Sida:Pickwick-klubben 1913.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


»Och vad tror ni, mr Pickwick, att jag kommit hit för?»

»På min ära är det mig inte alldeles omöjligt att gissa», sade mr Pickwick; »för affärer kanhända?»

»Till en del riktigt, sir», svarade mr Peter Magnus, »men på samma gång till en del oriktigt! Försök om igen, mr Pickwick.»

»Sannerligen», sade mr Pickwick, »måste jag inte helt och hållet överlämna åt er själv att säga mig det eller inte, allt eftersom ni anser bäst; ty jag skulle inte kunna gissa det, även om jag försökte hela natten i ända.»

»Jaså, nå ja, hi, hi, hi!» sade mr Peter Magnus med ett blygt fnissande, »vad skulle ni tänka, mr Pickwick, om jag hade kommit för att fria, sir, vasa? Hi, hi, hi!»

»Vad jag skulle tänka! Jag skulle tänka att ni enligt all sannolikhet komme att lyckas i ert förehavande», svarade mr Pickwick med ett av sina mest strålande leenden.

»Ah!» sade mr Magnus. »Tänker ni verkligen det, mr Pickwick? Är det verkligen ert allvar?»

»Ja visst», sade mr Pickwick.

»Nej, ni skämtar visst bara.»

»Nej, sannerligen jag det gör.»

»Nå väl då», sade mr Magnus, »för att inviga er i en liten hemlighet, så är jag av samma tanke. Jag drager inte i betänkande att anförtro er, mr Pickwick, ehuru jag av naturen är fasligt svartsjuk — riktigt våldsamt — att fruntimret befinner sig här i huset.»

Med dessa ord tog mr Magnus av sig sina glasögon i avsikt att blinka och satte dem därefter på sig igen.

»Det var således därför som ni så ofta sprang ut härifrån innan vi åto?» frågade mr Pickwick skälmskt.

»Tyst! — Ja, ni har rätt, det var det. Men jag var för slug för att besöka henne.

»Inte?»

»Nej, det gick inte an, förstår ni, eftersom jag nyss hade kommit från resan. Jag väntar till i morgon, sir, och då har jag dubbelt så goda utsikter. I den här nattsäcken, mr Pickwick, ligger en omgång kläder, och i det här fodralet en hatt, sir, vilka jag hoppas skola bli till en ovärderlig nytta.»

»Verkligen?»

»Ja, ni måste ha märkt min oro för dem i dag. Jag tror inte, att man för pengar kan få make till kläder eller make till hatt, mr Pickwick.»

Mr Pickwick lyckönskade ägaren av de oemotståndliga kläderna över deras besittning, och mr Peter Magnus satt några ögonblick försjunken i djupa tankar.

»Hon är en vacker människa», sade mr Magnus.

»Är hon?» sade mr Pickwick.

»Mycket», sade mr Magnus, »mycket! Hon bor vid pass tjugu mil härifrån, mr Pickwick. Jag fick höra, att hon skulle uppehålla sig här i afton och i morgon förmiddag, och reste därför hit för att begagna tillfället. Jag tycker att ett värdshus lämpar sig rätt bra för ett frieri till ett fruntimmer, mr Pickwick. Hon torde kanske snarare känna det ensliga i sin ställning, än då hon är hemma. Vad tror ni, mr Pickwick?»

»Jag finner det mycket sannolikt», svarade denne herre.

»Ursäkta, mr Pickwick», sade Peter Magnus, »men jag är av naturen nyfiken: varför har ni egentligen kommit hit?»

»I ett vida mindre behagligt ärende, sir», svarade mr Pickwick, i det blodet steg honom åt huvudet vid tanken därpå. »Jag har kommit hit för att blotta lögnaktigheten och falskheten hos en person, till vars sannfärdighet och heder jag hyste ett oinskränkt förtroende.»

»Åh, bevars!» sade mr Peter Magnus; »det är högst obehagligt. Det är ett fruntimmer, förmodar jag, vasa? Slipad räv, mr Pickwick, slipad räv! Ja, ja, mr Pickwick, jag vill visst inte tränga in i edra känslor. Smärtsamt ämne det där, sir, mycket smärtsamt. Bry er inte om mig, mr Pickwick, i fall ni vill ge luft åt edra känslor. Jag vet vad det vill säga att bli bedragen, sir; jag har själv prövat på det tre eller fyra gånger.»

»Jag är er mycket förbunden för ert deltagande i anledning av vad ni antager vara mitt sorgliga öde», sade mr Pickwick, i det han drog upp sin klocka och lade den på bordet; »men —»

»Nej, nej», sade mr Peter Magnus, »inte ett ord mera därom; jag ser nog att det är ett smärtsamt ämne. Vad är klockan, mr Pickwick?»

»Redan tolv slagen.»

»Åh, bevare mig! Då är det ju tid att gå till sängs. Det går aldrig an att jag sitter här längre; ty då blir jag blek i morgon, mr Pickwick.»

Vid blotta tanken på en sådan olycka ringde mr Peter Magnus på huspigan, och sedan den randiga nattsäcken, den röda nattsäcken, läder-hattfodralet och karduspappers-paketet blivit inburna i hans sovrum, begav han sig i sällskap med en lackerad ljusstake bort till den ena sidan av