Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1835-12-31.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


huru Allmakten ingifvit dem denna omsorg för sin afföda, men bevisar äfven, att oförskräckthet i faran, åsidosättandet af egen frälsning, samt en moderlig kärlek och ömhet, lika väl finnas hos oskäliga, som förnuftiga varelser. Ett bevis på denna utomordentliga tillgifvenhet har jag nyligen sjelf sett. Då några träd nedhöggos på en för kort tid sedan af Kronan köpt landtgård vid Petersham, ämnad att sammanslås med Richmond-park, var man sysselsatt att fälla ett högt träd, uti hvars topp en Ikorre hade sitt bo. Ett rep fästades i trädet för att draga det omkull; arbetarne afhöggo rötterne; man drog på repet; trädet svängde fram och tillbaka, och föll sluteligen. Under allt detta försökte Ikorr-honan ingen enda gång att öfvergifva sina ungar, utan stannade qvar hos dem i boet. Då trädet föll, utkastades hon ur boet och fångades oskadd, och insattes i en bur med sina ungar. Hon uppfödde dem en kort tid, men ville ej taga någon föda. Hennes moderliga kärlek fortfor dock intill sista ögonblicket af hennes lefnad, och hon dog, under det hon åt sin afföda, delade all den föda hon kunde åstadkomma."

"Djurens begrepps-förmåga" "Hästar, hundar och flere andra djur lemna oss utomordentliga prof af begrepp och omdöme. Jag har sett hästar, som öppnade en dörr eller port, som var tillstängd med blott en klinka, ett bevis på att de förstått att detta varit den orsak, som höll dörren tillsluten. — Jag såg nyligen en korp, uti ett värdshus i Lewelhurst i New-Forest, som hade en vid pass tre fots lång kedja fästad uti en ring kring halsen. Hvar gång fogeln flög eller hoppade omkring, bar den alltid upp kedjan med näbben, invid ringen, för att hindra dess tyngd att besvära halsen. En af mina bekanta har en gris, som alltid hösttiden ställer sig på bak fötterna emot ett äppelträd på gården, och stöter på det med trynet eller framfoten, för att få frukten att falla ned, — ett bevis på en anmärkningsvärd instinkt. — Om Svinkreatur ligga på marken och sofva i lugnt väder, och blåst uppkommer, och om fruktträd eller ekar stå i grannskapet, skynda de dit för att passa på om vädret skakar ned någon föda för dem."

"Kattor äro vanligtvis hatade, och tros äga föga tillgifvenhet för dem, som visa dem omsorg. Jag har likväl sett en katt, som röjde en synbar oro under ägarens frånvaro, och det säges, att när Hertigen af Norfolk hölls arresterad på Towern, under Drottning Elisabeths regering, banade sig hans katt väg till hans fängelserum genom skorstenen. Man har äfven sett kattor visa sig nitiska att försvara sina husbönders egendom, likså väl som hundar. En man, som dömdes till deportation för tjufnad, berättade mig, sedan han bekänt att han och tvänne hans medbrottslingar bröto sig in i ett hus vid Hamptoncourt att, under det de sysselsatte sig att plundra, sprang en stor svart katt upp på en af tjufvarne, och fästade sina klor i hvardera sidan af ansigtet. Han tillade, att han aldrig sett någon person så rädd."

"En hund, som ofta lemnades ensam i ett rum, plägade alltid, då han var hungrig eller ville gå ut, ringa på klockan. Detta är ett stort bevis på omdömesförmåga."

"Man vet att Hundar, Kattor och Får uppsöka folk när deras ungar äro i fara, och de icke äro i stånd att sjelfva hjelpa dem. Flere djur och insekter, då de anfallas, pläga stundom låtsa vara döda, — ett bevis, att de derigenom tro sig undgå all fara. Ängsknarren gör på samma sätt."

"Doktor Richardson säger, att Räfven i polar-regionerna har förmåga att locka andra djur till sig. Han berättade oss, att då han besökte dessa trakter, såg han en räf, vid stället der han hade uppslagit sitt tält, som sökte efter rof vid ett berg, och som, flere timmar efteråt hördes, på åtskilliga trakter, härma ljudet af Vildgäss."

"Åtskilliga hackspiks-arter pläga, då de göra hål i ett träd för att lägga ägg, bortföra spånorne på långt afstånd, på det att deras bon icke må upptäckas. Flere foglar bortskaffa, af samma anledning, spillningen efter sina ungar. Vaktlar hafva en så fullkomlig kännedom om tiden till höstdagsjemningen, att dagen för deras ankomst till Malta, i Almanackorna på Ön, utsättes omkring d. 22 Sept., och varierar hvarje år i likhet med dagjemningen."

"Foglarnes instinkt." "En Sparfhona (Sylvia hortensis) hade två gånger byggt sitt bo i en murgrönshäck mot en trädgårdsmur, och två gånger fruktlöst, ty boet bortblåstes af starka vindar. Tredje gången förekom hon förnyandet af en dylik händelse dymedelst, att hon fästade en ullgarnsända vid en gren i häcken, och lindade den kring yttre sidan af boet, samt fästade omsorgsfullt den andra ändan af garnet vid en annan närliggande gren."

"Jag äger ett hängande bo af en Qvickstjert, som varit upphängdt vid de smala qvistarne, på en Tall medelst trådar. Dessa hade sinnrikt varit fästade i flere hvarf rundt omkring qvistarne, och sedan fästade i kanterne eller bräddarne af boet. På detta sätt förblef boet hängande, och svingade fram och tillbaka utan att stöta emot."

"Det är kändt, att foglar, som framflyga i stora skockar, pläga utställa en utpost i något högt träd, för att gifva signal om fara är å färde. Detta är äfven förhållandet med jordråttsslägtet, som lefver i byar, såsom Amerikanarna kalla deras tillhåll. D:r Richardson, i sitt intressanta verk: The American Fauna, säger att den hvisslande jordråttan (?) (Arctomys Pruinosus) gräfver sig hål i sandig jordmån, vanligtvis vid sidan af gräskullar, och att man ser henne afskära gräs om hösten, antingen till föda eller för att dermed bekläda sina bon. Medan en del af dessa djur på detta sätt sysselsättas, pläga andra stå på post på någon höjd, för att ge signal om en fiende visar sig, medelst en gäll hvissling, som höres på långt afstånd. Detta ljud upprepas från den ena till den andra, så långt deras jordhålor sträcka sig. Parry's jordråtta (Arctomys Parryi) gör detsamma, äfvensom skogsråttan (A: monax). Dessa djur göra stor skada på ängarna. På sina ströftåg framgå de i skockar, vanligtvis midt på dagen, och sedan de utställt sina utposter, börja de sin slotter och fylla dermed munnarna. Då fara är å färde, ge utposterna signal, och de skynda sig i största hast till sina gömställen."

"Skarpsinnighet hos hundar." En man, som nu vistas i London, gjorde en resa med en forvagn, åt norra England, och var dervid vittne till följande händelse: Det var under en mörk natt, och medan vagnen skred fram, kom en hund springande emot hästarne, under det han skällde och hoppade upp emot deras hufvuden, hvarmed han länge fortfor. Kusken, som fruktade för någon händelse, stannade och lät fornvagnsvaktaren stiga af för att bortdrifva djuret. Hunden sprang några steg framför honom, men återkom snart, och visade dervid så egna åtbörder, att mannen fann sig föranlåten att nedtaga en af lycktorna och följa efter hunden. Sedan han följt honom vid pass hundra alnar, fann han en karl liggande drucken tvert öfver vägen, och hans häst betande vid hans sida. Om icke hunden visat denna omsorg för sin husbonde, hade vagnen troligen gått öfver den sofvande mannen."

"Jag påminner mig en bekant i London, som plägade hvarje afton läsa vid ljus i sin säng. Jag såg en gång hans sängkläder och lakan mycket brända. Natten förut hade han, som vanligt, läst ett tidningsblad, vid ett ljus stående nära intill sängen och somnat ifrån detsamma. Han hade en hund, som sof i rummet hos honom, och han vaknade derigenom att hunden häftigt kraffsade på honom med framfoten. På detta sätt frälsades troligen hans lif, ty han hade tid nog att ropa efter hjelp och förekomma en eldsvåda."

"En jordbrukare, boende i en by i Lincolnshire, stark drinkare, åtföljdes alltid af en trogen hund när han gick ut till en närbelägen krog. Då mannen lemnade stället drucken, tog hunden alllid tag uti rockskörtet, och drog honom ifrån diken och vattenpölar vid vägen, när han raglade mot sådana."

"Lord Stowell har berättat mig följande händelse: Sedan en Herr Edvard Cook länge vistats, jemte sin bror, i Togsten uti Northumberland, reste han till Amerika, och tog med sig sin Jagthund, som han förlorade kort efter sin ditkomst under en jagt i en skog vid Baltimore. Någon tid derefter, under det Herr och Fru Cook fortforo att bo i Togsten, förvånades de att höra en hund skälla om natten. De släppte in honom i huset, och funno att det var samma hund, som deras bror tagit med sig till Amerika. Hunden var hos dem till dess hans husbonde hemkom, då de kände igen hvarandra. Hr Cook kunde aldrig få veta med hvilket fartyg hunden lemnat Amerika, eller på hvilket ställe i England han kommit i land. Denna händelse bekräftar sanningen deraf, att hundar kunna leta sig fram till sina hemorter äfven på betydliga afstånd."

(Times.)



Vigde i Stockholm.

Viktualie-Handlaren L. D. Ling och Demoisette C. Tilljander, vigde den 10 Dec.

Döde i Stockholm.

Controllören C. F. Hallenborg, död den 14 Dec., i dess 66:te års ålder.[1]

Frans Theodor Bartholomeus, son af Fabrikören Fr. Cetti och dess k. maka Axelia Löwenadler, afled i Stockholm den 17 Dec. 1835 , 9 månader 5 dagar gammal.

Vigde i Landsorten.

Vice-Pastorn uti Husby Oppunda Församling Johan Gabriel Aulin och Jungfru Johanna Erika Lundgren, dotter af afl. Kommissarien i Rikets Ständers Bank, Erik Lundgren, och dess aflidne k. maka Johanna Beata Qvistgård, vigde i Husby Prestgård den 15 Dec.

Döde i Landsorterna.

Att Löjtnanten G. A. Wollins älskade maka, Sofia Louisa Humble, stilla afled på Sätesgården Grönadal, nära Carlskrona den 15 Dec. 1835, efter en lefnad af 41 år, 8 månader och 6 dagar.[2]

Att Demoiselle Sofia Wilhelmina Godenius, stilla afled å Ribbingsholms Säteri i Östergöthland den 14 Dec. 1835, 24 år 8 månader och 19 dagar gammal.

Knut Fabian Björn, son af aflidne Bruks-Inspektoren M. Wallin, och dess efterlemnade k. maka Sara M. Hagtorn, död å Utåls Sätesgård i Roslagen den 17 Dec. 1835, nära 1 år gammal.[1]

Afl. Kontrakt-Prosten Bergs efterlemnade enka, fru Brita Elisabeth Berg, född Södergren, död på Wreta gård i Upland, den 18 Dec., i dess 83 års ålder.[3]


Majoren och Riddaren af Kongl. Svenska Svärds-Orden, Anders Erik Boyes ömt älskade maka Johanna Christina Nordenskjöld, afled å Dregsby Sätesgård i Borgo Socken och Finland, den 16 Okt. 1835, i en ålder af 51 år, 9 månader och 29 dagar, sörjd af maka, sex barn och tre barbabarn.

Stifts-Fröken E. C. Carolina af Klercker, dotter till framlidne Majoren Friherre G. R. af Klercker, och dess efterlefvande Friherrinna L. U. Hägerflycht, afled i Helsingfors stad, den 25 Okt. 1835, i en ålder af 33 år och 25 dagar.


Jemlikt Kommissariatet meddeladt utdrag af Protocollet för den 10 i denne månad, hafva Herrar Banko-Fullmäktige pröfvat skäligt, så väl att fastställa de af Kommissariatet föreslagna belåningspriser å nedannämde Bergslagers och Tillverkningsorters, under vederbörande Embetsmäns och Magistraters ansvarighet, på våg liggande Tackjern, som nästkommande år, 1836, hos Rikets Ständers Bank i Stockholm eller LåneKontor i Götheborg belånas, på sätt, som följer: Norbergs och Skinskattebergs Bergslager 4 R:dr 16 sk.; Nora Bergslag 4 R:dr 16 sk.; Lindes dito 4 R:dr; Ramsbergs dito 3 R:dr 32 sk.; Lekebergs dito 4 R:dr 24 sk.; Lerbäcks dito 4 R:dr; Nya Kopparbergs dito 3 R:dr 16 sk.; Hjulsjö dito 3 R:dr 32 sk.; Grythytte och Helleforss Bergslager 3 R:dr 32 sk.; Carlskoga Bergslag 4 R:dr 24 sk.; Philipstads dito 4 R:dr 32 sk.; Söderberkes, Säfvens och Floda Socknar i St. Kopparbergs Län 3 R:dr 32 sk.; Norberkes och Tuna i samma Län 3 R:dr 32 sk.; Grangärdes Bergslag 3 R:dr 24 sk.; Öster Bergslagen 4 R:dr 16 sk.; Öster Dalarne 3 R:dr 24 sk.; Södermanlands och Östergöthlands Län 4 R:dr 16 sk.; Calmar och Kronobergs Län 3 R:dr 24 sk.; Tabergs Bergslag och Jönköpings Län 4 R:dr 24 sk.; Masugnarne under Löfsta, Österby och Gimo Bruk i Upsala Län, samt Rånäs Bruk i Stockholms Län 8 R:dr; dito under Forsmarks, Gysinge, Strömsbergs och Ullforss Rruk, äfvensom för Harnäs Masugn 7 R:dr; dito under Skebo, Ortala, Hargs, Wattholma och Söderforss Bruk 6 R:dr 16 sk.; Hyttö Masungn i Gefleborgs Län 5 R:dr; Ofvansjö och Thorsåkers Bergslag samt Masugnarne i allmänhet inom Gefleborgs, Westernorrlands samt Norr- och Westerbottens Län 4 R:dr 16 sk.; Hellbo, Långevinds, Gnarps, Österbo och Movike Masugnar, i Gefleborgs Län, Galtströms och Lägdö Masugnar, i Medelpad, samt Bollsta och Olofstorps Masugnar, i Ångermanland, 2 R:dr 16 sk., som ock att bifalla Kommissariatets hemställan, att den lånsökande, som, för tackjern från Movike Masugn, vill tillgodonjuta den högre belåningsrätt, som blifvit bestämd för tackjern från Masugnen under Österby bruk, bör lagligen styrka, att samma tackjern är vordet tillverkadt af Dannemora malm; om hvilket beslut allmänheten, till åtlydnad af Herrar Fullmäktiges, i sammanhang dermed gifne befallning, härigenom i vanlig ordning underrättas; hvarjemte till lånsökandes kännedom ytterligare meddelas: att tackjern, som i Banken belånas, bör, på sätt 4 §. 1 mom. af Kongl. Maj:ts den 17 Maj 1814 utfärdade Nådiga Förordning, angående Jernvräkeriet i Riket, föreskrifver, vara behörigen stämpladt och märkt samt upplagdt antingen å Stockholms Tackjernsvåg eller någon af de öfrige, inom LåneBankens Distrikt, i Riket befintliga Jernvågar, hvilka äro försedda med Vågmästare samt stå under städernas Magistraters tillsyn och ansvarighet; att Stamp-, Skrot- och Klotjern är ifrån belåningsrättigheten undantaget; att våg-attesten bör bestämdt innehålla den Bergslags namn och den hyttas stämpel, hvarest tackjernet är tillverkadt, dess vigt samt antalet af galtar och stycken, och från Vågarna, utom Stockholm, hvar det förvaras; att attest öfver tackjern, liggande å Stockholms Våg, skall vara underskrifven af Inspektoren vid Vågen, tillika med tvenne af Stockholms stads Styrelse och på dess ansvar utsedde Embets- och Tjenstemän, hvilka intyga, att den i attesten uppgifne tackjernspost oförryckt skall för Bankens räkning å Vågen qvarhållas; hvaremot dylika attester från de öfrige Vågarne undertecknas på enahanda sätt, som för stångjerns och andre vågförde effekters belåning finnes stadgadt; att innehafvaren af en så beskaffad, å honom ställd eller behörigen transporterad vågattest äger att belåna tackjernet, mot afgifvande af sin, egenhändigt undertecknade skuldförbindelse till Banken, hvartill tryckta blanketter i LåneBanken äro att tillgå, samt aflemnande af Våg-attesten, som då tillika bör, genom särskilt, åtecknad och likaledes egenhändigt uuderskrifven transport, på Banken öfverlåtas; att belåningen fortgår utan afbrott året igenom; att räntan beräknas à 4 procent efter år; att lånen beviljas på högst 9 månaders tid, med förbindelse för låntagarne, att, om så fordras, äfven dessförinnan, efter 6 veckors uppsägning, dem återgälda; att omsättning af dessa lån icke äger rum, utan skola desamma vid förfallotiden ovilkorligen till fulla beloppet inbetalas; att i afseende på frigifvandet från Bankens panträttighet, till större eller mindre del, af belånadt tackjern, efter hand skeende afbetalning i lånen, den pantsatte varans försäljning vid uteblifven liqvid m. m. de för belåning af stångjern och öfrige Våg-effekter gällande författningar och föreskrifter skola tjena till efterrättelse; att, om låntagaren begagnar ombud vid lånets uttagande och våg-attestens transporterande, detsamma bör med behörig fullmakt dertill förses; samt att utlåningen på tackjern, som förvaras på Vågarne inom Götheborgs Låne-Kontors distrikt och vid Byelfs lastageplats i Wermland kommer, på lika sätt och under enahanda vilkor i anseende till de ifrån Byelfs Våg utfärdande attester, som i fråga om den öfrige Jernbelåningen är stadgadt, att besörjas af nämde Låne-Kontor. Stockholm af Rikets Ständers Bank den 19 Dec. 1835.

Commissariatet.

Under den 10 innevarande December hafva Hrr Banko-Fullmäktige, enligt Kommissariatet tillhandakommit ProtokollsUtdrag, för första hälften af nästinstundande år 1836, fastställt följande Belånings-priser å jern och öfrige, uti 6 Art. 2 Afd. 175 §. af Banko-Reglementet under den 26 Maji detta år uppräknade Exportable Effekter, hvarå Lån, emot den i Reglementet stadgade ränta (Fyra procent årligen) och vanlig pantförskrifving, af Banken få utgifvas, nemligen: Stångjern (ordinarie sorter) 11 Rdr 32 sk. per Sk:pund; Valsadt Bandjern 15 R:dr dito; Skärjern 15 R:dr dito; Gallerjern 15 R:dr dito; Bergsmansjern 10 R:dr 32 sk. dito; Knippjern 13 R:dr 16 sk. dito; Bultjern 14 R:dr dito; Bandjern 13 R:dr 40 sk. dito; Slutpanneplåtar 13 R:dr dito; Jernankare 24 R:dr dito; Sänksmide eller Rundtbultjern 14 R:dr 32 sk. dito; Bomeras (Plogämnen) 13 R:dr dito; Förtent jernbleck på Stockholms och Götheborgs Vågar, förvaradt under tak, 55 R:dr dito; Garfstål 36 R:dr dito; Jernplåtar (smidde och valsade) under tak 20 R:dr dito; dito dito under bar himmel 12 R:dr dito; Brännstål 15 R:dr dito; Skyfflar 12 R:dr dito; Stor Spik i bod 16 R:dr dito; dito under bar himmel 9 R:dr dito; Små spik i bod 20 R:dr dito; dito under bar himmel 10 R:dr dito; Messingtråd 100 R:dr dito; Latunmessing 110 R:dr dito; Arco eller gjutmessing 85 R:dr dito; Smiddkoppar 110 R:dr dito; Extra kopparbleck 110 R:dr dito; Blindmynt 110 R:dr dito; Myntade kopparplåtar 100 R:dr dito; Kopparspik 95 R:dr dito; Garkoppar 96 R:dr dito; Alun 10 R:dr dito; Svenskt bly 20 R:dr dito; Koppar af de 3000 sk:pd enligt kopparsedlar, å hvilka Fahlu Bergslag äger att undfå DiscontLån 90 R:dr, hvarom i följd af Herrar Fullmäktiges tillika gifne föreskrift, allmänheten härigenom underrättas, med tillkännagifvande derjemte, till vederbörande Lånsökandes efterrättelse, att de, för erhållande af Lån på jern och andre, härofvan omförmälde Exportable Effekter, till Banken ingifvande skuldebref, hvartill tryckte Blanketter uti Låne-Banken äro att tillgå, böra vara af Lånsökanderne egenhändigt underskrifne och de medföljande Våg-Attesterne likaledes af dem med egne händer transporterade på Banken; att VågAttesterne skola innefatta bestämdt intyg, att de deruti upptagne Effekter under loppet af de nästförflutna Tio åren undergått uppvägning samt dervid blifvit, enligt Författningarne, till sin fullgoda beskaffenhet granskade och pröfvade; att, vid belåning af jern och andre Effekter, liggande annorstädes än å Stockholms och Götheborgs Vågar, jemväl skall uti Våg-Attesterne vara uttryckligen uppgifvet huruvida panterne finnas antingen i sjelfva Våghuset, eller å andra, särskildta förvaringsställen; att Lånen, jemte den utfäste räntan, skola fullt likvideras till Oktober månads slut år 1837, utom hvad angår Lån emot pant af Effekter å Stockholms och Götheborgs Vågar, för hvilka betalningstiden, i stället för den sista Oktober, blifver den 15:de November samma år, Banken likväl obetaget, att äfven före de sålunda utsatte terminerne, efter sex veckors uppsägning, alla dessa Lån återfordra; att om Låntagare vill betjena sig af Ombud till Lånets uttagande och VågAttestens transporterande, Ombudet bör med behörig Fullmakt dertill förses; samt att de på Vågarne inom Götheborgs LåneKontorsDistrikt samt vid Byelfs Lasteplats i Wermeland stående Effekter ej belånas här i Stockholm, utan att utlåningen derå, jemlikt Rikets Ständers beslut, besörjes vid nämnde Låne-Kontor; kunnande likväl de å Byelfs Våg förvarade Effekter icke till pant antagas, derest ej Magistraten i Åmål för densamma åtager sig enahanda tillsyn och ansvarighet, som Magistraterne i allmänhet, enligt Författningarne. åligga för de å MetallVågarne i Rikets Städer, utom Stockholm och Götheborg, till belåning i Banken eller LåneKontoret insatte

  1. 1,0 1,1 Hvilket endast på detta sätt slägt och vänner tillkännagifves.
  2. Hvilket på den aflidnes uttryckliga bagäran endast på detta sätt tillkännagifves.
  3. Hvilket enligt den aflidnes begäran endast på detta sätt släktingar och vänner tillkännagifves.