NORRSKA UNDERRÄTTELSER.
Christiania den 1 Januari 1836. Finans-Departementet har fattat det beslut, att låta i stentryck utgifva kartor öfver landets nordliga kuster. Mätningen deraf verkställes under inseende af en Direktion, hvars Chef Professor Hansteen är. Redan har blifvit utgifven, jemte beskrifning, en kustkarta från och med ön Haltenö, Fögderiet Fosen, Södra Trondhiems Amt, vid 64° 8' nordlig latitud, till och med Leköe, Nummedahls Fögderi, Norra Trondhiems Amt, vid 65° 9' nordlig latitud.
UTRIKES NYHETER.
Frankrike.
Paris den 22 Dec. Från Afrika meddelas följande detaljerade underrättelser om Mascaras intagande af våra troppar, och Abd-el-Kaders fullkomliga nederlag: I går afton ankom en estafett till Inrikes Minitern med depescher, som blifvit medbragte af ångfartyget le Crocodile, och innehålla: att Franska armén, (som redan bekant är), den 6 Dec. inryckt i Mascara. Två gånger hade Abd-el-Kader levererat våra troppar en träffning, men blef båda gångerna slagen. Öfvergifven af alla de Arabiska stammar, på hvilka han räknat, har han flyktat till bergstrakten. Ändamålet med expeditionen är vunnet, men icke utan blodsspillan. Marskalk Clauzel har lemnat ett nytt bevis på sin välkända klokhet och verksamhet. Genast efter affären afseglade Hertigen af Orleans från Mostaganem, (den närmast intill Mascara belägna kustorten) till Frankrike.
Mascara synes flera gånger ha lidit genom Arabernas roflystnad. Först plundrades staden vid erhållen underrättelse om Fransmännens första seger, och andra gången innan Araberna utrymde stallet. Det säges äfven, att Ibrahims Turkar, som bildade förtroppen till Franska armén, likaledes började plundra, då en befallning från högqvarteret gjorde slut på deras öfvervåld.
Den häftigaste drabbningen föreföll vid Gossuf, emellan strömmen Sig och staden. Araberna försvarade sig der med sällsynt mod, och det var endast Franska artilleriets öfverlägsenhet och våra kraftiga kavalleri-charger, som tvungo dem att vika. Det var i denna träffning, som Kronprinsen och General Ondinot sårades. Den oblida årstiden hade i flera dagar försvårat härens operationer; häftiga regn hade gjort vägarna på flera ställen ofarbara. Icke dessmindre hade Marskalken så väl anordnat sina åtgärder, att armén kunde fortsätta sin marsch till Mascara utan särdeles hinder, oakladt fiendens motstånd. På några ställen måste soldaterna bana väg för artilleriet, som, utan dröjsmål, slutligen framkom till bestämd ort.
Bref från Algier af den 6 innehålla redan detaljer om bataljen vid strömmen Sig. Abd-el-Kader hade uppställt en stark korps i ett slags förskansadt läger. På Franska sidan voro 400 Turkar till häst och 200 till fot, 400 ryttare af Duera- och Smala-stammarna, vid pass 80 Morabiter under Ibrahim, en afdelning Zuawes, samt flera Afrikanska bataljoner och artilleri. Abd-el-Kader var ej sjelf närvarande under affären, och bland hans folk hade en fullkomlig upplösning af all krigstukt inträdt.
Ett bref från Toulon al den 17 dennes uppskattar Abd-el-Kaders stridskrafter i träffningen till 4000 man, af hvilka 400 föllo på platsen. Franska Avantgardet utgjorde 2500 man, och framträngde utan motstånd från floden Tlelat till Sig.
Efter inryckandet i Mascara sysselsatte sig Fransmännen genast med att nedrifva förskansningarne och stadsmurarne; på torgen och i husen anbragtes brännbara ämnen; hvarefter staden öfverlemnades åt lågorna, sedan, den 7 Dec., allt hvad som för armén kunde begagnas, såsom betydliga spannmåls- och halmupplag, bröd, stora förråder af svafvel och salpeter, hade blifvit borttagna och afförda. (Jour. des Déb. och Hamb. Corresp.)
Spanien.
Pariser-blad af den 22 Dec. meddela följande underrättelser från Spanska Krigstheatern; Enligt bref ifrån Bayonne af den 17 dennes, var Karlistiska högqvarteret ännu den 13 i Onate. Grefve Eguia har öfver Mondragon uppbrutit emot Vittoria. I trakten af denna stad stodo 18,000 Karlister; Christinos, ungefär 20,000 man, befunno sig i grannskapet af Pancorbo, Miranda etc. på vägen till Castilien. Båda arméerna observerade hvarandra. Sentinelle des Pyrenées af den 16 berättar, det General Cordova skall erhållit befallning att icke utan i största nödfall inlåta sig i en träffning. Krigs-Ministern har för afsigt att sända sex kolonner af 10,000 man och 200 hästar till Navarra. Burgos' omgifningar likna ett slagfält, och de troppar, som der äro församlade, uppgå redan till 30,000 man. Krigs-Ministern har för afsigt att i Briviesca etablera sina byråer, för att vara krigstheatern så nära som möjligt; tolf kabinetts-kurirer skola beständigt vara i beredskap. Ifrån ett annat håll berättas, att Guergue söker återställa sina förbindelser med Franska gränsen, och sedan han lyckats att göra det, skall han åter framtränga till Catalonien, så snart han nemligen erhållit de förstärkningar han begärt. Don Carlos säges hafva utnämt Presten Merino till befälhafvare för sitt kavalleri. (B. H.)
Portugal.
Engelska blad innehålla underrättelser från Lissabon till den 6 dennes, hvilka förmäla, att Drottningens dekret rörande Hertigens af Terceira afskedstagande såsom Portugiska arméns öfverbefälhafvare varit infördt i den officiella tidningen. Genom ett annat dekret upplöses det Brittiska grenadier-regementet, för hvilket Öfverste Dodgins var Chef. Denne har, som bekant är, tillika med en stor del af sitt manskap gått i Spansk tjenst, och redan anländt till Barcelona. (Hamb. Corresp.)
Preussen.
Berlin den 24. Dec. Den 15 dennes tillkännagafs på Slottet Fischbach Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Maria Elisabeth Carolina Victorias, Dotter till H. K. H. Prins Wilhelm, Hans Maj:ts Hr Broder, förlofning med H. H. Prins Carl af Hessen Darmstadt.
- (Pr. St. Zeit.)
Grekland.
Athen den 12 Nov. I Piräus (Athens hamn) har en Nord-Amerikansk fregatt inlupit, förd af Commodore Elliot. Han har fått sig uppdragit att å Presidentens vägnar lyckönska Konung Otto till sitt uppstigande på thronen, och framföra Nord-Amerikanska Regeringens önskan att med Grekland börja handelsförbindelser. (B. H.)
Turkiet.
Konstantinopel den 4 Dec. Kapudan Pascha har, enligt de sista underrättelserna från Arkipelagen, anländt till Samos. Man berättar, att staden Vathi genast underkastat sig, och att de till bergstrakterna flyktade insurgenterna derifrån insändt förslag till förlikning. Le Moniteur Ottoman nämner intet härom, men så mycket är likväl säkert, att Fursten af Samos, Vogorides, tvenne gånger varit kallad till den Höga Porten, hvarefter en Tartar afsändts med depescher till Kapudan Pascha. Sedan de sista befallningarna rörande de Grekiska undersåtarna, hade Grekiska Sändebudet Zographos flera konferenser med Engelska och Franska Ministrarna, och man vet nu, att Sultan beslutat afsända Naili Effendi till Grekland, för att bilägga de stridigheter, som äga rum emellan Porten och Grekiska Regeringen, rörande Turkiska undersåtarnes egendom i sistnämde land. Man hoppas nu, att förhållandena emellan de båda staterna snart skola blifva mera vänskapliga än förut.
- (Hamb. Corresp.)
Södra Amerika.
Rio de Janeiro den 18 Okt. (Öfver London.) Underrältelser äro ankomna från Para; det säges, ehuru troligen origtigt, att anföraren för Indianerna, Vinagre, blifvit tillfångatagen. Lagstiftande Kamrarnes session slutades den 25 Okt. Kort förut hade Diego Antonio Feijo tillträdt sin befattning såsom ensam Regent, sedan hans utnämning gått igenom, emot Cavalcante, med en majoritet af 575 röster. En ny Ministèr var bildad, och man gjorde sig stora förhoppningar till följe af den nya Regentens välkända beslutsamhet. I provinserna rådde mycken oro. I Bahia fruktade man för ett Negeruppror. I Porto Alegre uti Rio Grande hade, den 20 Sept., en viss Bento Gonzalves da Silva bemäktigat sig staden Porto Alegre, och derifrån förjagat Regerings-Presidenten Braga; äfven Rio Parda har fallit i hans händer. Det svaga national-gardet gjorde intet motstånd. Deremot beredde sig Rio Grande, dit Braga flyktat, på försvar. I provinsen Minas Geraes hade oroligheter förefallit. Den 2 Okt. ankom, med en Portugisisk korvett, det första Portugisiska Sändebudet till Rio de Janeiro.
Enligt underrättelser från Buenos-Ayres af den 19 Okt., hade f. d. Guvernören i Cordova, General Reinafé, jemte tvenne af sina bröder, blifvit arresterad såsom misstänkt för mord å General Quiroga; en tredje bror hade flytt undan. Man hade hos Reinafé funnit blodbestänkta papper och pistoler tillhörande den mördade Generalen. En Öfverste Barcala, som ville revolutionera och med Chili förena provinserna Mendoza och San Juan, har blifvit afrättad. Regeringen i Buenos Ayres har förordnat försäljandet af stats-länderier för att liqvidera den icke hypoticerade statsskulden af 6 1/*4 mill. Dollars. Ansedda köpmän hade mot 1 1/2 proc. i månaden, förskjutit Regeringen 1,400,000 Dollars.
I Peru fortsattes kampen emellan Salaberry och Gamara med största förbittring, och din förre hade förklarat Bolivianerne ett krig på lif och död. Deremot sysselsatte sig national-kongressen i Chili oafbrutet med materiella förbättringar. (Hamb. Corr.)
Norra Amerika.
Engelska tidningar berätta från New-Orleans, under den 10 Nov., att ett fruktansvärdt upprors-anslag af dervarande Negrer, 18,000 till antalet, blifvit upptäckt. Planen var att mörda alla hvita. Några personer ha dock, under härvid uppkomna oroligheter, omkommit. Detta ryckte fordrar dock vidare bekräftelse, då man i Liverpool har underrättelser af samma datum, som härom icke nämna det minsta. (Hamb. Corr.)
Afrika.
- (Slut fr. N:o 3)
– – – För att gifva er ett begrepp om den prakt som utmärker Sidi Brahim Ben Mustaphas palats i Algier (som Hertigen af Orleans bebor), torde jag böra säga, att det blifvit uppbyggdt af Sidi Brahis fader, Mustapha, och kostat, som det påstås, 100,000 Sultani (omkring 50,000 Pund Sterling), samt att byggnads-materialierna blifvit hämtade från särskilta delar af jordklotet. Väggarna och golfven hafva en skön infattning af så kallad jellaiz (i Spanien tillverkadt, förgyldt postlins-tegel); pelarna äro af fin porfyr, eller Italiensk marmor. Rikedomen af de i Orienten så väl bekanta skulptur-arbeten och arabeskförgyllningarna motsvara fullkomligt den öfriga prakt, som utmärker detta palats, hvars fönsterbågar och jerngaller likaledes hafva rika ornamenter samt äro betäckta med förgyllningar; dörrarna äro af ebenholts eller rosenträd, hvarjemte palatset prydes af marmorfontäner och kaskader — med ett ord, de Arabiska Nätterna gifva det bästa begreppet om sådana byggnader. Inredningen motsvarar naturligtvis den prakt, som råder i detta hus, hvars ägare lefver af sin förmögenhet, och, utom den aktning, som rikedomar förskaffa, njuter ett stort anseende, som tillkommer hans dygder. Denne, för sin menniskokärlek och välgörenhet allmänt älskade man, har af Fransmännen blifvit begagnad såsom ledamot af municipal-korpsen. När den ålderstegne och aktningsvärde Sidi Brahim år 1832 besökte Paris, ådrog han sig äfven Ludvig Filips uppmärksamhet, och pryddes af Monarkens egen hand med Heders-legions-orden.
Efter ett långt afbrott af kommunikationen, hafva vi slutligen erhållit nyheter från Constantineh, der choleran gjort stora förödelser och bortryckt 14,000 menniskor. Achmet Bey, som äfven varit angripen af denna farsot, hvilken tolf dagar höll honom vid sängen, har dock lyckligtvis blifvit fullkomligt återställd till helsan.
Bland de förmögnare invånarne i Constantineh råder ännu en panisk fruktan. Icke dessmindre fortfar kommunikationen med de i det inre landet boende stammarna, medan man från alla håll reqvirerar kameler, af hvilka tusentals begagnas för att till säkra, i närheten af ödemarken belägna, ställen fortskaffa hvarjehanda egendom, och sålunda sätta den i skygd för de olyckor, hvilka man tror hota landet genom en Fransk invasion.
Å andra sidan erfara vi, att Constantineh är en föreningspunkt för de särskilta stammarnas anförare, hvilka ifrån alla delar af regentskapet samt de närgränsande ödemarkerna samlas omkring Achmed, för att med ed bekräfta löftet om inbördes endrägt, samt svärja alt blifva honom och den gemensamma saken trogna. Allt detta oaktadt, tyckes Achmed ej förlora ur sigte hvarken sin egen belägenhet, eller sina fienders makt och tillgångar. Om denna fiende, genom en ytterlig ansträngning, skulle blifva i stånd att bana sig vägen till hans bergpass, måste han veta, att han, utom en regulier armé samt artilleri, i en sådan position omöjligt kan behålla fältet, så vida han icke är i stånd att beträda stridsplatsen med en armé af öfver hundra tusen man. Enligt hvad man försäkrat oss, skall Achmeds plan vara att på denna vidsträckta gräns befästa sig så mycket han förmår, samt, i händelse af anfall, endast gå försvarsvis till väga.
Äfven erfara vi, att de i Algier boende Judarna, som tröttnat vid en jord, så otacksam för menniskor, som lefva af handel och näringsflit, göra sig förtjente af Achmeds ynnest genom sin tillgifvenhet för den sats han försvarar; och i öfrigt lemnar dem Fransmännens förhållande nog ämnen till den i hemlighet förda brefvexlingen.
Af en trovärdig person har jag blifvit underrättad, att Achmed finner sig bedragen i sina förhoppningar, och låter förstå sin förundran öfver Engelska Regeringens tystnad i afseende på de i ett föregående bref omnämda anhållanden, som han afgifvit genom Sir T. Reid. Beyen skall hafva förklarat, att han, i betraktande af den emellan Frankrike och England bestående alliansen, endast begärde moraliskt bistånd, på sin höjd en välvillig bemedling för upphörandet af ett mördande krig, hvilket följdes af vänskapliga förhållanden med en regering och ett folk, som bekänner sig till en annan religion, och hvilken regering aldrig bör smickra sig med hoppet att underkufva andra, i afseende på tros-satser olika tänkande menniskor, mellan hvilka och dem alla känslor af deltagande försvunnit. Beyen säger sig ej kunna begripa hvarför England, med kännedom af den förvirring, som under de fem sistförflutna åren yppat sig i de allmänna förhållanden, samt den blodspillan och de hinder för handel och åkerbruk, hvilka utmärkt denna tid, skulle afslå en å båda sidor endast på mensklighet grundad anhållan. "Är det," frågar han, "derföre, att Engelsmännen tro Afrikanerna vara en särskilt menniskoras, som intet deltagande kan skänkas deras lidanden? Har icke England också, genom förlusten af sin handel på dessa kuster, fått vidkännas tidernas svårhet? Och om en öppen mellankomst i Grekernas sak kunde rättfärdigas, hvarföre skulle icke afseende göras på en af Afrikanerna framställd anhållan, som blott åsyftar att väcka ett vänskapligt deltagande?"
Detta argumenteringssätt är i sanning öfvertygande, och bevisar att äfven bergsboer, utan fördelen af en akademisk uppfostran, kunna resonera ganska förnuftigt.
TIDNINGS-ÖFVERSIGT.
Naturen öfverflödar af kontraster, och Samhället äger äfven sina, om än i mindre ymnigt mått, dock föga mindre märkbara. Bland samhälls-kontrasterna torde kunna räknas de såkallade Bevis, som lemna allting obevist; de förmenta Vederläggningar, som ingenting vederlägga. Till hvad art af kontrast eller af blott nyans nedanstående små exempel kunna hänföras, må läsaren afgöra. Denne, eller rättare sagdt, den af läsande och tänkande personer sammansatta Allmänheten, är dock en slutlig öfverdomare, ehvad besvär än må nedläggas på det svåra företaget, att göra dess utslag öfverflödiga, eller att förestafva dem, som skola fällas.
Stats-Tidningen[1] hade intagit en Uppsats, med öfverskrift: Förr och Nu. I samma Tidning[2] fanns äfven införd en Artikel om Politisk Opposition. Här kan naturligtvis intet yttrande komma i fråga om dessa Uppsatsers moraliska och politiska beskaffenhet: vi bekänne blott, att vi deruti trodde oss finna hofsamhet och sans, jemte skäligen ren svenska. Ett annat Blad tyckes ej ha varit af samma mening.
Dess första vederläggning uppenbarade sig under skepnaden af en Piga[3]. Denna, som redan förut i
