I överensstämmelse med denna sed — obestridligen en dålig sed — tillägga vi några få biografiska notiser om det hos Pickwick samlade sällskapet.
Sedan mr och mrs Winkle hade blivit tagna fullständigt till nåder av den gamle herrn, slogo de sig kort därefter ned i ett nybyggt hus, knappast en halv mil från mr Pickwicks, och sedan mr Winkle hade fått en plats i City såsom agent eller korrespondent åt sin far, utbytte han sin gamla kostym mot en engelsmans vanliga dräkt och presenterade sig sedan ständigt i en civiliserad kristens yttre.
Mr och mrs Snodgrass bosatte sig i Dingley Dell, där de köpte och skötte en liten gård, mera för att ha något att göra än för vinstens skull. Som mr Snodgrass stundom är tankfull och melankolisk, anses han ännu i dag bland sina vänner och bekanta såsom en stor skald, ehuru vi icke veta, att han någonsin skrivit någonting, som kunde giva stöd åt denna åsikt. Vi känna många berömda, både litterära, filosofiska och andra namnkunnigheter, vilkas ryktbarhet vilar på en liknande grund.
Mr Tupman flyttade till Richmond, då hans vänner hade blivit gifta och mr Pickwick slagit sig i ro, och har sedan ständigt bott där. Under sommarmånaderna promenerar han ständigt på terrassen med en ungdomlig och livlig min, som gjort honom till föremål för beundran av många äldre damer av ogift stånd, som uppehålla sig i denna trakt. Han har aldrig vidare friat.
Sedan mr Bob Sawyer hade stängt apoteket i Bristol, begav han sig, följd av Benjamin Allen, till Bengalen, där båda herrarna hade fått anställning som kirurger i ostindiska kompaniets tjänst. De fingo vardera gula febern fjorton gånger och beslöto därefter att försöka en liten måttlighetskur, varefter de befunno sig väl.
Mrs Bardell uthyrde sina rum mycket fördelaktigt till många umgängsamma, ogifta herrar, men anställde icke mera någon rättegång för brutet äktenskapslöfte. Hennes sakförare, herrar Dodson & Fogg, fortsätta sina affärer, av vilka de ha stora inkomster, och i vilka de allmänt anses såsom de skarpaste bland de skarpa.
Sam Weller höll sitt ord och förblev ogift i två år; men då den gamla hushållerskan nu dog, antog mr Pickwick Mary i hennes ställe på det villkor att hon genast skulle gifta sig med mr Weller, vilket hon även gjorde utan att knota. Av den omständigheten, att två raska, små pojkar blivit sedda vid trädgårdsporten hava vi anledning att antaga, att Sam har familj.
Mr Weller den äldre körde en diligens i ett års tid, men fick podager och tvangs att draga sig tillbaka. Men innehållet i plånboken hade blivit så fördelaktigt placerat för hans räkning av mr Pickwick, att han hade en anständig inkomst att leva av och varav han ännu lever i ett ypperligt värdshus i närheten av Shooters Hill, där han vördas som ett orakel och hyser den mest oövervinneliga avsky för änkor.
Mr Pickwick fortfor att bebo sitt nya hus och upptog sina lediga stunder med att ordna de anteckningar, vilka han senare förärade den på sin tid berömda klubbens sekreterare, eller med att höra Sam Weller läsa högt och göra sina anmärkningar över det lästa, vilket ständigt beredde mr Pickwick det största nöje. I början hade han en hel hop bryderier av de många bjudningar, som gjordes honom av mr Snodgrass, mr Winkle och mr Trundle att stå fadder åt deras ättlingar, men nu har han blivit van vid det och officierar med största lugn och som om saken helt och hållet fölle av sig själv. Han har aldrig haft skäl att ångra sin godhet mot mr Jingle; ty både denne och Job Trotter blevo i tidens lopp värdiga medlemmar av samhället, ehuru de ständigt vägrat att återvända till skådeplatserna för deras gamla äventyr och frestelser. Han är en smula svag nu, men har behållit sin egendomlighet i själen och kan ännu ofta ses betrakta tavlorna i Dulwichgalleriet eller taga sig en promenad i den vackra trakten, då vädret är gott. Han är känd av alla fattiga i grannskapet, vilka aldrig underlåta att med största vördnad taga av sig hatten, då han går förbi; barnen avguda honom, och så gör även hela nejden. Varje år infinner han sig på en stor familjefest hos Wardles och följes vid detta, liksom vid alla tillfällen, av den trogne Sam, mellan vilken och hans herre består en fast, inbördes tillgivenhet, som endast döden kan upplösa.
SLUT
