EHwad förrättning, tienst ell’ Embetes-beställning J Riket, den ell’ den, at skiöta, anförtros; Däraf, förwäntar Han en skiälig wedergällning, Ja utom deß, för sig beqwämlighet der hos; Men de enkannerlig som föra krigz-befälle Belönes bäst med pris i all’ belöningz stelle:
Den frägden, wida om all’ annor frägd sig sträcker, Hwar Landets wälgång ta’s til frägdens syffte-mål, En drifft then sådan eld i Hielte-Hiertan wäcker, Wid ingen annan drifft det minsta liknas tål, Så kan ock, utom pris, här nedre intet nämnas, Som dem til wederlag nog wärdigt skulle lämnas.
Hwad loford, menar man, kan trycka ut tilfyllest den Hieltens wärde som här lagder ses på bår? Hwars Mannamod förtient sin Store KONUNGS hyllest, J det Han tråkat i des Hielte-fotespår; En KONUNG! hwilkens namn i wida werlden klingar För undersamt och stort, ehwart sig rychtet kringar.
Den förmon kan med skiähl för fördelachtig kallas At wistas oåtskilt en sådan KONUNG när; Jnhämta af hans munn, hwad androm bör befallas, Ta del af fullan håg i alt hans Krigs-beswär, Så, när det lyckas will at winna folck och länder, Som när det gäller til förswara sig i Bender.
Den Swenska Häär som geck från Orient tilbaka, Och hemm åt tågade, war honom anbefalt, Som Höfding föra fram, därjämte at bewaka, Det anseend’, Swerges KUNG sig wunnit öfwer alt, Hwar Han, som General, så wetat saken skicka, At KUNGENS ögnemål där träffades til pricka:
