( 67 )
At det i tuckt och ärbarhet
Och heligt hållas wil.
Et Stånd / på hwilkens wärdighet
Sig stöder och beror /
At Stater samt Gudz Menighet
J werlden stå i flor.
När J ehr sak så öfwerlagt
Och de / sen finnat gåt /
Som öfwer Ehr af Gudi mackt /
Och af naturen fåt /
At gifwa Ehr en Man i wåld
Wäl Ehr; J fån en Wän;
Men fruckten J et hinderhåld/
Så lär Ehr känna den.
Och fast ehr Far det flitigt gör
Det angår eder mäst.
Hwem wet / om det just honom rör /
Twå lika leka bäst /
Han tör på högre stånd ell gull /
Et gunstigt öga slå /
Och kasta all Ehr frögd omkul
Om han får ensam rå.
För alting lät Ehr wara sagt /
At intet rata den /
Som redligt tar sit kall i ackt
Och håller GUD til wän.
Ta’n ingen / ber iag innom famn /
Den ei i alt är Kar /
