvor af de fordne Toltecarne, som öfvergåfvo Mexico och omkring 1050 flyttade ända till Jucatan, till följe af en deras land förhärdande farsot. Den anses hafva varit den mest civiliserade nation som innehaft Mexico; en nation som lemnat efter sig så talrika minnen af en högre odling, sublim kult, vetenskapliga framsteg och skön konst. Morton anser Toltecanerne hafva varit nära beslägtade med Incas (Crania Americana 114) D'Orbigny drager ej i betänkande att ställa Quichuas eller Incas i hänseende till intellectuela förmögenheter i jemnbredd med den gamla verldens folkslag, och tillskrifver dem „en mildhet i religion och seder, som mycket skiljer dem från Anahuac's nationer, särdeles från de Aztekiska och Toltecanska racerna.“
Flera författare anmärka, att bilder som förekomma bland fornlemningar i det medlersta America förete samma hufvudskålsform, som dels återfinnes på cranier ur gamla grafvar, dels ännu tillhöra en del af närvarande Indianbefolkning.
