En Generals-Person! den utomlands som hemma, Dem Swenskom mången tienst och mycken heder giort, Hans fägring, Kropps-Statur, Hans härkomst, Ätt och Stämma, Wett, Wak- och warsamhet, alt war hos Honom stort, En medfödd myndighet i tal och åtbyrd lyste, Ehwem som Honom såg, för Honom wördnat hyste.
Ho sådan Fördels-lått fått af naturen äga, Ser syslan halfwägs giord, hwad wärf han griper til, Der mången sitt förslag på gullwigt tyckes wäga; Men träffar ei ändå det utslag som han will; Grefw’ SPARRE kändes af ett infödt herrewälde, Som ock, hos Musulmän och hos Barbarer gälde.
Dock lätt oß något, om hans Krigs-bedriffter röra, Som längste tiden ha’ den Herren syselsatt, Hwar Han bewäpnat, haft med fienden til giöra, Behiertat stått emot, ell’ öfwermannat platt, Med ringa macht ibland hafft Härar til bestrida, Och skyndat lyckan tidt uppå de Swenskas sida.
Hålt op, hålt op i tid! förmätne Skallde-qwinna, Dit pappers-ros will här alsingen ting förslå, Framleta ord, som op mot Hielte-dater hinna, Lär du med dina rim ha’ swårt til råka på, At sättia pris på det, som fram för alt bör skattas, Wil sådant förråd til, som dit begrep tör fattas:
Du menar wäl ändå, om inga Skalder finge Framledne Hieltars frägd berömligt höija op, At deras minne då, med Dem i grafwen ginge, Och multnade sin kos så lätt som deras kropp; Men tro mig, at en Skalld mång-ordig slipper wara När Hieltens gierningar för Hieltens minne swara;
När Han af medgång dels, dels Krigs beswärligheter Jgenomöfwad är, så at man säija kan, Så, som det allmänt om Gref’ AXEL SPARRE, heter, Han war i Riketz tienst en oförliklig man,
