Sida:Pickwick-klubben 1913.djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


»Ned med plakatet!» sade Sam eftertryckligt. »Jag är uthyrd åt en ogift herre, och priset är uppgjort.»

»Ni antager platsen?» frågade mr Pickwick.

»Ja visst», svarade Sam. »Om kläderna passa mig lika bra som platsen, så äro de inte att klaga på.»

»Kan ni komma i afton?»

»Jag tar på mig kläderna tvärt, om de äro här», sade Sam helt livligt.

»Kom i afton klockan åtta», sade mr Pickwick, »och om betyget är tillfredsställande, så ska kläderna nog komma.»

Med den fasthet och energi, som vore ett utmärkande drag icke blott för denne utomordentlige mans offentliga företag, utan även i alla hans enskilda handlingar, förde han genast sin nya tjänare till ett av dessa bekväma magasin, där nya och begagnade manskläder äro till salu och där man slipper den besvärliga och obekväma formaliteten att taga mått; och innan sängdags var mr Weller försedd med en grå frack med »P.-K.»-knappar, en svart hatt med kokard, en rödrandig väst, ljusa knäbyxor med damasker och en mängd andra förnödenheter, alltför talrika för att här kunna uppräknas.

»Nå», sade denne plötsligt förvandlade individ, i det han den följande morgonen tog plats utanpå Eatanswilldiligensen, »jag skulle allt bra gärna vilja veta, om jag ska betyda en lakej, en ridknekt, en jägare eller en fröhandlare. Jag ser ut som en blandning av litet var av de där. Men det är detsamma; det är en föränding av luft, mycket att se och litet att göra, och allt det där passar mig ypperligt; och därför säger jag: hurra för Pickwickarna!»



TRETTONDE KAPITLET

BESKRIVNING ÖVER EATANSWILL, PARTIERNAS STÄLLNING DÄRSTÄDES OCH VÄLJANDET AV EN PARLAMENTSLEDAMOT FÖR DENNA GAMLA, LOJALA OCH PATRIOTISKA KÖPING.


Vi vilja oförbehållsamt tillstå, att vi ända till den tid, då vi började fördjupa oss i Pickwick-klubbens omfångsrika papper, aldrig hade hört talas om Eatanswill; vi vilja även med samma öppenhjärtighet medgiva, att vi förgäves sökt efter bevis för att ett sådant ställe för närvarande verkligen finnes till. Vi äro därför benägna att tro, att mr Pickwick med den innerliga önskan att undvika att såra någon och med den fina känsla, varigenom han, såsom alla de veta, som kände honom, så högligen utmärkte sig, med flit satte ett uppdiktat namn i stället för det verkliga på det ställe, där han gjorde sina iakttagelser. I denna tro stärkas vi för övrigt av en liten omständighet, som i själva verket är ringa och obetydlig, men som dock, betraktad från denna synpunkt, icke är ovärdig vår uppmärksamhet. I mr Pickwicks anteckningsbok finna vi upptecknat, att han och hans följeslagare hade tagit plats i Nordwick-diligensen; men denna anteckning har sedan blivit överstruken, liksom för att dölja till och med den trakt, i vilken det ifrågavarande distriktet ligger. Vi vilja därför icke tillåta oss några gissningar i detta avseende, utan genast skrida till vår berättelse och låta oss nöja med de materialier, som dess handlande personer förskaffat oss.

Man märker att befolkningen i Eatanswill, i likhet med folket i många andra små städer, tillade sig själv den allra största vikt och betydelse, och att varje man i Eatanswill, i medvetandet av den vikt som fästes vid hans föredöme, ansåg det för sin plikt att med hela sin själ hålla sig till ett av de två stora partier, i vilka staden var delad — de Blå och de Bruna. Nu försummade de Blå icke något tillfälle att motarbeta de Bruna, och de Bruna icke något tillfälle att motarbeta de Blå, och följden härav var, att varje gång de Bruna och de Blå träffade varandra på allmänna sammankomster på rådhuset, marknaden eller torget, uppstodo tvister och högljudda ordväxlingar dem emellan. På grund av denna oenighet är det nästan överflödigt att säga, att allt i Eatanswill gjordes till en partifråga. Om de Bruna ville ha nya fönster insatta i rådhuset, sammankallade de Blå offentliga möten och förklarade företaget för skadligt; om de Blå föreslogo uppresandet av ännu en pump på Storgatan, reste sig de Bruna som en man och förklarade sin avsky för en sådan orimlighet. Där funnos blåa bodar och bruna bodar, blåa värdshus och bruna värdshus, ja, i själva kyrkan fanns det en blå och en brun bänkrad.

Det var naturligtvis väsentligt och oundgängligen nödvändigt, att vardera av dessa mäktiga partier hade sitt utvalda organ och sin utvalda representant, och följaktligen fanns det två tidningar i staden, Eatanswills Gazette och Eatanswille Independent, av vilka den förra förfäktade blå