December lyckligen och väl inkommit till Bergqvara hamn; å det andra fartyget Galeasen Hermes, Skepparen Parrow, hade isen skamfilat af båda ankartågen, så att det natten till den 31 December drifvit till sjös, men hade likväl lyckats att Annandag-Jul uppnå Ungskärs hamn, sedan fartyget blifvit betydligt läck genom den skarpa isen. Om det 3:dje fartyget Galeasen S:t Olof, Skepparen Ridström , hvilken samma natt, som Galeasen Hennes, drifvit till sjös, har man ännu ej erhållit någon underrättelse. — En Galeas lärer stå på grund vid Mörbylånga på Öland.
= Under loppet af år 1835 hafva härstädes 298 st. fartyg inklarerat och 407 st. utklarerat från och till Utrikes orter. 215 st. fartyg, kommande från In- och utrikes hamnar, ha under sistlidet år passerat genom Calmar Sund.
= Med Julens ankomst har, som en välkommen Julgäst, vintern infunnit sig i förening med slädföre, som, i början knapt, numera förbättrats genom den snö, som fallit under denna vecka. I natt, då vädret varit lugnt, har Calmar sund helt och hållit tillfrusit; och fortfar den nu rådande starka kölden ännu några dagar, är förhoppning om, att kommunikation med kälkdon mellan Öland och fasta landet snart torde öppnas, en omständighet, som ej inträffat på flere år. (Calm. Bl.)
UTRIKES UNDERRÄTUELSER.
Frankrike.
(Korr. Art.) Bref från Paris och London förmäla, att Engelska Regeringen erbjudit sin bemedling för uppgörandet af Amerikanska tvistefrågan med Frankrike, och att tillbudet af Franska Regeringen blifvit antaget. Det tros, uti Paris, att Konungen ämnade tillkännagifva denna bemedling uti Sitt tal vid Kamrarnes öppnande.
Franska blad innehålla enskilta bref från Oran af af den 4 Dec. Vid träffningen den 1 i samma månad, voro de vid Sigfloden, i skogen Mulei Ismail, posterade Araberna 400 man starka. Några hundrade ryttare, som stodo vid Tlelat, fördrefvos redan den 28 Nov. af Fransmännen. General Oudinot lät kavalleriet och artilleriet rycka fram, och han hade knappt yttrat orden: "Soldater! hämdens stund är kommen;" förrän 47:de och 66:te regementerna, de Afrikanska jägarne och Zuawerna störtade på Araberna. Inom några timmar var fiendens nederlag fullkomligt. Dess förlust uppgick till 500 man, och vår till 44. Vid Kronprinsens sida stupade Dragon-officeren, Marskalk Clauzels Adjutant, Hr Arnaud, och en annan sårades. Kronprinsen hade, hänförd af sitt mod, lemnat Marskalken, för att deltaga i striden, hvilket på tropparna gjorde det bästa intryck. Följande dagen lät Marskalken vid Sig upprätta ett läger för arméns material och tross, för att tjena den till stödjepunkt, ifall fienden i bergspassen skulle våga göra ett allvarsamt motstånd. 1200 man qvarlemnades till bemälte lägers bevakande, hvarefter de öfriga tropparna fortsatte sin marsch. Den 4 dennes mötte man vid Wad-el-Hammam, på tre mils afstånd från Mascara, stammen Beni Amers, som genast besegrades. Abd-el-Kader skall skrifvit till Marskalken, att han väntade honom i ett bergspass på andra sidan af Mascara.
Underrättelser från Bugia förmäla, att garnisonen i denna stad, 500 man stark, från den 7 till den 11 Dec. måste försvara sig emot 4000 Araber. De se- nare blefvo slagna på flykten, och qvarlemnade på valplatsen 100 döda och 200 sårade. (Hamb. Corr.)
Danmark.
Köpenhamn den 24 Dec. De två senaste Ståndsförsamlingstidningarne, af den 22 och 23 dennes, voro åter af särdeles intresse. Den 10 Dec. förekommo 3 mera eller mindre vigtiga propositioner, af hvilka en, af Grefve Holstein, innehöll: att Stånds-församlingen hos H. Maj:t måtte anhålla, att, genom den Kongl. Bank-Kommissaren, National-bankens uppmärksamhet må rigtas på flera punkter i räkenskaps-berättelserna, och på sjelfva Bankens förvaltning. Anledningen till motionen uppgafs af talaren som följer: "I en tid, då man af alla förvaltare utaf allmänna fonder fordrar, att de, medelst offentliggörandet af sina räkenskaps-berättelser må sätta vederbörande intressenter i tillfälle att känna och bedöma deras förfarande i afseende på det som åt deras vård är anförtrodt, torde det icke förefalla oväntadt, om Bankens Aktie-ägare önska en större offentlighet i afseende å Bankens förvaltning, och om de icke anse sin billiga väntan fullkomligt uppfylld genom de tryckta årliga Bank-boksluten." Han utvecklade derefter de punkter, deri en mera noggrann redogörelse af Aktie-innehafvarne väntas. Den första af dessa punkter angår de betydliga ränte-restantierna, som, enligt de till den 31 Juli 1834 gående räkenskaperna, för Danmark utgjorde 179,732 Riksbankdaler 82 sk., och för Hertigdömena 35,731 Rbd: m. m. Vidare begärte talaren upplysningar rörande den del af Bankens aktiva fond, som nu blott kan anses såsom tvifvelaktig eller endast nominell, samt om de efter all anledning öfverdrifna kostnaderna för national-bankens förvaltning, och i synnerhet sedel-tillverkningen, som, enligt senaste räkenskaper, ensamt uppgått till 23,522 Rbd: i silfver och sedlar. Äfven önskade motionären få bestämdt uppgifvit om det belopp Bank-institutionen i Altona årligen har att betala till National-banken, är denna senares egendom, eller om statskassan äger att deraf något uppbära. — I följd häraf, fann sig en i bank-ärender sakkunnig ledamot föranlåten, att meddela intressanta upplysningar i dessa punkter, och att försvara Banken mot tillvitelsen af bristande offentlighet, samt begärte att motionärens andragande skulle lemnas utan afseende. Beträffande några af de första punkterna, bifölls detta senare, med 36 röster mot 28. Rörande Altona-banken förvistes frågan till den för Finans-ärenderna nedsatta Komittén. Sedan flera andra mål blifvit föredragna och afgjorda, öfverlemnades en af en Vinhandlare, vid namn Hansen, ingifven, och med 1227 underskrifter försedd, petition om offentlighet vid Ståndsförsamlingens sessioner, till granskning af en Komitté.
- (Hamb. Corresp.)
Spanien.
Madrid den 16 Dec. Den 11 öfverlemnade Konselj-Presidenten till Prokuradores-kammaren ett Lagförslag om den allmänna rekryteringen, hvarefter Justitiæ-Ministern uppläste ett förslag till afskaffandet af Neger-handeln, och ett annat till förbättringar inom rättegångs-väsendet, under afvaktan af nya lagstadganden.
Don Carlos säges hafva utnämt General Cabrera till öfverbefälhafvare i Catalonien, Arragonien och Valencia.
- (Hamb. Corresp.)
Italien.
Neapel den 5 Dec. Den 21 Nov. visade sig på sidan af stora Kratern i Vesuvius 2 nya öppningar, hvardera 30 till 40 fot breda, ur hvilka en stark blåaktig rök uppsteg, (Hamb. Corr.)
Turkiet.
Bref från Constantinopel den 2 Dec. förmäla, att Stor-Brittaniska Sändebudet Lord Ponsonby, hade den 28 Nov. audiens hos Sultan, vid hvilket tillfälle han erhöll ganska dyrbara skänker. Det är redan bekant, att Konungen af England 1833 förärade Sultan 20 metallkanoner och nyligen fem engelska hästar, af utmärkt god race. Vid bemälte audiens öfverlemnade Sultan till Sändebudet en med Hans Höghets Porträtt försedd dosa; för Konungen af England. Lord Ponsonby erhöll sjelf första klassen af Mischani Istichar (Turkiska halfmåne-orden) som nu, till följe af Storherrens befallning, bäres om halsen. Till Hr Bagot och attachéerna vid legationen öfverlemnades dekorationer af samma orden i brillanter, samt en med diamanter besatt dosa till Hr Pisani. (Hamb. Corr.)
Persien.
Bref ifrån Trapezunt förmäla, att Choleran i Teheran, inom en tid af 30 a 40 dagar, bortryckt 15,000 personer, och den 10 Sept. hade samma sjukdom äfven utbrutit i Tauris. (Hamb. Corr.)
Södra Amerika.
Rio de Janeiro den 27 Oct. Kejsardömet Brasiliens Regent Hr Diego Antonio Feijo upplöste den 25 d:s Nationalförsamlingen, sedan han dagen förut utfärdat en proklamation till Brasilianska nationen, undertecknad så väl af honom, som af Ministrarne Antonio P. Limpo de Abreo, M. A. Branco, M. da Fonseca och M. Castro e Silva. Regeringen lofvar i bemälte proklamation att efterlefva konstitutionen och lagarna, att organisera armeen och flottan på det mäst ändamålsenliga sätt, att iakttaga den strängaste sparsamhet med statens medel, att upprätthålla och utvidga rikets förbindelser med utländska makter, och att på allt sätt fästa sin uppmärksamhet på åkerbrukets, handelns och industriens förkofran m. m. Man väntar af dessa Ministrars verksamhet, hvilka utom Hr Branco nyligen tillträdt sina embeten, de lyckligaste resultater. Markis da Barbacena, som först utnämndes till utrikes minister, har, påstås det, afrest till England med ett uppdrag af Regeringen, att der förskaffa den ett lån, hvilket skall användas till en ny vägs anläggande till bergverken. Den nya Regenten är en allmänt aktad man, men af svag hälsa. I de norra provinserna skall hans medläflares, Cavalcantes parti förskaffa sig många anhängare, och försöka att uppväcka oroligheter. Upproret i Rio Grande de S:t Pedro do Sul var obetydligt. Hr Araujo Ribeiro har, i den fördrifne Presidenten Bragas ställe, dit afrest. Till Para skall afsändas en ny expedition för att der återställa lugnet. Dagen före national-församlingens upplösning, öfverlemnade den till Regenten ett lagförslag, i kraft af hvilket Drottningen Donna Maria II af Portugal skulle blifva utesluten från Brasilianska thronföljden, och Prinsessan Donna Januaria, Don Pedros andra dotter af första giftet, förklarad för eventuel thronarfvinge. (Hamb. Corr.)
Norra Amerika.
(Öfver London.) New-Yorker-tidningen af den 24 Nov. innehåller en artikel af följande innehåll, som, i anseende till den befarade brytningen emellan Frankrike och de Förenade Staterna, torde förtjena en särdeles uppmärksamhet.
"Presidentens bådskap. Allmänna uppmärksamheten i detta land, om icke, i sanning, inemot halfva den civiliserade verlden, riktar sin uppmärksamhet på detta stora national-dokument, såsom på en brännpunkt af ett allt omfattande intresse. Af andan uti detta vigtiga uttryck af vår verkställande Regerings tänkesätt, beror troligen fortfarandet af detta lyckliga fredstillstånd med hela verlden, som vi funnit så fördelaktigt för vår handel och för landets välstånd i allmänhet. Vi ha redan klart uttryckt vår tanka att bådskapet troligen skall vidröra det kritiska förhållandet i våra relationer med Frankrike, och denna mening, hvartill vi äga flera skäl. hyse vi ännu. Men vi äre kanske inför våra läsare förbundne att säga, det flera åsigter, af mycken skiljaktighet med våra, förspörjas bland några af våra landsmän. En korrespondent från Washington yttrar sig som följer, i the Evening Star:
"Presidentens afsigter och önskningar i afseende på Franklike hållas nu mera icke hemliga. Till flere personer, som härom talat med honom, har han förklarat: att vi måste hafva krig. The Globe har icke senast så bittert talat emot Konung Ludvig Filip utan all anledning. Bådskapet skall icke innehålla någon förklaring; långt derifrån; sedan det meddelat en, som dess författare tror, öfvertygande öfversigt af Frankrikes obilliga förfarande, skall det innefatta vida skarpare anklagelser än det bådskap, som gaf anledning till svårigheterna. Fiendtliga, eller åtminstone ovänliga åtgärder mot Frankrike, skola föreslås, i ändamål att hämnas national-äran."
"Vi tvifle på allt detta, och anse det blott såsom en opålitlig hypothes; men vi skola snart få det nöjet att meddela våra läsare sjelfva bådskapet, som troligen skall göra slut på alla gissningar." (The Sun.)
Spanien.
Bref ifrån Paris innehålla följande öfversigt af sakernas nuvarande ställning i Spanien:
Spanien är för ögonblicket ovedersägligen deladt i trenne partier: Det till antalet öfverlägnaste är Carlisternes; men ehuru det norr om Ebro äger en bestämd öfvervigt, är det icke inom det öfriga Spanien nog starkt för att gifva dess anhängare hopp om en fullständig och varagtig framgång. Partiet är, för öfrigt, sinsemellan splittradt; ty alltsedan 1823 hafva elementerna till en omhvälfning mognat i idéerna, äfven hos den i egentligaste mening så kallade massan. Religionen och dess tjenare hafva mycket förlorat af deras fordna vigt och inflytelse, och det system, som man påstår vara antaget af Don Carlos, skulle, sedan segren blifvit vunnen, erfara de häftigaste motsägelser från deras sida, som beredt segern åt detta system, och denna splittring inom det segrande partiet, skulle åt det besegrade, om detsamma förblefve enigt och sammanhållande, bereda ett osvikligt medel att återvinna dess förlorade anseende.
Tvenne saker skulle erfordras för Don Carlos för att kunna segra och tillkämpa sig styrelsen; och de äro båda omöjliga; nemligen, först Frankrikes direkta understöd, ty det indirekta är ändock aldrig af någon afgörande inflytelse; för det andra, landets förtroende til segrarens löften, till de amnestier han utlofvar, till de förklaringar om glömska och förlåtelse, som han afgifver. Men, äfven om dessa amnestier garanterades från Frankrikes sida, så skulle Spanien dervid fästa liten eller ingen tillit. Det har icke glömt, och skall aldrig glömma, våldförandet af alla de år 1823 ingångna kapitulationer och konventioner, hvilka voro undertecknade af våra Generaler och garanterade af Hertigen af Angoulème.
Det andra partiet är det så kallade moderata. Del har numera blifvit besegradt i Grefve Torenos person, som var dess förnämste hufvudman, till hvilken, i en senare tid, ett stort antal af de personer närmare slutit sig, som förut, under en längre tids förlopp, ogillat Hr Torenos politiska förhållande, såsom i deras ögon alltför liberalt. Detta parti är ganska talrikt, och utgöres, med ganska få undantag, af kärnan af nationen uti alla särskilta stånd och" klasser. Dess nyliga nederlag härledde sig från åtskilliga orsaker, af hvilka vi här angifva de tvänne hufvudsakliga.
Det har varit alltför mycket uteslutande. Det har nästan beständigt vårdslösat alla tillfällen att med sig förbinda de män af inflytande, som det kunnat vinna för sina intressen, och som sedermera uppträdt såsom rörelsepartiets anhängare. Det skulle emellertid vara lätt, ehuru ledsamt, att genom en anekdotisk öfversigt ådagalägga den verkliga tillvaron af dessa felsteg, som, ty värr, ligga alltför tydligt i dagen.
Men den stora olyckan för det moderata partiet är, att det sett sig bedraget uti de förhoppningar detsamma fastade vid Frankrike, och uti påräknandet af dess mellankomst, till och med sedan densamma definitift blifvit nekad. Om detta parti, å ena sidan, föreställt sig, att endast ytterst vigtiga konsiderationer kunnat förmå Franska Regeringen att icke begagna ett så gynnande tillfälle att inom Spanien utöfva ett uteslutande inflytande, hvilket skulle ländt de begge länderna till både heder och fördel; så har det, å en annan sida, trott sig finna, att dessa konsiderationer nödvändigt måste vara af en i egentlig mening öfvergående natur; och det moderata partiet hyser ännu denna tanke. Det har icke förstått, det förstår icke ännu, huru Frankrike kunnat medgifva ett af England tillvägabragt uppvexande af ett revolutionärt parti inom Spanien. Engelska Regeringen har verkligen bildat ett sådant parti, ty ända till det ögonblick, då interventionen bestämdt nekades, hade mouvementet icke i Spanien något parti. Med skäl kan icke denna benämning gifvas åt en handfull exalterade, åt på sin höjd några hundrade individer, hvilka erhållit chefer och blifvit till någon grad uppburna, endast ifrån den stunden, då Engelska Ministern öppet förklarade sig till deras fördel.
Det moderata partiet, som genom en öfverrumpling besegrades, har redan börjat sansa sig från den första häpnaden, och skulle lätteligen, ifall det understöddes, kunna åter hämta sig från sitt nederlag.
Det känner sin styrka, men det vågar hvarken hoppas, eller handla. Det befinner sig i en stämning af misstroende emot oss. Det kan icke göra sig reda för Franska Kabinettets uppförande på annat sätt, än att det antingen tillägger detsamma en hemlig åstundan att se Don Carlos på thronen, eller också en dold afsigt att vänta, för att med despolisk makt kunna mellankomma, sedan revolutionen genom egna utsväfningar förtärt sig sjelf, och då ordna förhållanderne i Spanien i enlighet med den Franska politikens godtfinnande. I inbillningen hos alla Spaniorer tillhörande det moderata partiet, spöka alla de förutsättningar och alla de misstankar, hvartill dessa föreställningar kunna gifva anledning. Att af en sådan sakernas ställning draga slutsatser, med hänseende till Frankrike, skulle här vara öfverflödigt.
Det exalterade partiet fanns, i egentlig mening taladt, alldeles icke, för sex månader sedan. Det bildade sig först då, när det icke mera fruktade en fremmande intervention, och när de första tecknen till Englands beskydd tilläto partiet att hoppas detta stöd. En mängd äregiriga personer, missnöjda eller utan tillgångar, hafva slutit sig til detta parti.
