innehållande underrättelse om den skedda Minister-förändringen; yttrade Hr Dupin, att Hr Humann, medlem af Deputerade-Kammaren, hade ordet; då af Herr Augustin Giraud anmärkning gjordes, det dagordningen i första rummet tillkännagåfve, att frågor skulle göras Finans-Ministern, hvarföre han begärde att dagordningen måtte eflerlefvas, och han (Giraud) erhålla ordet. Presidenten upplyste, att Herr Humann begärt ordet i afseende å ett enskildt faktum, det vill säga rörande det nyligen upplästa handbrefvet från Konselj-Presidenten. Herr Humann afgaf derefter, i korta och värdiga ordalag, som tycktes vinna bifall inom Kammaren, synnerligen från venstra sidan, en förklaring, så väl öfver de omständigheter, som föranledt hans afskedstagande, som öfver det af honom under sin förvaltning följda system. Efter honom uppsteg Hertigen af Broglie, som, efter en tämmeligen vidlöftig utveckling af de den förre Talaren enskildt angående, af honom anförde omständigheter, yttrade: "Hvad sjelfva saken angår" (hör! hör! ropade flera röster, och alla spände nyfiket uppmärksamheten), "hvad sjelfva saken angår, är jag icke sinnad, att i detta ögonblick ingå derpå!" Yttranden af missnöje på venstra sidan föranledde Ministern att sålunda fortfara: "Det är icke tillfälligtvis, till följe af en interpellation, som dylika frågor kunna förekomma till behandling på detta rum; de kunna icke företagas annorlunda, än till följe af en Kongl. proposition, eller af en proposition, som väckes inom Kammarens eget sköte. Hvad den Kongl. propositionen beträffar, så är Konseljen enhälligt af den tanka, att den icke bör göras detta år, och att, för en kommande tid, man icke kan åtaga sig någon förbindelse. Om propositionen väckes inom Kammaren, är Konseljen enhälligt af den tanka, att böra tillbakavisa densamma." Härvid förmärktes ganska tydliga bifallsyttringar från flertalet af de närvarande, och flera röster hördes yttra: "Se der åtminstone bestämda förklaringar!" Alla försök af Hr Giraud och andra att ännu erhålla ytterligare upplysningar, blefvo ock förnyadt afvisade, med anmärkning: att man omöjligen kunde förklara sig tydligare, än Konselj-Presidenten nu gjort. Hr Giraud förmenade, att interpellationerne till Finans-Ministern voro uppförde å dagordningen, hvarföre han ägde rätt att tillfråga den nya Finans-Ministern; men andra röster yrkade, att man borde vänta till dess denne blifvit installerad. Hr Giraud förklarade ytterligare: det han ansåge Hertigens af Broglie svar såsom icke tillfyllestgörande, på den grund, att han icke anfört några motiver; men Presidenten gjorde deremot talaren uppmärksam derpå, att han icke ägde rätt att föreskrifva beskaffenheten af svaret: och sålunda fattades ändtligen, efter mycket buller, och med stor majoritet, beslutet att öfvergå till dagordningen.
Det väcker upseende, att den nya Finansministern, Grefve d'Argout, icke erhåller någon efterträdare i sin befattning såsom Bank-guvernör, utan att denna plats, under tiden, förvaltas af Under-guvernören, Hr Gauthier. Man slutar häraf, att Grefve d'Argout ingalunda anser sin nuvarande ställning såsom säker, då han, i händelse Kammaren skulle ingå på Hr Lafittes förslag rörande ränte-nedsättningen, torde finna sig föranlåten att afträda. Allmänt berättas, att Hr Duchatel redan varit utnämd, men att denna kombination blifvit omintetgjord dymedelst, att Hr Sauzet afslagit den honom tillbjudna Handels-portföljen.
Man hade här omtalat Hertigens af Orleans sjuklighet. Emellertid gjorde han, ännu i går, med sin Broder, Hertigen af Nemours, en promenad uti Boulogner-skogen. Hans utseende bär väl ännu några spår af fälttågs-besvärligheterna, men för öfrigt synes han befinna sig ganska väl. Man talar också å nyo om hans förmälning, och nämner, såsom den för honom utsedda bruden, en 14-årig Dotter af Infanten af Spanien, Don Frans de Paula, hvilken om några månader hitväntas med sin Moder.
Amiral Mackau afreste förliden fredag till Brest, der han skall hissa sin flagga å linieskeppet Jupiter. Dagen för hans afresa till Antillerna är ännu icke bestämd; men säkert är, att den snart kommer att ske. Hans afresa är icke en följd af ytterligare underrättelser från Norra Amerika, och dessutom är Englands bemedling för hvar och en numera en borgen att endrägten icke skall blifva störd.
I Toulon fortfara sjörustningarna.
I Paimboeuf väntar man en valstrid, och en del af Oppositionen söker förhjelpa Hr Armand Carrel att blifva Deputerad.
Enligt bref från Oran af den 6 dennes, hade den underrättelse derstädes bekräftat sig, att Abd-el-Kader, med omkring 2,500 ryttare och något infanteri, bemödade sig att bjuda Fransmännen spetsen. Araberne låto sällan se sig i Mostaganem, hvilket man tillskref hans utsändes inflytelse. Expeditionen mot Tremecen skulle uppbryta den 7 eller 8.
- (Journ. des Déb. o. Hamb. Corr.)
Spanien.
Underrättelser från Madrid af d. 11 Jan. tillkännagifva, att diskussionen öfver Val-lagen ännu icke var slutad. Regeringen hade, genom inrikes Ministern, låtit tillkännagifva, att den ingalunda ansåg saken såsom en Kabinetts-fråga. Enligt all anledning lärer Kommissionens förslag, ehuru utgående från Hrr Arguelles och Galiano, icke blifva antaget, då detsamma bestrides icke allenast af det ultra-liberala partiet, utan äfven af Hrr Toreno och Martinez de la Rosa; och förmodligen kommer principen af de direkta valen att få majoriteten för sig. Man emotsåg ett dekret rörande upphäfvandet af alla Nunnekloster. Genom indragandet af de egendomar, som tillhörde Munkarne i Escurial, har staten vunnit ett kapital af mera än 122 millioner Realer, hvarvid dock det berömda Palatset blifvit beräknadt till 70 millioner.
Bref af d. 12 meddela: att det så kallade förtroendes-votum för Hr Mendizabal, galt igenom i Proceres-Kammaren, med lika stark majoritet, som hos Prokuradorerne. Kursen å de allmänna fonderne fortfor, derföre, att stiga allt högre och högre. Catalonien syntes icke väcka bekymmer hos Regeringen, som fastmera fullkomligt förlitade sig på Mina.
Underrättelser från Barcelona af den 12 Jan. omtala intet nytt störande af lugnet. Kaffehuset de Lanoria der anförarne för upproren den 25 Juli och 6 Aug. redan församlat sig, och der, denna gång, den så kallade Blus-bataljonens klubb hållit sina sammanträden, hade, på General-Kaptenens befallning, blifvit tillslutet. Stads-Rådet i Barcelona hade afgifvit en adress till Drottningen, hvari detsamma beklagar det förefallna. Blus-bataljonen hade den 6 måst lemna Barcelona, för att användas vid belägringen af fästet Virgen. General Mina hade följt tropparna utom staden för att personligen vaka öfver verkställigheten af sina befallningar. De medlemmar af bataljonen, som efter dess aftåg ännu blefve anträffade i släden, skulle springa öfver klingan.
Tidningen Guardia Nacional gifver en högst bedröflig skilldring af tillståndet i Barcelona; men uppmanar slutligen invånarna att sluta sig till General Mina, som ännu icke derifrån afrest, och till den sanna nationalsaken. Också i Rens hade en betydande gäsning yttrat sig, men i tid blifvit dämpad. Det berättades, att Christinos, vid en stormning på fästet Virgen, förlorat 500 man. Deremot voro resultaterna af drabbningen vid las Tejeras, der Palarea slagit Karlisterne, att den andra Chefen efter Quilez, ett stort antal Officerare och öfver 700 man blifvit dödade, öfver 400 sårade, 3000 skingrade åt alla håll, 400 tillfångatagna och en mängd gevär och amunition eröfrade.
Enligt bref från St. Sebastian af den 12:de, innehade Karlisterne alltjemt sina positioner, utan att den talrika garnisonen ännu gjort ett enda försök att fördrifva dem. De skulle, till och med, hafva skjutit på engelska Brigantinen Royalist.. Alldeles på samma sätt förhöll det sig vid Guetaria, der endast 50 Karlister berättades ligga framför fästet, och 400 Christinos i detsamma. Bristen på disciplin bland Drottningens troppar var så stor, att Soldaterne, utan vidare omständigheter, tillägnade sig ett parti fogel, som man ifrån St. Sebastian sändt till Kommendanten Otalora, med anmärkning, att deras smak vore lika fin som deras anförares. St. Sebastians tidning hade tillåtit sig att tillskrifva intagandet af staden Guetaria åt dess verkliga anledning, besättningens feghet och insubordination; men General Iriarte tog detta ganska illa, och lät antyda Redaktören, Gorasabel, som tillika är General-Deputerad för Guipuzcoa, att han hädanefter icke finge införa något, utan Generalens särskildta tillåtelse. Lequeitio var hårdt kringrändt af Karlisterne. (Hamb. Corr. och B. H.)
England.
London den 19 Jan. Sir Charles Pepys' utnämning till Lordkansler och Hr Bickersteths till Master of the Rolls äro nu afgjorda. Den förstnämde har blifvit upphöjd till Baron Cottenham och den senare till Baron Langdale. Denna morgon har den nya Lordkansleren redan tilllrädt sitt embete uti Kansli-Domstolen, der en otalig mängd åhörare församlat sig. Pärsutnämningarna läsas denna afton i Hoftidningen.
Icke General-Advokatens moder, utan hans Fru, Lady Campbell, skall, under namn af Baroness Edendale, upphöjas till Peeress. Ett dylikt fall ägde rum med den äldre Pitt, hvars Fru redan länge varit Lady Chatham, innan han lät upphöja sig till Lord.
De liberala bladen uppmana alla liberala medlemmar att infinna sig den 4 Febr. i London vid Parlamentets öppnande, så vida de äro angelägna att försvara Reformens grundsatser, och framför allt göra Irland rättvisa; hvaremot the Times och the Standard hota alla dem, som icke i tid infinna sig, med införande af en lista å deras namn.
I går försiggick det omtaldta sammanträdet af politiska Unionens Utskolt uti Birmingham, hvartill, enligt de liberala bladens uppgift, 10,000 personer infunno sig. Den bekanta af Utskottet föreslagna Adressen till Konungen, äfvensom en petition till Underhuset, med tacksägelse för municipalitets-reformen och anhållan om en reform af Öfverhuset, antogs enhälligt; och beslutades det, att den förstnämda skulle öfverlemnas af Markisen af Westminster, och den senare af Hrr Athwood och Sholefield, såsom Parlaments-Ledamöter för Birmingham. De Liberala bladen anse detta beslut såsom särdeles betydelsefullt, då det icke blifvit fattadt i en tid af politisk gäsning och hämmad industri, utan vore en följd af lugn öfverläggning och en gynsam period för den allmänna rörelsen. Skall man deremot tro Tory-bladen, så hade högst 3000 personer, till större delen af de lägsta folkklasserne, varit tillstädes.
Lord Melbourne, äfvensom Lord John Russel, äro, sedan flera dagar, illamående. Den senare skall dock nu befinna sig på bättringsvägen.
Hertigen af Cumberland har gifvit befallning att sätta dess rum uti Kew-palatset, i ordning till den 25 dennes. Hertiginnan och Prins Georg qvarstanna i Berlin. (Hamb. Corr.)
Preussen.
Berlin den 25 Jan. Den årliga Krönings- och Ordensfesten firades i går, på Konungens befallning, med vanliga högtidligheter, och talrika utnämningar gjordes inom de samtliga Ordnarna. Generalen af Infanteriet och Sändebudet vid Tyska Förbundsdagen, Hr von Schöler, f. d. Minister i S:t Petersburg, erhöll Svarta Örns Orden. — Den 20 var hos H. M. Konungen, såsom vanligt denna tid af året, stor kur, samt derefter déjeuner-dinatoire och Bal i Kongl. Palattsets Salar, der man såg den uti detta ögonblick med få undanlag nästan fulltaliga Diplomatiska Korpsen, samtliga Ministrarne, talrika In- och Utländska Generaler och Officerare, m. fl.
Den 21 om aftonen erhöll den härvarande Kongl. Franska Ministern, Hr Bresson, oförmodadt, med Kurir, sitt hofs befallning att begifva sig till Paris, och har redan dit afrest. Man vet ännu icke om denna högt aktade Diplomat kommer att i Paris qvarstadna, eller inom kort tid återvända hit; men man sätter den omständighet, att denne Ministers närvaro i Paris ansetts nödvändig, i förbindelse med de nyaste tilldragelserna och Finans-Ministern Hr Humanns afskedstagande. (Hamb. Corr.)
Ryssland.
St. Petersburg den 12 Januari. Hans Maj:t Kejsaren gaf i går företräde åt H. Maj:t Fransmännens Konungs Ambassadör Extraordinär, Baron de Barante, som öfverlemnade sitt Kreditif. Efter audiensens slut blef Ambassadören äfvenledes presenterad för H. Maj:t Kejsarinnan, Storfursten Thronföljaren och Storfurstinnan Maria.
Framledne Kejsar Alexanders och Kejsarinnan Marias Biktfader, Proto-Presbytern Paul Krinitzki, afled härstädes den 18:de December, 84 år gammal. Då vid begrafningen liktåget kom förbi Isaks-kyrkan, slutade H. Maj:t Kejsaren Sig till detsamma, för att, genom en andäktig bön, visa den sista ärebetygelsen åt den afledne, som varit Hans Maj:ts Religions-lärare. (Hamb. Corr.)
NÅGRA SAMHÄLLS-FRÅGOR.
Utkast.
Andra Artikeln.
Flesta rösternas naturliga, och i Swerige grundlagsenliga rätt.
Sedan vi i föregående Artikel visat otillförlitligheten uti att göra de flestes mening liktydig med de bästes, skynda vi oss att här medgifva, icke blott hvari flesta rösternas naturliga rätt att blifva politiskt gällande består, utan äfven visa, att Svenska Författningen meddelar dem icke blott denna rätt, utan äfven en betydande derutöfver.
Då en större eller mindre menighets önskan eller vilja skall framställas, är ganska lämpligt att genom flesta rösterna utse de ombud, som skola tala i menighetens namn. Förtroendet är en fri sak, och hvar och en, om han också icke har klart för sig huru den allmänna önskan skall framföras, kan likväl veta hvilka personer äro de dugligaste dertill. Likaledes om mål af mera än vanlig vigt, till hvilkas afgörande något mera än den allmänna kunskapen fordras, läggas under elt större eller mindre antal personers pröfning, är ganska lämpligt att genom flesta röster välja Deputerade, eller ett Utskott, hvilka först bereda saken och fälla om den sitt omdöme; emedan det rådande tycket troligen kan afgöra hvilka som äro de klokaste, men icke derföre fälla sitt omdöme om saken, åtminstone förr än de hört hvad klokare och förståndigare folk om den tänka. Att valen ofta icke falla på den dugligaste, utan dels i följd af val-ränker, dels i följd af rådande tycken för tillfället, falla på ovärdige, bevisar blott alla menskliga inrättningars vanliga bristfällighet.
I rådslående församlingar, — hvilka äro att anse såsom af Menigheterna valde Utskott, hvilka fälla sitt omdöme såsom vore de menighetens, — der det om hvarenda Ledamot förutsättes, att han känner de ämnen, som komma under öfverläggning, och der, under öfverläggningens gång, tillfälle blir, att, genom begagnande af andras upplysningar, ytterligare upphämta och pröfva skälen, och der det följaktligen förutsättes, alt hvarje medlem är så danad, att han låter sig upplysas, kan gifva och taga skäl, — der är det ganska lämpligt att, enär man icke kan åsämjas om beslutet, genom omröstning upphämta det rådande tycket.
Frågar man hvad slags vigt lagen bör tillerkänna detta tycke, så synes vara billigt, att det i vissa fall bör, utan all inskränkning, vara afgörande; i andra fall åter bör derpå fästas mer eller mindre vigt, allt efler frågornas natur.
I allmänhet tyckes, att frågor, der begifvanden förekomma, hvilka, i följd af ägande-rätten, tillhöra en hvars rättighet att neka eller bejaka, i beskattningsfrågor, der man bör äga rätt att af sin egendom anslå hvad man till allmänna medel anser sig hafva råd, — der kan vara naturligt, att menigheternas ombud ensamt besluta, emedan deras vilja, den må nu vara mer eller mindre billig, bör ske.
Deremot i frågor af större Samhällsvigt, såsom Rikets allmänna hushållning, sättet för de allmänna medlens begagnande till vissa ändamål, alla lag-frågor, Styrelse-Systemet, — frågor, för hvilkas afgörande en djupare forskning och insigt i Samhälls-inrättningarne fordras, än som äfven af de redligaste och dugligaste folk-ombud kan väntas, och hvilka frågor, i följd af sin natur, icke tåla täta förändringar — der synes Ombudens rådande tycke förtjena all uppmärksamhet, men icke böra vara ensamt afgörande.
Frågor åter af en annan art gifvas, hvilka, af lätt begripliga skäl, böra undandragas Folk-ombudens rådande tycke, naturligtvis under vissa kontroller, att denna makt icke missbrukas. Sådana frågor är hela förhållandet med främmande makter, krig, fred och förbund, samt befälet öfver landets krigsmakt, emedan Rikets oberoende skulle äfventyras, om, genom fleras inblandning, den enhet och kraft saknades, som i dessa mål är af den hufvudsakligaste vigt. Likaledes bör Embetsmäns tillsättning, äfvensom hela Lagskipningen, undandragas det rådande tycket, det förra för att icke gifva partierna näring, det senare, för
