Underdånig Lyckönskan
Framstält upå
Hans Majestet
Konung CARL Den XII.
Smörjelse Dag som war den 14. Septemb. 1697.
J Skalder/ som ibland Ehr räknen til förklening
Så framt en Qwinsperson tör falla på den mening
At tänka på et Rim at wåga til en rad/
Och wid en almän frögd/ bland Eder te sig glad.
Man lämnar gärna Ehr och Edra wederliken
Så/ om de Krönte sielf som deras Kunga-Riken
At skrifwa som sig bör; at wisa en Monarck
Så stor han är ell’ war upå et Papers Ark
Den tid den sorgse tid iag tyst och häpen sutit/
Då mina ögon ha’ i stad för pennan flutit/
Blef Swerges saknad mig så under ögon stält/
At iag med håppet och tillika Pennan fält.
Ach at min ängzlan mig så myckit efterlåtit
At iag beskrifwa fåt de Dygder iag begråtit
Jag hade wisserlig för hela Wärlden tet
At jag Ehr mehr i Konst än kärlek efterget;
Men nu i dag nu oß wår Gud på nytt tilstäder/
At sig hwar ärlig Swänsk igen af hiertat gläder;
Då til en almän frögd på Swerjes Kunga Thron
Uti Kung CAROLS stad wi se hans enda Son.
Nu wet iag ei/ i hwad iag ehr behöfwer wika
Wår hugnad bör som och wår önskan wara lika.
En sak den i sig sielf af wigtigt wärde pröfs/
Är den/ där aldraminst stort ordaprång behöfs/
