Den här sidan har korrekturlästs
Kårt/ hwar en gudlös lem/ som här med synden spelat
Och sig i nådens tid/ alsintet bättra welat/
Lär tusend’ plågor ha’; men fasa mäst för den
Hwar hans regeringz synd af straffet kän’s igen;
Men den upriktigt from och sanna Christendommen
Som slikt förargligt alt osmittat undankommen/
Blir/ på så mycken ångst/ som henne stadigt möt/
Utaf Gudz almaktz lius med strålar öfwerströt.
Han/ som är A och O och alt den samma blifwer/
Och i sit sanna ord oss härom wisshet gifwer/
Har/ at hans ord och tal ewinnerlig skal stå
Med ewighetens ring/ där sielf tryckt seglet på.
