Den berömda prænologen G. Combe har till Mortons „Crania Americana” författat ett särskilt appendix under titel: „Phrenological remarks on the relation between the natural talents and dispositons of nations and the development of their brains.” Jag fann i denna afhandling, hvad jag förmodade, att författaren ganska litet kunnat begagna det stora verkets rika materialier, och icke ens vidrört de aldra vigtigaste.
Combe har till samma afhandling bifogat figur af ett Schweitzer-cranium i naturlig storlek. Vid besök i Schweitz har han funnit craniiformen hos folket vara den som detta specimen företer, och framställer detsamma här såsom uttryckande Schweitzerfolkets stora physiska, moraliska och intellectuela kraft att förhvärfva och bibehålla borgelig, äfvensom religös frihet! Nå väl, hvad företer då detta i ethnographiskt hänseende? Helt enkelt ett godt specimen af en Tysk hufvudskål, af den allmänna nationala germaniska formen.
Det är redan förut antydt, att några Amerikanska Indianstammar genom hufvudets pressning under den spädaste barndomen på ett onaturligt sätt vanställa craniibildningen. Samma sed har enligt Hippocratis vittnesbörd äfven egt rum bland de gamle Skytherne. Forncranier, som i sednare tider blifvit fundne i de Österrikska staterne, och anses hafva tillhört Avarer, visa en sådan hufvudets nedtryckning. I America har denna sed haft stor utsträckning och betydelse. — Såsom förut omnämndes, bruka Oregon-Indianerne att nedplatta hufvudet från hjessan mot basen, så att det blir onaturligt lågt; Natches m. fl. flattryckte nacken och pannan, samt gjorde hufvudet högt, kort och bredt; Caraiberne nedtryckte pannan; Huanchas eller Aymaras nedtryckte pannan, hoptryckte sidorne, och gjorde dervid nacken onaturligt lång. Hvilken betydelse hade och har då denna sed? jo den att gifva individerna ett förnämt yttre utseende. Vid Huanchas eller Aymaras är redan anmärkt, att
