Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

( 66 )

Förtryk/ förackt och undergång /
När det ei lykkas bra.
För en som handlar / går det an
At får han godset ei /
Så swarsgot som han profwet fann /
Så rår han säja ney;
Det har en ann’ beskaffenhet
Med wåra Giftermål /
Alt sprack en nygift af förtret
Det heter tig och tål.
Är skönt en Man bekajad med
De aldrawärsta fel /
Et dödligt sår / en giftig säd /
Hans Hustru får sin del
Och det ei för en liten tid/
Ney/ bandet räkka skal/
Ei tils man ledsen blir der wid
Men tils den ena kall.
Fördenskul täkke Jungfrur J /
Som önsken blifwa Brud /
Sen til at edert Frieri /
Begynnas må med GUD.
Der wil en grund som stadig är/
Til sådan tyngd och last /
Och den ei öfwer ända bär
Så snart det blåser hwast.
Besinnen jämwäl om J wet
Hwad stånd J kallens til /

At