SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.
N:o 33. Onsdagen den 10 Februari 1836.
Meteor. Obs. Den 9 Febr. kl. 2 e. m. Barom. 24,84, 3/4
gr. blidt, S. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 24,75, 1/2 gr. kallt,
L. mulet. — Den 10 Febr. kl 6 f. m. Barom. 24,93, 2 gr.
kallt, W. klart.
Icke-Officiell Afdelning.
INRIKES UNDERRÄTTELSER.
Stockholm.
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, som i går kl. omkring 6 e. m. lemnat Rungans egendom i Roslagen, der en Elg-jagt var föranstaltad, återkom, i högönsklig välmåga, kl. 12 i natt till hufvudstaden. Af 6 inringade elgar, hade 5 under föregående natt blifvit skrämda och utgått; den 6:te fälldes.
= Sedan i detta blad N:o 18 blifvit i sammandrag redogjordt för innehållet af Berg-Kollegii sist afgifna underdåniga Berättelse, angående Bergverken och Brukshandteringen i Riket, torde dock några utförligare uppgifter i ämnet icke sakna intresse. Företrädesvis meddela vi till en början dem, som röra de Norra provinsernas Bergverk, hvarå i senare tider en allmännare uppmärksamhet blifvit rigtad:
Norrbotten. Det vill synas, som som skulle de härstädes i bergen nedlagde, nästan outtömlige skatter, så länge icke något beqvämare transportmedel, än det för närvarande med häst- och ren-krafter begagnade, kan tillvägabringas för deras nedförande till det mera skogbevaxta och bebyggda landet, tills vidare endast komma att partielt användas, och således under tiden blifva föremål mera för den uppmärksamme naturforskaren, än för den på större företag spekulerande näringsidkaren, hvilken dessutom i anseende till den lyckliga omständigheten, att godartade jernmalmer till måttligt pris inom mellersta delen af Riket ännu äro tillgänglige för Brukshandteringens underhållande, kanske trott tiden ännu icke vara inne, att vända sin uppmärksamhet åt dessa rikare malmtrakter, hvilka först genom en jernvägs anläggande kunde för landet blifva allmännyttiga.
Som någon tackjernsblåsning år 1834 icke ägt rum vid de i Riket mest nordliga, i Pajala Socken belägne, Kengisverken, de enda qvarstående minnen från de, dels af Regeringen, dels af enskilte vid medlet af 1600-talet gjorda bemödanden för tillgodogörandet af Torneå Lappmarks i Norrbotten först upptäckta malmtillgångar, och hvilkas ägare ännu ensamme begagna sig af dem för bedrifvandet af en till angränsande orters behof inskränkt jerntillverkning; så har icke heller någon uppgift inkommit derom, huruvida någon brytning af dessa malmer blifvit under året verkställd.
Af Luleå Lappmarkers malmberg, belägne i Gellivare och Qvickjocks Socknar, hvilka först på 1700-talet blefvo kände och väl icke, ehuru ovanligt ymniga deras malmtillgångar än äro, kunna sägas i detta afseende öfverträffa dem i Torneå Lappmarker, men i följd af deras närmare läge och den bruksdrift, som vid första upptäckten på dem grundlades och ännu fortsättes, blifvit mera, än de aflägsnare Torneå malmlagren, föremål för en sednare tids uppmärksamhet, bearbetas endast Gellivare, som uti flere utmål blifvit indeladt. Af de derstädes gjorda flerfaldiga anbrott, hafva år 1834 Kaptens- och Bolags-grufvorne nästan uteslutande blifvit med arbete belagde; och har malmtransport derifrån skett till trenne serskildta ställen, nemligen:
Avaforss Masugn 4,549 Sk℔ 22 L℔; Skrofvens Upplagsställe 1,000 Sk℔; Edeforss Nederlags-plats 1,500 Sk℔ 4 L℔; tillsammans 7,050 Sk℔.
Inom Piteå Socken hafva jernmalms-anledningar för några sedan blifvit anträffade uti Ristjälsberget, äfvensom en Masugn för desse fyndigheters tillgodogörande är vorden år 1832 privilegierad, ehuru ännu icke uppförd. Under ifrågavarande år har arbetet derstädes endast försökningsvis fortgått, men för att förvissas om denna malms användbarhet hafva delägarne derifrån till Robertsforss Masugn låtit afföra 145 Sk℔.
För öfrigt hafva icke någre malm-upptäckter inom Norrbotten under detta år blifvit gjorde, utom några myrmalms-anledningar, som der anträffats och hvarifrån malm, för profblåsning, blifvit afhemtad till Avaforss Masugn.
Westerbotten. Uti Näsberget, beläget i Skellefteå Socken, det enda ställe inom detta landskap, hvarest jern-malm blifvit funnen nog samlad, för att löna mödan att den vidare efterfölja, har försöknings-arbetet med alfvar blifvit bedrifvet; varande afsigten, att vid Robertsforss profblåsa malmen, som under året blifvit upptagen till ett belopp af 1,500 Sk℔.
(Forts. e. a. g.)
Wenersborg d. 2 Februari. (Korr. Art.) Denna stads innevånare, hvilka städse hjertligt firat Nationens vid denna tidpunkt årligen infallande högtidsdagar, men förlidet år derifrån hindrades af den staden nyligen öfvergångna olycka, som gjort alla husville och nödgat stadens befolkning att annorstädes söka tak öfver hufvudet, hade den 28 sistlidne Januari talrikt församlat sig uti den för Rådhuset tills vidare utsedda lokal, i afsigt att, under firande af Konungens höga Namnsdag, med glädje och tacksamhet inbördes, påminna sig Hans Maj:ts ädla, landsfaderliga omsorger, Rikets Ständers visade välvilja och Svenske medborgares ådagalaggda välgörenhet, hvarigenom, för det nära nog upplösta samhället, uppgått en ny gryning, som lofvar att efter hand hela de djupa sår olyckan slagit, som till en del redan haft denna verkan och som inger förhoppningar att staden skall uppstå, förskönad, ur gruset och innevånarnes välstånd åter uppblomstra. Det församlade sällskapets känsla uttryckte sig, för öfrigt, genom skålar för Hans Maj:t Konungen och Hennes Maj:t Drottningen samt Deras Kongl. Högheter Kronprinsen, Kronprinsessan, Arfprinsarne och Prinsessan, hvilka skålar beledsagades af styckeskott, musik och sång; hvarförutan ännu en tömdes för de välgörande medborgare, hvilka i nödens Stund kommit samhället till hjelp.
Götheborg den 6 Febr. Förhöret med häcktade H. C. Lidbäck fortgick sistlidne Torsdag inför härvarande Kämners-Rätt, men inskränktes äfven denna gång till konfrontation mellan honom och åtskilliga kreditorer; d. v. s. att desse uppgåfvo tillkomsten af deras fordringar och Lidbäck användandet af mottagna valutor och penningar. — Lidbäck erhöll, efter derom framställd anhållan rättighet att i häcktet mottaga besök. (G. H. o. S. T.)
Uddevalla. Måndagen den 1:sta dennes öppnades den här inrättade Sparbank då, enligt rykte, omkring 500 R:dr B:ko skola blifvit insatte. En arbetskarl skall hafva insatt 52 R:dr R:gs, hvilket kan tjena öfrige hans vederlikar som ett godt exempel till efterföljd.
= Marknaden härstädes, som började den 3:dje dennes och ännu fortgår, var första dagen, då konkurrensen plär vara lifligast, föga besökt; det otrefliga vädret och väglaget har väl häri en stor del. Den enda vara, som i ovanlig myckenhet från landsbygden införts, var Lin, för hvilket fordrats 5, 6 à 7 R:dr R:gs per L℔. (Uddev. Veckobl.)
Örebro d. 3 Februari. (Korr Art.) Under förlidna Hindersmässo marknad, här i staden, såldes å Torget: Råg och Korn för 8 R:dr 24 sk. à 10 R:dr, Hafre för 4 R:dr 24 sk. à 5 R:dr 24 sk., Ärter för 10 à 13 R:dr och Malt för 7 R:dr 24 sk. à 9 R:dr Tunnan; salt Fläsk för 3 R:dr 12 sk. à 3 R:dr 36 sk. och Smör för 6 R:dr 32 sk. à 7 R:dr 24 sk. L℔ R:gs.
På lefverans utgjorde prisen: för Rågen, lemnad i Nora, 10 R:dr 24 sk. och, å längre aflägse orter i Länet, 11 à 12 R:dr per Tunna; samt för Tackjernet, uti Nora, 9 R:dr 36 sk., i Lindesberg, 9 R:dr 28 sk., och här i Örebro, lefvereradt från Nora 10 R:dr 24 sk. Sk℔, allt i Riksgäldssedlar beräknadt. Såsom orsak till de låga Sädesprisen torde böra antydas, dels förlidet års rikare afkastning här i orten, dels ock landtmannens behof, att densamma, åtminstone till någon del, vid närvarande tidpunkt afyttra. Hälsotillståndet fortfar att vara godt.
HANDELS-UNDERRÄTTELSER.
Under loppet af sistlidne vecka hafva följande varu-artiklar, genom Mäklareslut å Stockholms Börs, blifvit till nedanstående priser för kontant försålda: Hafra per Tunna, 6 R:dr 40 sk; Bränvin per Kanna, 43 sk. 6 rst., 44 sk. à 1 R:dr 1 sk.; Humla per L℔ 15 R:dr 24 sk.; Talg per L℔ 6 R:dr 42 sk.; Kalle per ℔ 29 sk.; allt Riksgälds.
Ullhandel. (Efter Allg. Zeit.) Ullen fortfar att bibehålla sitt värde, och den är i detta ögonblick mera sökt än någonsin tillförene, hvarföre dess pris åter stiger till en höjd, hvilken den blott uppnått under de mest gynnande konjunkturer. Det är nära 20 år sedan icke allenast förbrukarne, utan ock de fleste producenter voro af den mening, att föga hopp var om större fördel, emedan produkten redan frambragtes i alltför stor mängd. Sedan 1818 tillkom äfven hos ullproducenten fruktan för att England, som var det vigtigaste afsättningsstället, skulle upphöra att blifva det, alldenstund det kunde taga hela sitt utländska behof från Nya Syd-Wales. Man antog då att denna tidpunkt skulle inträffa om 20 år. 17 år äro redan förflutna sedan den tiden, och England söker likväl den Tyska ullen mer än någonsin tillförne. Ännu uppgifver det icke hoppet, att i detta hänseende blifva oberoende af utlandet, och, uppfordrad af Parlamentet, har en sakkunnig åter yttrat, att om 15 år skall den Australiska ullen förse hela Englands behof. Derest vi skulle mäta denna tid efter den förbigångna, så skola ännu 51 år förflyta, hvarunder England köper Tysk ull. Med utsigt till ytterligare 51 år, kunna vi gerna låta våra schäferier fortfara. Till den tiden kommer väl något annat, som kan träda i deras ställe uti landthushållningen. Och ho vet, om ej andra länder kunna blifva afnämare af vår ull? I öfrigt synes ännu ett moln bortskymma denna det Engelska hoppets stjerna. Ty huru mycket kan ej Nya Syd-Wales ställning förändra sig på 50 år? hafva icke redan månge Engelsmän gått så vida, att de spått, det denna koloni om icke lång tid skall hafva urartat till en sjöröfvarestat? — Undersöka vi, hvarpå denna ullens prisförhöjning beror, så skola vi finna, att, i stället för en öfverproduktion, skall snart brist uppkomma. Åren 1829 till 1833 voro missgynnande för schäferierna, och decimerade många af dem. 1834 och 1835 tillskyndade många deribland märkliga förluster, förmedelst stark torka, hvarunder ullens qvantitet minskades. Men ullförbrukningen har ej af- utan tilltagit. Detta sker genom den växande befolkningen och den tilltagande lyxen. På detta sätt hafva alla ullförråd blifvit uttömda, och i ullmagasinerne är nu en sådan ebb, som ej egt rum under de sednare 10 åren. Floden kan blott efter hand vända tillbaka. Det finnas så många klippor, som den måste kringgå, och så många, mot hvilka den drifves tillbaka. Nästan med visshet kan påstås, att ullen, i synnerhet den förädlade, ännu en lång följd af år skall vara att tillgå för godt pris, och blifva en inbringande produkt för landtmannen. Men, säger man, schäferiernas förädling och förökelse tilltager starkt och sträcker sig nu till länder, hvarest man förr alldeles icke tänkte derpå. Detta kan ej nekas; men hvad vi nyss talt om den stigande förbrukningen lugnar oss. Dock vilja vi till den kommande tiden öfverlåta att bestämma detta; emellertid få vi anmärka, att det kan vara en tröst för schäferiägaren att veta, det hans hjordar ännu i många år skola bära honom det gyllene skinnet. — Vi må ock här undersöka, om detta års ull verkligen skall fortfara att vara en sökt produkt, eller om det icke slutligen torde visa sig, såsom redan några gånger tillförne, att man inköper ullen dyrt på fåren om vintern, och att priset undergår en märklig nedsättning, då den ändtligen bringas till torgs. Som bekant är, gör Tyskland nu med dess ull utslag på verldsmarknaden. Sökningen är så liflig, att åter en stor mängd ull redan blifvit köpt på fåren. Det kan ej i proportion bjudas för mycket, då förråden på foder äro ringa. De Tyska marknaderna skola derföre hafva färre ullqvantiteter att erbjuda, än eljest. Kasta vi ögat på Ungern, så finna vi, att de flesta och största hjordarna finnas i östra Ungern; och just i denna del af landet har torkan förledit år i den mån skadat plantornas växt, att der herrskar stor brist i synnerhet på boskapsfoder, så att priset derå står fyra gånger så högt som eljest. En dylik torka hade året förut ägt rum i Ungern, och i följd deraf hafva schäferierne i detta land så betydligen minskats, att man utan öfverdrift kan påstå, det i år skall derifrån lefvereras öfver 1/6:del mindre af förädlad ull än annars. Vi återtaga, att resultatet för Tyska ullhandeln skall blifva lysande, och intägten af schäferierna större än någonsin tillförne.
Öresunds-lista.
Från och med den 29 Jan. till och med den 4 Febr. har intet fartyg passerat med destination till eller från Sverige. Den 1 Febr. om morgonen var vinden W. och den 5 O. i Sundet.
NORRSKA UNDERRÄTTELSER.
Christiania den 1 Februari. Kongl. Maj:t har af Dess Civillista i Nåder täckts till den offentliga Theatern i Christiania anslå en årlig gåfva af 1000 Spdr, hvilken kommer att beräknas från den första representation, som gifves i det nya theaterhuset.
= Underrättelserna från Bergen, Skudesnäs och Stavanger äro långt ifrån att vara tillfredsställande, då våldsamma stormar alldeles förjagat sillen från kusterna. Tvenne båtar hade förolyckats på sjön, hvarvid 17 menniskor omkommit; en olycka, hvilken, likasom många dylika långs utåt kusterna inträffande, törhända till en stor del skulle kunna förekommas genom införandet af räddningsbåtar.
Vid Flekkefjord och Egersund visa sig ännu lofvande tecken till en god fiskfångst.
= Produktionen af Kongsbergs Silfververk utgjorde
| år | 1833 . | 47,400 | mark | gediget | Silfver. |
| — | 1834 . | 31,100 | — | — | — |
| — | 1835 . | 20,172 | — | — | — |
| tillsamman | 100,172 | ||||
| behållningen | utgjorde | år | 1833 | 149,023 | Spdr | Sedl. |
| — | — | — | 1834 | 221,313 | — | — |
| — | — | — | 1835 | 105,800 | — | — |
| Summa | 476,136 | Spdr | Sedl. | |||
