af 12,000 man. Lagförslaget antogs med 37 röster mot 12.
Första Kammaren antog äfvenledes i förrgår Budgetts-lagarne. m. fl. med 65 röster mot 11.
Dito den 26 Dec. I förrgår antog andra Kammaren Spannmåls-lagen, med 29 röster mot 25.
Belgien
Brüssel den 24 Dec. I går antog Representanternas Kammare Inkomst-budgeten med 56 röster emot 1. I dag beviljade Senaten Inrikes Ministern den supplementar-kredit han af Kamrarne begärt. (B. H.)
BLANDADE ÄMNEN.
Man läser i ett Franskt blad följande. "Helt nyligen har Hr Burdine hållit ett ofantligt Tal i Belgiska Representant-kammaren. Han besteg Tribunen den 9 December, och upptog halfva dagen; hade dock ej hunnit till mer än ingressens slut. Hela den 10:de blef egnad åt utvecklingen af denna ingress, och först den 11:te fullbordades konklusionerna, sedan han äfven denna gång upptagit Tribunen i två timmar. En af hans Kolleger sade honom redan den 9d:e: afhöra ert tal, är ju som att dricka ut hafvet! — Ja, och dricka ut det, ska' ni, svarade den kallblodiga Representanten." — Man ser, att på många ställen ordrikheten är en af representativa systemets olägenheter, visserligen uppvägda af många och väsendtliga fördelar. I England, Frankrike, och, som vi tro, äfven i Belgien, äro dock reglor bestämda, om ej emot långa tal, åtminstone emot flera gångers uppträdande att i samma ämne tala. Hvad skulle man väl der säga om rättigheten i ett annat land, att ej allenast uttänja samma tal så länge man vill och förmår, utan ock att obegränsadt uppträda så många gånger man behagar, och det öfver samma fråga? Blefve man ej inledd i den tro, att endast tvenne medel kunna bringa diskussionerna till slut: heshet eller hunger?
= Samma Blad beskrifver en löjlig Tullförsnillnings-metod. — "Omkring Maubeuge", säges der, "använder mycket folk ett besynnerligt sätt att smuggla in Bränvin i Belgien. De äga en mängd hundar, som ordentligen lastas i grannskapet af Franska Tullstationen Battignies, framom Maubeuge, och drifvas sedan till höger eller venster, längs efter gränsen, till dess de utfinna ett lämpligt ställe. Hvarje hund-last är vanligtvis 12 Litrer Sprit, som innehålles i stora blåsor. Det är icke ovanligt att råka 30, 40, 50 till 60 hundar, tillhörande 8, 10 till 12 personer. Tvenne smugglare utgöra avantgardet för denna tropp, hvars effektiva styrka är beräknad efter den mer eller mindre mörka natten. Hvarje förtropps-smugglare har sjelf till vedett framför sig en olastad hund, så väl inlärd, att han recognoscerar alla snår, der tull-uppsyningsmännen bruka dölja sig. Har hunden märkt, eller blott vädrat upp dem, skäller han förfärligt, och hela hundskaran verkställer genast den snabbaste reträtt, samt försöker på ett annat ställe. Man kan med säkerhet påstå, att endast från den 1 September till den 1 December, och på en linie af blott 3 eller 4 mil (Franska), mer än 4000 krukor (rymden uppgifves ej) Sprit blifvit på sådant sätt inpraktiserade i Belgien." — När Kontrabands-industrien är till så ovanlig grad utbildad, måste väl vaksamheten vara i förhållande dertill; och långt ifrån att klandra det nit Tull-tjenstemän i sådant afseende ådagalägga, bör man fast heldre hålla dem räkning för deras verksamhet och bemödanden.
NEKROLOG.
- (Insändt.)
minne af grosshandlaren herman theodor philipsens år 1819 efterlemnade maka, charlotta wilhelmina moll, född år 1778, död år 1835.
Hon tillbad och dyrkade den Ende Evige Guden, Naturens Herre och Skapare, alla menniskors Fader, och förtröstade endast på honom, som allena kan förklara mennisko-anden, och upptaga den i de saligas boningar.
Med denna religion gick hon, lugn och mild, lifvets öden igenom, och lika lugn och mild mötte hon döden, hvilken, lik skördemannen vid anblicken af en ovanlig växt ibland gräsen, tycktes stanna, tvehågsen att redan fälla i stoftet ett sådant offer[1].
På sin lefnaddiana erfor Fru Philipsen tvenne svåra pröfningar, hvilka i grunden skakade hennes milda, lugna själ: den ena, vid förlusten af sitt enda barn; den andra, vid det bedröfliga tillfället af sin mans sorgliga dödsfall, dervid hon sjelf var ett åsyna vittne! Men äfven då hänfördes hon endast i ringa mån till tröstlös klagan, och återfann sin trofasta förtröstan på Försynens allvisa styrelse snarare, än det torde vara möjligt, i dylika fall, för någon lika så öm moder och lika så älskande maka, som hon. Sådan pröfning, som den senare, tyckes träda in på gränsen af det omöjliga för mennisko-naturen ensam att genomgå.
Fru Philipsens yttre personlighet var mycket intagande. Med ett täckt utseende, förenade hon ett obeskrifligt behag uti sin hållning och vid sin persons framställning: uti hennes ögon och anletsdrag afspeglade sig hennes själ. Härmed förenades en förträfflig ordnings- och anordnings-takt, så, att allt hvad hon tillställde och anordnade, alltid ägde sitt rätta mått, och var täckt och trefligt, utan att vara yppigt eller skrytsamt. Alltid blygsam, och i samqväm tystlåten, lemnade hon, om icke vidtalad, ett öppet fält åt andras talsamhet.
Känslan af sitt lyckliga oberoende i sitt enko-tillstånd, och minnet af hvad båda makarne, sins emellan, aftalat rörande användandet af deras förmögenhet efter bägges deras död, gjorde Fru Philipsen förnöjd med sin lott och sin bestämmelse i enko-ståndet. Ingen flärd eller bländande höghet kunde förmå henne att träda derur.
Men de skönaste dygder fostrade hon i sitt ädla hjerta, och uppenbarade äfven den ädlaste utaf dem alla, hennes i sanning moderliga vård, tillsyn och frikostighet vid Philipsenska Fattigbarnskolan vid Adolf Fredriks torg, utaf båda makarna stiftad år 1811, af henne, efter sin mans död, ömt och oförtrutet hägnad och hvars bestånd i framtiden hon tryggat, genom dessa hennes egna ord i dess nu öppnade testamente: "Då jag anser denna Skol-inrättning för de fattigaste barnen i Maria Magdalena Församling, på det värdigaste sätt förvara minnel af min mans hjerta, tänkesätt och nit för allmänt väl, gör jag mig till en pligt att, liksom under hans lifstid, äfven nu hägna och skydda densamma; i följd hvaraf, och till befrämjande och stadgande af dess framtida bestånd....[2]
Och hvilka vackra efterdömen i öfrigt hon lemnat åt de lefvande[3]!
Må den enskilta tacksamheten omtala hennes mångfalldiga enskilta välgörenhet!
Men stunden nalkades, då utaf denna, nära sagt, englalika varelse icke skulle återstå annat, än saknaden och minnet.
En mångårig andtäppa, som tidtals förorsakade Fru Philipsen svåra lidanden, och hvars ursprung härledde sig från rheumatism, i senare åren fixerad i lefvern, gjorde, under loppet af det sista lefnadsåret, förfärande framsteg, dem hvarken de använda läkemedeln eller sommar-landtluften förmådde hämma eller ens lindra. Lidandet var dock drägligt, utom då hon blef tvungen att draga andan djupare, än sjukdomen tillät: den minsta ansträngning eller omtanka besvärade, och krafterna aftogo småningom så, att hon, de sex sista dygnen, måste jemt vara sängliggande: ännu den sista aftonen ägde hon full sans och redighet, och fann sitt tillstånd som vanligt, sade hon, ehuru andra tecken visade sig för den uppmärksamme: derefter, återflyttad i sängen, slöt hon sina ögon tillsamman, liggande tyst och stilla, liksom vanligen inslumrad, till dess, efter några timmars förlopp, de vakande hörde ett lindrigt rosslande, i bröstet: man trädde genast till sängen, och hörde blott en enda pust, och i den, utslocknade det lekamliga lifvets sista gnista. Fru Philipsen lefde icke mer! Så var hennes död, kroppens ljufva insomnande till förgängelsen, och andens sälla uppstigande till ljusare rymder, till ett förklaradt lif!
De båda makarna äro nu bägge döda, och deras aska blandas tillsamman i grafven. Men denna aska skall länge fuktas af saknadens tårar, och många välsignelser gjutas deröfver af tacksamma hjertan. Och minnet af dessa makar skall lefva, så länge som de varma, verksamma nitet för samhällets välgång och lugn, och en ädelmodig omtanka för det icke sjelfvållade armodet och för de fattigaste barns vård och uppfostran ännu hafva något värde i detta land.
= Uti Nådig Skrifvelse till Krigs-Collegium har Kongl. Maj:t å Krut, som nästa år till inrikes privata behof utur Kronans Förråder försäljes, behagat fastställa följande pris, nemligen: å Bergs- och Styckekrut 38 Rdr Centern, samt å Handgevärskrut 42 Rdr Centern, allt B:ko; hvilket härigenom kungöres, äfvensom att betalningen för Krut, som på behörige och, enligt Kongl. Krigs-Collegii Kungörelse den 5 Oktober 1812, styrkte ansökningar, direkte utur Kronans Förråder aflåtes, bör hädanefter nedsättas här i Stockholm uti Rikets Ständers Bank för Kongl. Collegii räkning, Kassan N:o 1, samt i Landsorterne uti Ränterierne, och att Kongl. Collegium, på privata personers dit inkommande behörige ansökningar om inköp af smärre krutpartier, dem emot fastställd betalning beviljar. Hvad åter beträffar det Krut, som privilegierade krutförsäljare afyttra, utfärdas tryckt Minuterings-Taxa derå, efter de grunder, Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 28 Nov. 1815 stadgar, hvilken Taxa i Krutförsäljningsbodarne bör finnas anslagen och vid Tjugo (20) Riksdalers vite, samt förlust af krutförsäljningsrättigheten icke får öfverskridas. Stockholm den 31 Dec. 1835.
I inledning af gjord hemställan, har Kongl. Commerce-Kollegium funnit godt tillåta, att höstmarknaderne i Sköfde och Lidköping näskommande år, hvilka i samma års Almanacha äro utsatte att hållas i förstnämnde Stad den 18, och i den sednare den 11 Oktober, må i stället hållas, i Sköfde den 13 och i Lidköping den 14 i berörde månad, äfvensom Kgl. Kollegium förordnat, att den kreatursmarknad, som jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 20 sistledne Augusti, årligen kommer att i Kongslena By af Wartofta Härad af Skaraborgs Län hållas uti Mars och Oktober månader, för nästkommande år utsättas å den 9 Mars och 12 Oktober; hvilket Kongl. Collegium härigenom skolat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 18 Dec. 1835.
Till den uti Södra Distriktet af Elfsborgs Län lediga LandsFiskalstjenst, äga skicklige Sökande inom 56 dagar härefter inkomma med till Högloflige Justitie-Kanslers-Embetet ställde ansökningar, åtföljde af behörigen styrkte Meritförteckningar. Wenersborg, i LandsKansliet den 16 Dec. 1835.
- P. Sandelhjelm.
Stockholms Borgerskaps Femte Klass, kallas att Fredagen den åttonde Januari 1836, klockan Tolf på dagen, hos Magistraten sig infinna, för att välja en Ledamot ibland Borgerskapets äldsta, i stället för en, som befattningen sig afsagt. Stockholms Rådhus den 18 Dec. 1835.
Notifikationer.
STÄMNINGAR OCH KALLELSER.
= Uppå Bonden Pehr Danielsson Öberg å Bartnäs af Piteå Socken derom gjorde begäran och med anledning af Rådhus-Rättens beslut denne dag, varder Kopparslagre-Mästaren Daniel Lindgren, härmed kallad och stämd att Måndagen den 2 Maj, näskommands år 1836, kl. 9, förmiddagen inför Rådhus-Rätten sig infinna för att svara å Öbergs påstående, att Lindgren måtte åläggas till honom utgifna 800 Rdr B:ko med 6 procents ränta, enligt Skuldebref af den 28 April 1830. Börandes stämningen, den kärande äger kungöra sin vederpart, hvars vistelseort är okänd, på det sätt, att den trenne gånger och sednast trenne månader före inställelsedagen uti Stats-Tidningen införas, gifves lydno vid den påföljd lag stadgar. Piteå Rådhus den 14 Sept. 1835.
- På Rådhus-Rättens vägnar,
- C. Er. Stenberg.
= Utdrag af Intecknings-Protokollet, hållet vid Allmänna Sommar-Tinget med Kinds Härad i Sevenljunga den 2 Juli 1835.
N:o 84. I egenskap af Ombud förekom Krono-Länsmannen J. Bånge och inlemnade: 1:o En så lydande skrift till Kinds Härads Höglofl. Tings-Rätt, Härjemte bifogas tvenne Förpantningsbref tillsammans på halfva Säteriet Påbo, med ödmjuk anhållan att för deri upptagna lånesummor ny gällande inteckning från denna dag måtte meddelas uti hälften af besagde Säteri jemte uti der underlydande lägenheter (på sätt som förut medgifvit är) beviljas och om Lofl. Härads-Rätten anser nödigt att familjen efter dem som bortpantat förenämnde Säteri, skola öfver denna ansökning höras, så vill undertecknad i lika ödmjukhet anhålla att sådan kallelse få i allmänna Tidningar införa, emedan det är alldeles okändt hvar Frälserätts-arfvingarne vistas, derom anhåller aldra ödmjukast.
- O. A. Pettersson,
- enda Son och arfvinge efter
- aflidne Peter Olofsson i Pålbo.
2:o Ett den 21 December 1793 af Gustaf A. Gyllensvärd och Anna Beata Falkenberg utgifven handling, hvaraf inhämtas att de förre af Johannes Andersson till låns erhållen penningesumma, stor 1000 Rdr Specie i Bankomynt med 6 procents ränta, tillåtit sistbemälte person införssel uti en fjerdedel af Säteriet Påbo, ett och ett fjerdedels mantal med derunder lydande torp och lägenheter; på grund hvaraf Härads-Rätten den 28 Januari 1794 meddelat inteckning uti besittnings- och nyttjanderätten af berörde Säteri, hvarefter Johannes Andersson den 27 April 1801, öfverlåtit sin rätt på Petter Olofsson för hvars räkning inteckningen den 11 Juni samma år blifvit omsatt samt den 8 Oktober 1811 och den 3 Juni 1823 för Peter Olofssons räkning ny inteckning, enär förnyelse deraf, såsom varande för sent sökt, icke kunnat äga rum, beviljad uti merberörde Säteri Påbo. 3:o En afhandling af den 21 December 1793, deruti G. A. Gyllensvärd och Anna Beata Falkenberg medgifver införsel uti en fjerdedel af Säteriet Påbo, ett och ett fjerdedels amtanl till Peter Olofssons säkerhet för dem försträkta 1000 Rdr Specie i Banko, med 6 procents ränta, och har Härads-Rätten den 28 Januari 1794 uti berörde pantförskrifne Säteri meddelat intekning, hvilken sedermera den 6 Juni 1803 och den 31 Maj 1813 blifvit behörigen förnyad; hvarefter, och då förnyelse, som icke blifvit inom 10 år sökt, afslagits, ny inteckning den 4 Juni 1823, meddelats uti oftaberörde föreskrifne en fjerdedel af Säteriet Påbo. Efter antecknadnde af dessa handlingar, förklarade Härads-Rätten sig vilja innan Tingets slut meddela vidare besked
N:o 94.
Utslag.
Afsagdt den 27 Juli.
Enär detta inteckningsärende Gäldenärerne ohördan, icke kan till slutligt afgörande företagas, varder O. A. Petersons ofvanberörde ansökning utställd till delgifvande med förpantningsgifvarne eller deras rätts innehafvare, hvilka vid talans förlust å första Rättegångsdagen af nästa i Häradet infallande Lagtima Sommar-Ting, skola med förklaring deröfver inkomma; och pröfvar Härads-Rätten med stöd af 5 §. i Kgl. Förordningen den 13 Juli 1818, skäligt tillåta sökanden att geonm införande i Rikets allmänna Tidningar trenne gånger, första gången 6 månader före det Gäldenären skola förklaring afgifva, detta Rättens beslut för käranderne kungöra; skolandes sökanden, försedd med bevis att hvad Domstolen nu föreskrifvit blifvit iaktagit, å ofvansagda dag, vid laga påföljd sig infinna. Ut supra.
- På Härads-Rättens vägnar,
- P. Holmertz.
ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.
= Uppå ansökning af delägare i Sterbhuset efter Handlanden Magnus Westerholm har Norrköpings Rådhus-Rätt, genom offentlig stämning, denne dag kallat bemälte Westerholms samtlige Borgenärer att före kl. 12 å dagen Lördagen den 6 February 1836 sina fordringar hos Rådhus-Rätten härstädes anmäla på sätt Konkurs-Lagen stadgar vid äfventyr att förlora all talan i saken. Norrköpings Rådhus den 5 Augusti 1835.
= Enligt Bräkne Härads-Rätts beslut, varda afl. Mjölnaren Håkan Gertonssons i Åryd Borgenärer kallade att före kl. 7 e. m. å andra Rättegångsdagen af nästa års Lagtima Vinter-Ting deras fordringar styrka och bevaka, på sätt Konkurslagen föreskrifver. Hoby Tingsställe den 2 Okt. 1835.
- G. G. Trägårdh,
- Domhafvande.
= Genom Beslut den 19 sistl. Aug. har Skytts Härads-Rätt, i anledning af sökt Urarfvaförmån, kallat och förelagt afl. Ingeniören Hans Uhrs i Trelleborg och dess efterlemnade Enka Inga Trulsdotters samtlige Borgenärer, att, före Rättegångstimmans slut, kl. 7 på aftonen, å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som 6 månader derefter i Häradet först infaller, deras, i bemälte makars Bo ägande fordringar, vid förlust af vidare rätt dertill, så styrka och bevaka som Konkurs-Lagen föreskrifver. Malmö den 19 Nov. 1835.
= Att Rådhus-Rätten i Malmö, genom offentlig Proklama, inkallat Murmästare-Enkan Maria Björkstrands samtlige Borgenärer till Måndagen den 25 April 1836, för att å samma dag, kl. före 12, deras fordringar i gäldbundna Boet, på sätt och vid den påföljd Kongl. Konkurs-Lagen föreskrifver, anmäla och bevaka, varder härmedelst kungjordt andra gången.
= Genom årsproklama har Rådhus-Rätten i Malmö inkallat samtlige Borgenärerne efter afl. Aktören J. J. Askenbom till Måndagen den 12 Sept. 1836, för att å samma dag kl. före 12 deras fordringar vid talans förlust anmäla och bestyrka; hvilket härigenom kungöres andra gången,
- ↑ Några dagar före Fru Philipsens död, blef man varse en lindrig paralysie i hennes ögonlock, något mera märkbar uti i det högra, der ock syntes en blånad: och något fantaserande åtföljde derjemte. Men dessa förebud försvunno oförmärkt, och fullkomlig sans och redighet återkommo snart, och bibehöllo sig oafbrutet.
- ↑ Denna Skolas Kapital-fond, tillkommen till största delen under Grosshandlaren Philipsens lifstid genom med honom liktänkta menniskors af honom väckta ädelmod, och sedermera på lika sätt ökad, utgjorde 24,666 2/3 Rdr B:ko, före Fru Philipsens död. Denna fond är nu, genom hennes ofvan berörda testamentariska disposition, ytterligare förökad med 12,000 R:dr s. m., så att denna Skolas kapital-fond utgör för närvarande 36,666 2/3 R:dr B:ko; hvarjemte Skolan, genom samma disposition, fått full och ovillkorlig ägande rätt till hela Philipsenska huset vid Adolf Fredriks Torg, der Skolan för 150 barn och dess Lärarepersonal äro inrymde. Årliga hyran af de öfriga våningarna i detta hus med dertill hörande lägenheter af Stall och Vagnshus, tillfaller Skolan och utgör, jemte intressena utaf omförmälta Kapital-fond, källan till bestridande af Skolans årliga utgifter.
- ↑ Jemte flere andra dispositioner i detta Testamente, tillfalla 6000 R:dr B:ko åt Muhrbeckska Inrättningen, med villkor, att, utaf räntan deraf, årligen utbetala 250 R:dr till ett af Fru Philipsens tjenstefolk, och en lika summa åt Allmänna Barnbördshuset, med enahanda villkor, samt en lika summa till Stora Barnhuset utan villkor.
