Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/29

21

Lyck-Önskningar.

---

Dock fins hon allestäds ei hyfsat lika wäl;
De bästa intryck giör dess fägring i wår Siäl
När hon af sådane Personer herbergeras
Hwars härkomst, Höga Börd, uprinnelse och Ätt,
Påminner dem, at hwad som redligt är och rätt
Med rätta, fram för det som gagnar, bör wärderas,
Och de af henne, mehr än andra, ses regeras.
Man menar Dygden är sig nu ei mehra lik,
Den forna tiden säijs har warit öfwerrik
På Frägd, ja sådan Frägd som äskas hos de Höga,
Den mehr i gierningen är Orda-Prång består,
Til Underwisning och til eftersyn förslår
Hos de af sämre Blod, senfärdige och tröga,
Slik Frägd, tör mången tro, tål wåra tider föga.
Män´ då den tiden som förfluten är förut,
Kan öfwertala mig til giöra sådant slut?
Naturen wore nu mehr swag ell´ mindre trifwen,
Hon hade fordom så med runda Händer slöst,
Och i de förras Bröst så mycken fördel öst,
At hon omsider lik som orcklös wore blifwen,
Och sin Förwanskning, som alt annat, undergifwen.
Här wil Jag stödia mig på lefwande bewis
Som lända dels wår tid, och dels mitt Kön, til pris
Bewis, dem icke Jag har swarfwat ur min hierna,
Ell´ någon redlig Swensk mig stridig giöra lär,
Som där utinnan mehr än öfwertygat är,
At hos Grefwinnan HORN, MARGRETA GYLLENSTIERNA,
Har Dygden i bhåld sin förra Krafft och Kiärna.
En ren Gudachtighet, den ingen skrymtan tåhl,
En sanskyll Kiärlek til sin Herre och Gemåhl,
Ett lysande förstånd bland Liuf och Lena Seder,
Medymksamt Hiertelag och Hielpsam färdighet,
Som stämmer öfwerens med Stämmans wärdighet,
Den slike bäckar, från sin ursprungs Kiälla leder
Sitt GYLLENSTIERNE Namn til oförgänglig Heder.

Om

C 3