Om Skalde-Dichter tidt, gå ut på skryteri,
Här blir jag wisserlig för slik bekyllning fri;
Ty den fillkomlighet Jag ämbnat här beskrifwa,
Mitt pund i alla Måhl så wida öfwergår,
At här utinnan mig min egen swaghet rår
En annans skicklighet den sysslan öfwergifwa,
Den jag ei wärdigt nog mig tiltror kunna drifwa.
Ho sin wältalighet här yttrar med beske,
Den måste Jag i konst sanfärdigt eftergie,
Doch hwad han yttermehr af Ord ell´ infall gäller,
Skal bli hos mig ersatt, med Ehrebödighet,
Med skyldig lyydnos plicht, ståndachtig wördsamhet,
Dit icke tanckan blott, men hela hiertat håller
Som där utur sin Bön Nyåhers-Önskan fäller.
GUD som sielfwa Ewigheten,
Jemte alla tiders lopp
Oförandrat fyller opp:
Samt den Jordiska Planeten
Åhr från åhr och skifftewis
Oprätt håller Dig til Pris.
Gif! hwarom Jag til Dig ropar
Högsta HERre Zebaoth!
Du som hela Jordens Klot,
Med Din Mildhet öfwerhopar;
Låt uppå det Nya-Åhr
Som i Dag sin början får,
Min utwaldaste Grefwinnas,
Wälgång och Lycksalighet
Hög- och Fördelachtighet
Oförryckt, ja större finnas:
Uppehålt o HERre blid
Framgent än i långan tid
Den, hwars trefnad hennes mästa
Frögd och fögnad på beror,
Den, ock jemte Landets flor.
Sida:Poetiske Dikter-1732.djvu/30
Den här sidan har inte korrekturlästs
22
Lyck-Önskningar.
Främjar
