Hoppa till innehållet

Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-05.djvu/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

från den dag då denna förordning kungöres, af de sökande inlemnas till Militär-Cheferna i de Wojwodskaper, uti hvilka besagde personer sig uppehålla. 2) Ifrågavarande ansökningar skola innehålla en uppgift på den tidpunkt, då den sökande begagnat sig af den meddelade amnestien, och vara försedda med bevis öfver den tid, från hvilken den sökande befinner sig i Konungariket, äfvensom öfver den tidpunkt och ort när och hvarest han förnyat sin undersåtliga trohetsed åt Hans Maj:t. 3) Efter behörigt öfvervägande af dessa ansökningar och dervid fogade bevis, äga Militär-Cheferna att, för vidare handläggning, deröfver afgifva en berättelse till H:s Durchl. Fursten Ståthållaren i Konungariket, hvars beslut derefter, till ernående af Administrations-Rådets slutliga afgörande, så väl rörande afförandet af särskilta personer utur listan på dem som icke gjort bruk af amnestien, som i afseende på återställandet af deras indragna förmögenhet, af H:s Furstl. Durchl:ts Kansli skall meddelas Regerings-Kommissionen för finanserna."

(Hamb. Corresp.)

Norra Amerika.

Uti The Times för den 16 Dec. meddelas följande bref, dateradt Filadelfia den 23 Nov., från bladets korrespondent i de Förenade Staterna:

"Kongressens sammanträden öro i nära annalkande. Alla gissningar öfver den förmodade syftningen af Presidentens bådskap vid öppnandet af sessionen, hafva således varit fruktlösa. I sanning, om man får sätta tro till General Jacksons försäkringar, befinner han sig sjelf i ovisshet, hvilka åsigter han skall utveckla i afseende på Frankrike. För få dagar sedan yttrade han åt en af sina politiska vänner, att han dagligen väntade sådana efterrättelser från Europa, som kunde sätta honom i tillfälle att afgöra denna ömtåliga omständighet. Det säges, att den paketbåt, som den 16 Sept. afseglade från New-York till Havre, medförde depescher till Hr Barton eller Baron Rothschild, hvilka troligen innehöllo förslager till en uppgörelse. Ehuru uti officiella sällskapskretsar och af officiella autoriteter detta förhållande uppgifves äga all grund, tror jag dock ej derpå. Kabinettet använder all möjlig omsorg att, i närvarande stund, förhemliga sin åsigt, och således hållas landets invånare icke allenast i mörkret i detta afseende, men undfägnas esomoftast med de orimligaste och mest stridiga rykten.

Det påstås konfidentiellt, att Hr Barton är återkallad. Det skulle icke förundra mig om uppgiften vore grundad, men jag drar sådant i tvifvelsmål. Hans återkallande under närvarande brytning, om orsaken ej uppgifves, skulle väcka stora farhågor för hvad som kunde följa derpå. Hr Barton är en ung moderat man, med insigter och aktningsvärda förbindelser; men hvarken genom uppfostran eller embetsmannavana är han, eller kan han någonsin bli diplomat. Under en tid af djup fred, kan Hr Barton, eller någon annan person, lätt fullgöra alla de åligganden, $om äskas eller väntas af en Amerikansk Chargé d'Affaires vid ett utländskt hof; men nu, då svårigheter uppstått, då förklaringar påfordras, och diskussioner torde äga rum, hvilka innefatta stora och vigtiga principer, är icke Hr Barton vuxen den börda som kan påläggas honom; icke heller äger han den förmåga, det omdöme, eller det välde öfver sig sjelf, som i ett så brydsamt förhållande äro nödvändiga. Det är således icke otroligt att han återvänder till de Förenade Staterne; men denna återresa bör icke anses såsom ett fiendtligt steg af denna Regering. Det bör snarare betraktas såsom en försigtighets-åtgärd.

"Under upprepande af hvad jag sagt i mina föregående bref, tillägger jag: att ehvad än Presidentens bådskap affattas i skarpa eller eftergifvande ordalag, ehvad Hr Barton återkallas eller tillåtes att qvarstanna i Paris, bör man icke anse någondera af dessa händelser såsom ett säkert bevis att krigiska åtgärder ännu blifvit vidtagna. Man bör vara öfvertygad, att debatterna i kongressen skola i god tid antyda om någon fientlig rörelse från detta lands sida är att befara.

"Olyckligtvis för nationens lugn äro Amerikanarne nästan allmänt af den tanka, att ett krig emellan Frankrike och de Förenade Staterna högeligen fruktas af den förra af dessa makter. Denna öfvertygelse äggar Presidenten att hålla sig vid mindre vigtiga etiketts-punkter, som kunna vågas utan minsta uppoffring af national-värdigheten. Jag vill icke afgöra denna fråga, men min tanka är rakt stridande emot den, som råder hos de styrande och bland folket.

"I mitt bref af den 14 Mars nämnde jag, att fem kandidater till presidents-platsen uppgåfvos, nemligen Hrr van Buren, White, M'Lane, Harrison och Webster; samt att en sjette, Hr Henry Clay, troligen torde komma i fråga. Sedan jag skref detta bref har Hr M'Lane dragit sig undan. Alla de andra kandidaterna stå ännu qvar på stridsbanan. Förberedande åtgärder vidtagas nu att äfven der införa Hr Clay. Han torde blifva nämd, och blifva en fruktansvärd medtäflare. Att dömma af den politiska horisontens nuvarande utseende, synes det ganska troligt att intet val till President göres af Elektorerne, och att valet slutligen öfverlemnas åt Representant-huset. Denna förmodan har jag redan i Mars månad yttrat. Allt hvad jag sedermera bemärkt inom de särskilta faktionerna har bidragit att bekräfta den.

"I nuvarande förhållande är Hr van Buren ovädersägligt den svåraste medtäflaren; nästan hela majoriteten inom administrationen har förenat sig att understödja honom. En obetydlig diversion, nemligen för staterna Tennessee och Alabama, skall göras af Hr White. Med undanlag häraf, biträder Jacksonska partiet Hr van Buren. Det kan således, uti den blifvande täflingsstriden, i stort anses såsom ett förenadt parti, och i detta fall äger det en stor fördel framför oppositionen. Men det tros, att om valet nu skulle taga sin början, skulle de flesta Elektorerna icke gynna Hr van Burens upphöjelse, och utan en sådan majoritet kan ingen kandidat väljas. Icke heller synes någon liknelse för handen att han vinner i styrka. Hans förhoppningar grunda sig blott på söndringar inom oppositionens leder; i detta afseende har han mycket att hoppas.

"Hr Websters vänner äro honom ihärdigt tillgifna. Hans utmärkta skicklighet och redligheten i hans karakter berättiga honom till odelad högaktning; han är en man öfver hvilken nationen har skäl att vara stolt, men han är, i sitt sätt att vara, kall och frånstötande. En stark fördom råder emot honom i afseende på hans politiska opinioner i yngre åren. Han var en högljudd federalist; alla hans tänkesätt äro nu likartade med opinionen i norra landet. Södra landet skall säkert förena sig som en man emot honom.

"General Harrisson är en väl uppfostrad man. Han har beklädt flere civila embeten; men hans största förtjenst är, olyckligtvis, hans militära rykte. Under sista kriget var han hjelten vid Thames och Tippecanoe. Whigs, eller Oppositions-partiet, hafva med stor bitterhet utfarit emot General Jackson, såsom Militär-chef. Således torde, af detta skäl, mycken stridighet uppstå, om man söker att genomdrifva General Harrisons anspråk, och jag förmodar, att man svårligen skall kunna bereda någon öfvervigt till förmån för honom.

"Hr Clay's utnämning skall föranleda till ett utbrott af entusiasm, som icke kan uppstå för någon annan af medtäflarne. Hans vänner äro honom med exempellöst nit tillgifne. Ibland de mäktige är han en mäktig man. Om Oppositionen kan så vidt förena sig, att den samlar sina kandidater endast i de stater, der desse äga mesta popularitet, skall följden bli, att Hr van Buren blifver besegrad. Men utan att endrägt i utförandet användes, måste de falla. I denna belägenhet af tvekan och ovisshet, skall likväl hvarje faktion vara beredd att göra stora uppoffringar, i afseende på hvarje annan utländsk eller inhemsk fråga, för att se sin Chef upphöjd." (Times.)

Afrika.

Ett i The Times infördt bref, dateradt Tunis den 12 November, innehåller följlande:

"Den kris, hvilken vi nalkas, är ett tillräckligt bevis att den Afrikanska frågan antingen snart skall afgöras, eller antaga en så fruktansvärd karakter, att den öfver händelsernas verkliga förhållande i Europa hittills utbredda slöjan kommer att för verldens blickar upplyftas. Till denna slutsats ledas vi af tvenne vigtiga skäl: — nemligen först den i Constantinopel kungjorda expeditionen, hvars syftemål år utförandet af åtgärder, hvarigenom Sultan tror sig kunna återställa lugnet i sina Afrikanska stater, enligt en med Turkiska politiken öfverensstämmande konsolideringsplan; — för det andra, Hertigens af Orleans ankomst till Afrika, i den tydliga afsigten att öppna ett fälttåg emot menniskor, hvilkas trohet emot Porten, oansedt alla af Frankrike hittills gjorda bemödanden, likväl ännu blifvit orubblig.

Hvad angår den första punkten, är det för Storherrn vigtigt, att Achmed Bey af Constantineh är en man, på hvars drift och vaksamhet han kan lita: och då, i öfrigt, Achmed, i ryggen af Tunis, kommenderar vördnadsbjudande stridskrafter, hvaröfver Mustapha (Bejen af Tunis), på sin thron endast understödd såsom ett verktyg till befordrande af Frankrikes luftiga planer i Algier, fäller modet, och, som det påstås, i det närmaste förtviflar.

"Invånarne i regentskapet, som äro väl underrättade om den med otåliga blickar dagligen af dem efterlängtade flottans annalkande, ådagalägga tänkesätt, hvilka äro långt ifrån att bidraga att lugna styrelsen; och emedan folken i Barbaresk-staterna, ehuru från hvarandra åtskilda genom nominella distinktioner af regentskaper, likväl i allmänhet anse sig utgöra en enda familj, hvars arfvejord Afrika är, är den ifrågavarande saken en för dem gemensam sak, och Sultan deras lagliga beskyddare, medan de såsom fiende betrakta alla och en hvar, som uppreser sig mot hans myndighet och deras rättigheter. Om de i Algier varande Araberna och Kabaylerna med dessa tänkesätt varit i stånd att så länge uppehålla sitt oberoende samt med så utmärkt framgång försvara sig mot disciplinerade arméer, tyckes man på goda skäl kunna förmoda, att deras kraftfullhet än mera skall ökas vid de Turkiska stridskrafternas ankomst till Tunis, helst sedan underrättelsen om deras annalkande, såsom vi erfarit, redan förenat åtskilliga af de mest aflägsna stammarna, som dervid glömt lokala tvistigheter och, under afvaktan af för dem gemensamt vigtiga händelser, slutat fred med hvarandra...

"Till stöd för dessa resonnementer, kan jag, i öfverensstämmelse med de senast erhållna tidningarna från Algier, såsom ett faktum tillägga, att man med Abdel Kader redan ingått underhandlingar, hvilka åsyfta förhindrandet af Marskalkens plan. Ehuru Abd el Kader, med kapitulationens och sin separattraktats öfverträdande för ögonen, icke ovilkorligt kan sätta tro till något förbund med denna nation, måste likväl Kronprinsens namn vara af vigt, och detta så mycket mer, som han derjemte känner hvad som skulle blifva följden af dessa fredstillbuds förkastande, samt att ett anfall skulle blifva allvarsamt. På denna grund måste han antingen erbjuda någonting, som har likhet af eftergift, eller draga sig tillbaka på ett större afstånd... Att ingen verklig undergifvenhet kan äga rum, torde med säkerhet kunna antagas, och bör Frankrike aldrig smickra sig med detta hopp. Så som en fördomsfri åskådare af händelserna, betraktar en Engelsman med förundran Franska pressens alster, medan dessa städers invånare, som äga vida större upplysning än man tror dem om, le åt Europas lättrohet. Araberna äro i sanning icke ett folk, som, såsom förhållandet är i kolonierna, så lätt låter bortkasta eller utrota sig; de känna vissa makters ärelystnad, och andras fördomar; och emedan afkastningen af deras jord utgör deras uppehälle, veta de att endrägt är en gemensam troslära, som i det närmaste skyddar dem emot hvarje anfall.

"Frankrike låter sålunda hänföra sig af en villfarelse, lika olycklig för dess heder, som dess välstånd. Europa kan endast då finna sina intressen i Barbariet, när Barbariet är lugnt, och infödingarna behandlas med mera mensklighet än under en förfluten och närvarande tid. Långt ifrån att vilja försvara oskickliga regeringar, eller den godtyckliga makten, önskade jag att se civilisationen småningom införd i Afrika och på hvarje annat ställe, så att Europa och Afrika slutligen bildade ett enda samhälle af bröder. Men detta kan endast ske genom att förbinda sympatierna; hvaremot de romantiska illusionerna i Frankrike äro rakt motsatta det åsyftade ändamålet, och endast leda till olycka, emedan de utvidga gränsen af ett fält af tvedrägt, och göra Araberna lika fanatiska som under korstågens tider. Fem års erfarenhet borde ha lärt Frankrike, att det varit blindt för sitt intresse; ty, utom hvad det af historien kan inhämta, har det med matematisk bestämdhet erfarit, att en militärisk grundsats ej kan lyckas i Afrika, och att densammas antagande är förderfligt för dess inflytande och intresse på kontinenten.

(Slut e. a. g.)

Den i dag på morgonstunden anlände utländska post medför tidningar från Hamburg till den 29, från Paris till den 23, och från London till den 22 Dec. De innehålla följande underrättelser af allmännare intresse:

Frankrike.

Journal des Débats för den 22 December meddelar följande från Afrika:

"Den 21 Dec. kl. 9 om aftonen ankom till Ministern för inrikes ärendena en kurir med depescher, hvilka med ångfartyget le Crocodile anländt från Oran, sedan fartyget för storm och hårdt väder blifvit tvunget att anlöpa Roses.

Dessa depescher innehålla, att Franska armén den 6 intågat i Mascara, tillika med Hertigen af Orleans och Marskalk Clauzel.

Det upplyses, att flera ganska lifliga träffningar ägt rum i trakten af Chosouf och Habrah, innan det lyckats armén att framtränga till Mascara.

En närmare redogörelse för dessa träffningar har blifvit afskickad till Frankrike med andra fartyg, som ännu icke anländt i Fransk hamn.

Hertigen af Orleans har fått en stark kontusion i låret af en kula. H. K. H. har deraf lidit mycken plåga, men har likväl kunnat stiga till häst och följa arméns rörelser.

General Oudinot har blifvit sårad, men icke farligt. Abd el Kader är i fullt återtåg. Araberna hafva alldeles öfvergifvit honom.

Efter alla anledningar, bör man inom en eller två dagar erhålla de vidlyftigare underrättelser, som ännu icke hunnit ankomma, och som närmare skola upplysa förhållandet med denna korta, men lysande expedition.

Enligt en telegraf-depesch, har Franska armén ifrån Mascara anländt till Mostaganem den 12, sedan staden Mascara, den 9, blifvit af Fransmännen satt i brand, och helt och hållit lagd i aska, efter att hafva förut blifvit utrymd af invånarne.

H. K. H. Hertigen af Orleans har, den 19 dennes, om bord å krigsskeppet Montebello, ankommit till Toulon. H. K. H. undergår der 6 dagars karantän.

Paris d. 21 Dec. H. Maj:t Kejsarens af Rysslands namnsdag firades d. 18 dennes af Dess härvarande Ambassadör på ett lysande sätt. Flera Ministrar, samt Presidenten i Pärs-kammaren, voro närvarande. Lord Granville gaf samma dag en stor dinér, och kunde således icke emottaga Grefve Pahlens bjudning. Bland hans gäster befunno sig Hrr Thiers, Montalivet och Dupin.

Man läser uti ett ministeriellt blad, att Spanska Konselj-Presidenten åt härvarande Ambassadör uppdragit att, genom en Not till Hertigen af Broglie, betyga Drottningen-Regentinnans erkänsla för det understöd, som af Franska Hofvet blifvit lemnadt det Spanska.

Den härifrån rappellerade Hertigen af Frias har, till bevis af sin Regerings tillfredsställelse öfver hans förhållande såsom Ambassadör härstädes, erhållit Gyllene Skinns-Orden.

(Hamb. Corr.)

Spanien.

Underrättelser från Madrid af den 15 antyda, att en förändring är å bane inom Spanska Ministèren, hvilken tros blifva sammansatt som följer:

Hr Mendizabal, Konseljpresident och Minister för Utrikes ärenderna; Hr Ferrer, Ledamot af Prokuradores-Kammaren, Finans-Minister; Hr Alcala Galiano, Marin-Minister; Hr Arguelles, Minister för Inrikes ärenderna. De öfriga Ministrarne skulle bibehålla sina befattningar.

Om man får sätta tro till dessa rykten, som anföras af Revista, (ett blad hvilket utgifves af Hr Alcala Galiano), så har Regeringen insett behofvet att förstärka sig bland de talare, hvilka med största nit försvarat densamma uti Kammaren, der Hrr Arguelles och Galiano gjort Regeringen stora tjenster under diskussionen öfver Adressen. (Journal des Débats.)

Holland.

Haag den 23 Dec. I förgår förekom, uti General-Staternas andra Kammare, en diskussion rörande utskrifningen af National-milisen för 1836. Af Oppositionen hördes anmärkningar häremot, men Ministeren anförde nödvändigheten af denna åtgärd, då Belgien af en fruktansvärd allierad understöddes, och uppbådar, för 1836, sin Milis till dess fulla belopp