Den här sidan har korrekturlästs
( 69 )
Med en / när liuset af hans dar
Snart ned’ i pipan bränt.
Det har så länge werlden ståt
Set ledt och löiligt ut /
När en den nappast fulwäxt / fåt
En sådan gammal stut.
Om någon Jordrefs[1] ranka sig
Wid gammalt trä har fäst /
Den stammen torkas wisserlig
När refwen gror som bäst.
Wid slika giften går det til
Alt lika på et hår /
När Huset mäst förkofras wil /
Då ligger han på bår.
Hwad hemlig sårg de lefwa i /
Hwad frucktan både twå /
Det låter iag här osagt bli
Man wet det wäl ändå.
Skal ei Ehrt giffte illa stå /
Ehrt ok Ehr bli för tungt /
Så lät en skrynkot / få en grå /
En ung bör älska ungt.
Nu Flikkor nog för denna gång
Jag får min penna nött;
Ehr läxa blir Ehr alt för lång
Och iag der öfwer trött.
- ↑ Jordref / Hedera, är en ört / som fäster sig wid andra trän och örter / dragandes deras saft och näring til sig / hwarigenom de med tiden förtårkas.
Lyck-
I 3
