De hemliga samfunden, som fallit i vanrykte och icke ägde något hemligt, utom namnet, hafva åter börjat träda i verksamhet. Emissarier hafva blifvit utsända i provinserna. Större delen af de militära cheferna, urståndsatta att kunna hejda dessa missbruk, hafva föredragit att göra sig till medbrottslige uti detta ofog, heldre än att trotsa det, men hafva ändå underhållit sina hemliga förbindelser med Regeringen. Juntorna, en nödvändig följd af hvarje orolighet i Spanien, hafva bildat sig; och deras medlemmar räkna sig, till större delen, till det moderata partiet; ett ganska öfvertygande bevis på ringheten af de personliga talanger, som det exalterade partiet i Spanien har att påräkna. Också har hela denna byggnad försvunnit såsom en luftbild, visserligen icke genom styrelsens åtgärder, men af brist på inre sammanhållning; och hvad som återstår skulle också försvinna som en skugga, så vida icke England lemnade detsamma sitt skydd. Emellertid är det alltför möjligt, att detta parti ännu kommer att vinna flera fördelar (ehuru öfvergående), om Frankrikes overksamhet fortfar, och om Engelska Ministèren framhärdar att fortgå på den bana, som den tyckes hafva beträdt. Revolutionen behagar ingen Spanjor; men, som man har ingentin gannat att sätta i stället derföre, om icke den sakernas ordning, hvilken Frankrike kunde understödja, och som ingenting ännu antyder, att Franska Regeringen uppskattar vigten af Spaniens pacifikation, är det mycket att befara, att Hr Mendizabal torde blifva störtad, ty förmodligen blir han ganska kallt understödd af majoriteten inom Cortes. Han skulle då bli efterträdd af en radikalt revolutionär Minister. Det är ingen tvifvel undcrkastadl. Dessutom bör man icke smickra sig med hoppet, att anarkien i Spanien, såsom öfverallt annorstädes, skulle innan kort återföra ordningen. Här kunna oroligheterna räcka ett halft sekel; och det är ändå icke särdeles högt tilltaget.
Denna eld, som Frankrike icke vi vill släcka, skall således länge kasta sina lågor, och hvem kan våga att i sina beräkningar för framtiden bestämma de resultater, som kunna härflyta för Europa af ett fortfarande revolutionstillstånd i Spanien?
VITTERHET.
Familj-uret.
(Svenskt Reseäfventyr.)
En vördig Prost — stor sak i hvilken trakt af landet —
(Att gissa det, står fritt för läsar'n, om han kan det)
Beslöt, en vacker dag, att lemna Kyrkherrgål'n
Och ta en resa för till nästa Län, — till Smål'n.
Hans sällskap var hans Fru och Son och stöfvar'n Castor
Och resans föremål — en Måg, som der var Pastor.
I runda fjorton dar Adjunkt och Kyrkovärd
Och Klockare haft nog att syssla med hans färd:
Jagtväskan af saffian, i nya gröna nätet,
Med bössan systerligt förentes bakom sätet;
Ur vagnsfickan stack fram en pipa — och ett par
Pistoler, laddade till Karavans försvar:
Ett enda saknades, som dock, i Småland, sällan
Ostraffadt glöms på tåg, så väl som dessimellan, —
En matsäck! — Läsare, tillräkna det ej Frun!
Med stekar af kalkon och hare och kapun
Hon proppat vagnen full och Prosten upp till kragen,
Om ej hans ärelust här rakt i strid med magen,
Och segrat. — "Bästa vän, sa' Prosten, som du vet,
Bedöms en resande till rang, förmögenhet
Och lefnadsvett och smak och kärlek till sin nästa
På hvarje håll, — precist af hvad han tar till bästa:
Som Kniparp ligger just i Ljumströms Pastorat,
Hvad tror du, om vi der beställde rum och mat?
Jöns tege visst ej med, att jag är Ljumströms Svärfar:
Man skulle duka opp för sin Pastorskas Herr-Far
Allt läckert som man har, och stå för oss på tå
Som för ett Grefligt par, ja kanske som för två."
— "Mitt hjerta, svarte Frun, du gör som du behagar,
Jag gerna lemnar dig all sorg för våra magar."
Så sagdt, — Jöns roptes in, och Prosten skref: "Beställs
Den Tjugusjette Maj för Härads-Prosten Croner
På Kniparp tvenne rum med sängar, och, till qvälls,
En Gås, väl stekt och fet, med mer — för Tre personer."
Till Kniparp ilar Jöns, der re'n med nästa dag
All mat- och kok-konst tas för Prosten i beslag. —
Af Gummor hvad Konselj om lagningen af Gåsen,
Som ej sin like haft se'n Roms Senats om såsen! —
Men, medan de i sorl och fjesk omkring sin spis,
Jöns till Orakel ha och täfla om hans pris,
Så låt oss se en stund hur långt vår Prost är hunnen:
(Det alltid bitti' nog skall vattnas oss i munnen).
På vägen skakas han i hetta och i dam
Och vill ej smaka bit, förrän han kommer fram.
Frun hungrade, men teg och log i mjugg åt listen;
Dock ingalunda så den unga Gymnasisten.
Man mättas, fann han, slätt på resor af Latin:
Högt öfver Maro då stå matsäck och kantin. —
"Om någon mötte oss och frågte hvad vi göra,
Hvad ar det svar, min son, du skulle ge? — Låt höra."
— "Vi hungra — "Åh, det är ej bra!" — Visst icke. — "Nej:
Vi söka kryddor till vår måltid" — Mins du ej,
Så svarte fordomdags en vis på denna fråga." —
"Men han ej Djekne var, min far, det vill jag våga..."
Så tystar Prostens glam de tomma magars knot,
Som föras mot sitt mål allt närmre, fot för fot.
Det hinns — och med hvad fröjd! — Dock, Läsaren tillstädje,
Att jag, som målar slätt, ej målar deras glädje:
Om han från gryningen till qväll'n ej smakt Guds lån
Och skakats på en väg, kan han ändå förstå'n.
Ur vagnen Prosten flög. — "Hvad det blir skönt," föll ordet,
"Min Gumma, att nu strax få sätta sig till bordet!"
Och det var läckert nog: stekt gås, ragout på höns,
Likör och vin, (allt, allt i tysthet sändt med Jöns).
Dörr'n öppnas. Hvilken syn! — "En skål för alla Prester!"
Så helsades vår prost af tre förmätna gäster,
Som ätit opp hans mat, och nu, vid table rase,
Sköljt ned hans sista bit uti hans sista glas.
"Man hungrar, min Herr Prost, förb—dt när man jagar,
Och, som en hedersman, ni sörjt för våra magar! —
En Gås! så fet och mör, och ett så dråpligt Vin!
Och en likör se'n! — tack för en souper så fin!
God natt! — Hur skön vår sömn skall bli i edra sängar!" —
Med möda Prosten styr sin håg att ge ut slängar,
Han slites mellan den och mellan sin aptit:
Den sista segrar dock, — men mat finns — ingen bit,
(Precist som Dumbom sagt[1]), ej ens en rätt Potatis.
Stum satt man på sitt rum. "Sic vos mellificatis
Non Vobis!" brast nu ut, med ton af ironi,
Den unga Herrn, då dörr'n slås opp. Nytt gäckeri!
En Jockej stiger in. Ett guldur med briljanter,
Af stort, af äkta slag, besatt kring alla kanter,
Ses hvila i hans hand. — "Min Herre helsar Er,
Herr Prost, att som ert vin har gjort, att han ej mer
Förmår att se hur tids på natten det kan vara,
Ni täckes säga det. — Nå väl, hvad får jag svara?"
— "Gif hit ditt ur, min vän, och helsa din Patron,
Att Prosten ger sitt svar i egen hög Person." —
Med ögat gnistrande han störtar uppför trappan
Till Jägarne, tar fram och gömmer under kappan
Och under hvar sin arm Pistolerna, — se'n han
Förut fäst på sitt bröst det blå och gula band,
Han fick som Volontär i en batalj vid Åland.
Nu steg han in. "Förlåt, som Främling här i Småland,
Vet jag ej timmans namn, om det är Två, om Tu[2],
Men, hvad jag vet, det är, att den har slagit nu,
Som bjuder Presten sjelf att tuckta näsvisheten,
Och som helt visst är den, som J ej ännu veten.
Välan! Se här ett ur, som säkert känns igen:
Ett ord blott! Den af Er, som skickat mig det, — den,
Han är min man. Si så! Fort! välj bland dessa tvenne
Fort! Jag har brådtom, jag! Nå, den der? eller denne?
Likgodt! de klicka ej." — Men mållös står en hvar,
Och ingen kännes vid det ur, som Prosten har.
"Ej mitt! ej mitt! ej mitt!" till slut de höras stamma
Och dra sig, bugande, mot dörren i detsamma.
"Nå! efter Ödets nyck, på allvar eller skämt,
Go' Herrar, svarte han, då en gång så bestämt,
Och det tycks fåfängt nu att kämpa mot beslutet,
Så tar jag mot dess ur och spar så länge krutet.
Mitt namn är det Ni vet; mitt hem är kunnigt här:
Berätten öfverallt, att vid min själ jag svär:
Om ägar'n gör sig känd, när helst han än behagar,
Om efter några år, om efter några dagar,
Skall uret utan prut bli honom återstäldt,
Fast vore jag, som nu, på väg att dö af svält.
Farväl!"
Nu Jägarne, som finna föga troligt,
Att efter denna scen de skulle sofva roligt,
Befalla fram sin vagn, och ge hvarann sitt ord,
Att ej objudna mer ta plats vid Prostars bord.
Om uret vet man blott, att ingen sedan spordes,
Som löftet kräfde ut, hur kunnigt det än gjordes,
Och att, i Prostens slägt, hans ur blef gömdt som lån
Och gick, med helgd deraf, i arf från Far till Son.
- W.
Noterad VexelKurs på Stockholms Börs,
Fredagen den 8 Januari 1836.
| Uti Svenska Bankosedlar. | |
| London | 12 R:dr 3 sk. 6 r:st., 26 d. d., 12 R:dr, 75 d. d., 11 R:dr 47 sk. 90 d. d. |
| Liverpool att bet. i London | 11 R:dr 45 sk. 6 rst. 90 d. d. |
| Hamburg | 127 1/2 sk. à Vista, 37, 67, d. d 126 3/4, 126 1/2 90 d. d. |
| Paris | 22 2/3 sk. 60, 90 d. d. |
| Nantes att bet. Paris | 22 5/12 sk., 55 d. d. |
| S:t Petersburg | 24 2/3 sk., 30 d. d. |
| Köpenhamn | 64 sk., 8 d. d. |
| Medel-Kurs. | |
| Pund St. | 12 R:dr — = |
| H. Banko | 127 sk. 3 r:st. |
Till kännedom och efterrättelse vid belåningen hos Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk af Aktier och Publika Papper, meddelas följande:
1) Såsom hypotek antagas och belånas:
a) Till fulla kapitalbeloppet: Riksgälds-Kontorets före 1828—1830 årens Riksdag utfärdade Obligationer med 5 procents ränta samt de så kallade lottsedlarna för Trollhätte Slussverk;
b) till niotio procent af kapital-beloppet: Riksgälds-Kontorets efter 1828—1830 årens Riksdag utgifne Obligationer, med fem procent årlig ränta, antingen försedde med viss förfallotid eller uppsägbara å fordringsägarnes sida;
c) till trefjerdedelar af vanliga försäljningspriset under de 3:ne näst före belåningen förflutna månaderne: Riksgälds-Kontorets Obligationer med lägre ränta än fem procent om året, eller utan viss förfallotid eller uppsägningsrätt å fordringsägarnes sida, och Arméens Ackords-Amorteringsfonds Obligationer;
d) emot tillika ställd antaglig borgen för den brist i Verkets fordran, som vid hypotekens användande möjligen skulle kunna uppkomma: Aktier i Södertelje Kanal- och Sluss-Verks-Bolag, till 50 procent af det ursprungligen tecknade Kapitalet, belöpande sig till tio procent af den summa, nu varande Aktierna upptaga. Aktier i Göta Kanal-Bolag, till 25 procent å primitiva Aktiekapitalet, med iakttagande tillika, att inga andra af dessa Aktier få belånas, än de, för hvilka den för åren 1830—1833 förfallna Aktie-ersättning, efter 2 1/2 procent å gamla Aktierna, blivit, enligt Kanal-Direktionens bevis, fullgjord.
2) Dessa lån utgifvas hädanefter, som hittills, å högst 6 månader, utan någon omsättningsrätt, samt icke å mindre belopp än 100 R:dr, eller annorlunda, än å jemna 10:tal R:dr derutöfver. Och blifva de Låne-Dokument, som ej vid förfallotiden infrias, skyndsammeligen till lagsökning utlemnade.
3) I denna lånerörelse får ej någon häfta för mer såsom låntagare än sammanräknadt 20,000 R:dr Banko, ej heller för större belopp i borgensförbindelser, än denna summa.
4) I händelse i Diskont-Verken belånte Aktier och Publika papper icke godvilligt infrias, förfares dermed på sätt i Banko-Ordningen är vordet föreskrifvet, i afseende på förfallne lösa panter hos Låne-Banken. Stockholm af Rikets Ständers Banko-Diskont-Verk den 3 Dec. 1835.
= Uti Nådig Skrifvelse till Krigs-Collegium har Kongl. Maj:t å Krut, som nästa år till inrikes privata behof utur Kronans Förråder försäljes, behagat fasställa följande pris, nemligen: å Bergs- och Styckekrut 38 Rdr Centnern, samt i Handgevärskrut 42 Rdr Centnern, allt B:ko; hvilket härigenom kungöres, äfvensom att betalningen för Krut, som på behörige och, enligt Kongl. Krigs-Collegii Kungörelse den 5 Oktober 1812, styrkte ansökningar, direkte utur Kronans Förråder aflåtes, bör hädanefter nedsättas här i Stockholm uti Rikets Ständers Bank för Kongl. Collegii räkning, Kassan N:o 1, samt i Landsorterne uti Ränterierne, och att Kongl. Collegium, på privata personers dit inkommande behörige ansökningar om inköp af smärre krutpartier, dem emot fastställd betalning beviljar. Hvad åter beträffar det Krut, som privilegierade krutförsäljare afyttra, utfärdas tryckt Minuterings-Taxa derå, efter de grunder, Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 28 Nov. 1815 stadgar, hvilken Taxa i Krutförsäljningsbodarne bör finnas anslagen och vid Tjugo (20) Riksdalers vite, samt förlust af krutförsäljningsrättigheten icke får öfverskridas. Stockholm den 31 Dec. 1835.
Direktionen öfver Kongl. Arméens Pensions-Kassa har skolat härigenom kungöra, att vid den lottniag som, enligt förut utfärdad Kungörelse, denna dag blifvit hos Direktionen inför öppna dörrar verkställd, till bestämmande af de från Arméens Ackords-Amorterings-Fond utfärdade Obligationer, hvilka, jemlikt 15 punkten af Stadganderne i Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 17 Augusti 1833, rörande inlösen och Amortering af Arméens Ackorder, kommer att den 1 Juli nästinstundande år 1836, af Fonden infrias, följande nummer blifvit utdragne:
Till Obligationer å 500 Rdr.
N:s 9, 133, 136, 143, 147, 148, 158, 302, 325, 333, 334, 353, 459, 486, 550, 552, 563, 629, 635, 636, 639, 650, 652, 653, 808, 876, 877, 886, 1075, 1175; och
Till Obligationer å 100 Rdr.
N:s 376, 377, 473, 476, 513, 519, 523, 629, 630, 633, 658, 732, 735. 737, 738. 739, 892, 894, 896, 901, 903, 904, 908, 909, 912, 915, 1029, 1037, 1119, 1213, 1424, 1425, 1428, 1435, 1438, 1669, 1848, 1983, 1984, 2034, 2177, 2184, 2240, 2242, 2320, 2321, 2322, 2324, 2475, 2480.
De med dessa nummer försedde Obligationer varda alltså härmed, i öfverensstämmelse med högstberörde Nådiga Stadgande, uppsagde att å nämnde dag af Fonden inlösas: kommande, enligt 19 punkten af stadganderne, ränta å dem icke att från Fonden godtgöras och utbetalas för längre tid än till förfallodagen. Stockholm den 19 Dec. 1835.
Hrr Aktieägare i Ångfartyget Norrland erinras om andra inbetalningen af en femtedel å det tecknade Kapitalet, genom insättning i Banken för Direktionens öfver Ångfartyget Norrland räkning, inom den 15 instundande Januari och Attestens aflemnande på Hr Bruks-Patron Roths Kontor, emot erhållande af Aktiebref. Stockholm den 31 Dec. 1835.
- Direktionen.
Notifikationer.
STÄMNINGAR OCH KALLELSER.
= Uppå Bonden Pehr Danielsson Öbergs å Bartnäs af Piteå Socken derom gjorde begäran och med anledning af Rådhus-Rättens beslut denne dag, varder Kopparslagare-Mästaren Daniel Lindgren, härmed kallad och stämd att Måndagen den 2 Maj, näskommande år 1836, kl. 9, förmiddagen inför Rådhus-Rätten sig infinna för att svara å Öbergs påstående, att Lindgren måtte åläggas till honom utgifva 800 Rdr B:ko med 6 procents ränta, enligt Skuldebref af den 28 April 1830 Börandes stämningen, den käranden äger kungöra sin vederpart, hvars vistelseort är okänd, på det sätt, att den trenne gånger och sednast trenne månader före inställelsedagen uti Stats-Tidningen införas, gifves lydno vid den påföljd lag stadgar. Piteå Rådhus den 14 Sept. 1835.
- På Rådhus-Rättens vägnar,
- C. Er. Stenberg.
= Utdrag af Intecknings-Protokollet, hållet vid Allmänna Sommar-Tinget med Kinds Härad i Sevenljunga den 2 Juli 1835.
N:o 84. I egenskap af Ombud förekom Krono-Länsmannen J. Bånge och inlemnade: 1:o En så lydande skrift: "Till Kinds Härads Höglofl. Tings-Rätt. Härjemte bifogas tvenne Förpantningsbref tillsammans på halfva Säteriet Påbo, med ödmjuk anhållan att för deri upptagna lånesummor ny gällande inteckning från denna dag måtte meddelas uti hälften af besagde Säteri jemte uti derunder lydande lägenheter (på sätt som förut medgifvit är) beviljas och om Lofl. Härads-Rätten anser nödigt att familjen efter dem som bortpantat förenämnde Säteri, skall öfver denna ansökning höras, så vill undertecknad i lika ödmjukhet anhålla att sådan kallelse få i allmänna Tidningar införa, emedan det är alldeles okändt hvar Frälserätts-arfvingarne vistas, derom anhåller aldra ödmjukast.
- O. A. Pettersson,
- enda Son och arfvinge efter
- aflidne Peter Olofsson i Pålbo.
2:o Ett den 21 December 1793 af Gustaf A. Gyllensvärd och Anna Beata Falkenberg utgifven handling, hvaraf inhämtas, att de förre af Johannes Andersson till låns erhållen penningesumma, stor 1000 Rdr Specie i Bankomynt med 6 procents ränta, tillåtit sistbemälte person införsel uti en fjerdedel af Säteriet Påbo, ett och ett fjerdedels mantal med derunder lydande torp och lägenheter; på grund hvaraf Härads-Rätten den 28 Januari 1794 meddelat inteckning uti besittnings- och nyttjanderätten af berörde Säteri, hvarefter Johannes Andersson den 27 April 1801, öfverlåtit sin rätt på Petter Olofsson för hvars räkning inteckningen den 11 Juni samma år blifvit omsatt samt den 8 Oktober 1811 och den 3 Juni 1823 för Peter Olofssons räkning ny inteckning, enär förnyelse deraf, såsom varande för sent sökt, icke kunnat äga rum, beviljad uti merberörde Säteri Påbo. 3:o En avhandling af den 21 December 1793, deruti G. A. Gyllensvärd och Anna Beata Falkenberg medgifver införsel uti en
