Hoppa till innehållet

Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

( 68 )

Et godt förstånd / et ärligt Namn /
Och sunda lemmar har.
En Man den gunst och ähra wärdt
J stånd och tro Ehr lik /
Och den sig redligt bärga lärt
Om skönt han intet rik.
At älska en som dejlig är /
Det gör wår ungdom mäst;
Dock som man almänt säja plär /
Är måtligheten bäst.
Man kan och hålla af en Kar /
Fast han ei just är skön /
När han en ärlig upsyn har
Och hälsan intet men.
En Karl som älskar mycken ståt /
Löst sälskap / fylleri /
Spel / lätia / slagzmål / öfwerdåd /
Den bör en Flikka sky.
Jag wet ei om det nödigt görs
At Ehr J unga Mör /
En ting här til gemöte förs
Som flitigt wäjas bör /
Naturen sielf förmodar iag /
Har mängt med edert blod
En ledna och et mißbehag /
Som sielfmant biuder mot /
At göra et / at bli et par /
At lefwa sammanspänt /

Med