Christiania den 24 Febr. Då Norrska Statsinkomsterna hufvudsakligen äro grundade på de indirekta afgifterna, hvilkas belopp är betydlig förändring underkastadt, så är den nådiga propositionen rörande Rikets inkomster och utgifter från den 1 Juli 1836 till samma tid år 1839, hvilken blifvit närvarande Storthing förelagd, fördelad uti ordinarie budgeten, upptagande de inkomster, som med säkerhet kunna påräknas, och de utgifter, som till Statsförvaltningens gång äro oundgängligen nödvändiga, och extra-ordinarie budgeten, som upptager mindre bestämda inkomster och utgifter.
Ordinarie budgeten upptager en inkomst af 884,000 Sp:dr Silfver, hvaruti tull-inkomsterna ingå med 850,000 Sp:dr, och en utgift i silfver till ett belopp af 295,133 Sp:dr 40 sk., hvaraf ränta och afbetalning å statslånen upptager en summa af 198,700 Sp:dr. Den uti ordinarie budgeten uppförda inkomst i sedlar uppgår till 1,687,153, hvaruti öfverskottet af inkomsterna i Silfver ingår med 647,753 Sp:dr och tullen med 450,000 Sp:dr, då lands- och köpstadsskatterna endast utgöra 185,000 Sp:dr.
Extraordinarie budgeten upptager en inkomst i Silfver af 348,500 Sp:dr (hvaraf 100,000 Sp:dr beräknas skola inflyta från tullen). Denna del af budgeten antages att uppgå till en total inkomst af 561,552 Sp:dr, hvaraf 200,333 blifvit föreslagna att användas till flottans behof, utom hvad ordinarie budgeten dertill anslår, och 79,912 Sp:dr till Reservfond. — Summan af samtliga Statsinkomsterna beräknas att uppgå till 2,573,352 Sp:dr Sedlar.
UTRIKES UNDERRÄTTELSER.
Frankrike.
Paris den 9 Febr. Journal des Débats innehåller följande reflexioner: "Det nya Kabinettet borde redan vara bildadt. Hvarföre har detta ännu icke skett? Hvadan detta långvariga och mödosamma födslo-arbete? Är det väl sannt, att det är den afgångna Ministèrens intriger, som förhindra tillkomsten af en ny? En fallen Ministèrs intriger äro, utan tvifvel, icke så fruktansvärda, och personer, som kunde äga nog mycken kredit att för hvar och en tillstänga Ministèrens dörrar, skulle äfven äga tillräckligt inflytande för att icke sjelfve lemna de embeten de innehade. Men låtom oss tala allvarsammare: sakernas ställning förtjenar det. I dylika fall, hur går det till, enligt det representativa regerings-sättets antagna vanor? När en Ministèr faller, sker detta inför en opposition, som redan sjelf har bestämt sin verkningsplan och har en Ministèr i beredskap. Styrelsen öfvergår i andra händer; dess driffjäorar afstanna icke. Anlagom att, år 1832, den opposition, som framstod med den såkallade Compte rendu[1], hade vunnit majoriteten öfver Hr Casimir Perier; då hade Konungen kallat till sig Hr Laffitte eller Hr Odillon Barrol; han hade åt dem uppdragit att bilda en ny Ministèr; allt hade varit uppgjort på 24 timmar.
Hvarifrån har bryderiet denna gång härledt sig? — — — — — — — — — — —
Hvarföre har Hr Humann vägrat att bilda det nya Kabinettet? I brist af honom, hvarföre intaga icke redan Hr Passy, Hr Sanzet den plats, som af Ministèren lemnats ledig? Jo, derföre, att räntefrågan, ehuru vigtig den må vara, är långt ifrån att vara den vigtigaste, som den nya Ministèren har att afgöra; derföre, att en vidt omfattande politisk fråga redan uppstått framför densamma; derföre, att Ministèren blefve bragt i nödvändighet att tigga om ett stöd af den fordna missnöjda och söndrade majoriteten, eller ock att dyrt betala den fordna oppositionens högdraget förunnade medverkan! Det parti, som synes ämnadt att emottaga arfvet efter förra Ministèren, äger ingen egen kraft; oppositionen skjuter det fram, för att bringa det på fall; man talar redan om att föreskrifva detsamma hårda vilkor, som icke gå ut på mindre än ett fullkomligt uppoffrande af Casimir Periers principer; oppositionen låter, för ögonblicket, Ministèren förblifva i detta partis händer, blott det regerar i dess namn; den har undseende med detsamma såsom ett verktyg för sina förslager, såsom en blott öfvergångs-styrelse; en i sanning ärofull roll. värdig de män, som hedrat sig af att hafva deltagit i Casimir Periers bemödanden!
Det är en bitter belägenhet för en Ministèr, att synas var Herre öfver allt, och i sjelfva verket icke vara det öfver något. Det är en bedröflig sak att innehafva makten för ett partis räkning, hvars naturliga Chef man icke är. Oppositionens smicker räcker icke länge. För att bibehålla dess ogina understöd, måste man hvarje dag medgifva henne något; steg för steg omgöra allt, som sedan fem års tid blifvit uträttadt; söndra den konstitutionella monarkien och åter försätta landet i det skick hvari det befann sig före April månad 1831. Sluttningen är brådstörtande. I dag skall oppositionen begära afskaffandet af September-lagarna; i morgon, det af lagarna om hemliga föreningar, och om allmänna kolportörer[2]. Måhända måste man upplösa Kammaren; och om valen äga rum under en myndighet utan anseende och utan system, som icke förmår fatta tygeln med stadig hand, icke kan erbjuda landet någon föreningspunkt, hvilken kan då förutsäga hvad följder kunna uppstå af denna styrelse-anarki? Oppositionen afhänder sig i dag Ministèren, af fri vilja; såsom belöning hoppas den, att en oskicklig förvaltning skall åt henne öfverlemna Kammaren. Och då blir det icke mera tid att motstå oppositionen; då skall hon snart med förakt krossa sina verktyg för dagen! Då skall en oberäknelig series af nya händelser uppstå! — — — — — — — — Månne föredraganden af September-lagarne vore nog enfaldig att tro på oppositionens beröm och dess ömsinthet? — — — — — — — — —
Om oppositionen mera högaktade tiers-partiet, skulle den mindre berömma detsamma.
Se der de svårigheter, som hindra dem till hvilka Ministèren nu helt naturligt synes vara hemfallen. De skola erhålla Ministèren, må vara! De komma icke att erhålla Kammaren. Hvar och en öfverlåter dem makten, eller åtminstone skenet deraf; den politiska ledningen få de icke! De ha gått fram utan att bakom sig äga ett säkert parti, se der deras fel. De äro befälhafvare utan soldater. Redan veta de icke hvartill de skola begagna sin seger; den besvärar dem. Likväl kunna de icke gå tillbaka. De böra vara Ministrar; de skola blifva det; de äro dömde att bli det. Långt ifrån att för dem tillsluta dörren till Ministèren, håller man den öppen för dem; och skjuter dem dit in; det är blott de sjelfve som tveka. Bördans tyngd förskräcker dem. De äro ett föremål för allmänna nyfikenheten; man vill se dem såsom Ministrar; man vill utforska hvad som utgör grundtankan inom detta parti, som alltid varit missnöjdt, utan att någonsin säga hvarföre; man vill slutligen och enstämmigt, utgå ur en falsk ställning. Som Ministrar måste de nödvändigt antingen helt och hållet återkomma till den fordna majoriteten, eller fullkomligt vända sig på oppositionens sida. Skall väl deras egenkärlek kunna förpligta sig att skrida ända derhän? Vi kunne icke tro det. Makten skall äga den verkan, att fjellen falla från deras ögon. Det är icke möjligt att de beqväma sig att endast blifva oppositionens lekbollar, och att fälla domen öfver sig sjelfve, i det de, stycke för stycke, förstöra Casimir Periers verk. Vi räkne ännu tillräckligt på deras fosterlandskärlek, för att utan särdeles farhåga, vara vittnen till ett prof, som utan tvifvel äger sina vådor, men som var nödvändigt, och hvars följder Frankrikes sunda omdöme, och Konungens höga vishet, för öfrigt nog skulle veta att i tid hejda."
Belgien.
Brüssel den 12 Febr. Hans Kongl. Höghet Prinsen Don Fernando af Portugal har i förrgår, åtföljd af sin Broder, Grefve Lavradio, Riddaren Vasconcellos m. fl. hit anländt, för att snart begifva sig till Portugal. (Hamb. Corr.)
Representant-kammaren har, i går, på sådant sätt afgjort de af Inrikes Ministern, i anledning af den föreslagna Municipalitets-lagen, framställda frågorne, att städernas Borgmästare och bisittarne i Municipal-Rådet skola af Konungen utnämnas uteslutande inom Församlingsrådet, och att dessa bisittare jemte Borgmästaren skola deltaga i verkställandet af de allmänna lagarne. Häröfver föreföllo lifliga debatter, och beslutet fattades med 50 röster mot 42. Derefter antogos de begge första artiklarne af förenämde lag.
Senaten slutade den allmänna debatten rörande statsskulds-budgetten. (B. H.)
Grekland.
London den 12 Februar. En Engelsk tidning innehåller följande bref från Athen, dateradt den 3:dje Januari:
"Jag fäster allt förtroende till eder aktning för sanning och rättvisa, då jag ber eder, uti edert blad införa ett utdrag utaf medföljande Grekiska tidning, hvars tillförlitlighet i uppgifter hvarje här vistande Engelsman kan vittsorda. Jag har nu uppehållit mig i Athen i tre månader, och har här gjort vidsträckta bekantskaper; men under hela denna tid har jag aldrig hört omtalas några politiska stämplingar, eller någon misstanka derom, i någon trakt af Grekland. Endast på Turkiska gränsen, hafva oordningar ägt rum; försök gjordes der, att vidtaga försvarsanstalter mot plundringar af röfvare-band, som till större delen intränga från Turkiska sidan öfver gränsen, och, i det de draga sig undan till det senare området, förhindra Grekiska troppar att uppsöka dem. Långt ifrån att hufvudstaden är oroad, ser man Konungarne i Grekland och Bäjern dageligen spasera utom staden tillsammans, utan svit. Ehuru befolkningen är uppskattad till omkring 15,000 personer, har jag icke hört omtalas något mord i Athen under ofvannämda tid, och blott en enda inbrottsstöld. Tryckpressen är fullkomligen fri; Jury-förhandlingarne försiggå med mycken ordning, och denna inrättning är omtyckt af folket. En obeväpnad polis fullgör sin tjenst ganska verksamt, utan all behöfva anlita gendarmeriets biträde; skatterne äro icke tryckande: och hvad som är det största beviset på lugnet, är, att arbetslönerne uppgå till det höga priset af 2 sk. Sterl. till 3 sk. 6 p:ce om dagen, uti och omkring staden, under det att byggnads-spekulationer verksamt förehafvas af infödde Greker och Utländningar, utan att hysa någon farhåga för ingrepp i ägande rätten. En Amerikanare har redan nedlagt öfver 20,000 Piaster i hufvudstaden, och en Skottländare uppskattar sin egendom i Attika till omkring 50,000 Piaster. Hvilka misstag än denna Regering kunnat begå (i detta fall anklagas den af många), så hafva bönderne blifvit rikare under landets nuvarande Styrelse. Två händelser i förlidne månad hafva väckt allmän tillfredsställelse: upprättandet af ett Stats-Råd, bestående af 19 Greker af stort inflytande, jemte General Church, den rycktbare Engelske Phil-Hellenen; och ett dekret om bildandet af en National-bank, grundad på en af ett Hus i London erbjuden fond. Som en Engelsk ångbåt afgår, hvarje månad, från Falmouth till Patras, är det icke för mycket om man begär, att tidningsskrifvarne sjelfve noga underrätta sig om förhållanderne, innan de författa artiklar om Grekland."
Ett annat bref från Athen af samma datum innehåller:
"I flere utländska tidningar läsa vi artiklar om Grekland, af hvilka de ena äro orimligare än de andra. Vi skulle icke fästa någon uppmärksamhet härvid, om de personer, som sätta dessa rykten i omlopp, hade fortfarit att uttrycka sig i sådana allmänna ordalag, som anstå det ogrundade i deras uppgifter. Men som de, till och med, anfört bestämda händelser, under det de bekräfta deras tillförlitlighet, är det vår skyldighet att förklara, det dessa nyheter äro fullkomligt ogrundade, fastän de upprepas af flera tidningar i Frankrike, England och Tyskland.
Då man läser dessa berättelser skulle man vara frestad att tro, det Grekland är skådeplatsen för oupphörliga oenigheter och tvister, medan tvärtom vårt land befinner sig uti ett förhållande af fullkomligt inre lugn, med undantag af en punkt på östra gränsen, hvarom dessa tidningar, besynnerligt nog, ingenting förmäla. Till bestyrkande af sina uppgifter anföra de flere provinser, i hvilka ordningen aldrig ett enda ögonblick varit störd; och utgående från denna synpunkt, bemöda des ig att framställa en tafla af vår ställning, som helt och hållet är diktad.
Det är tid, att sådana tidningar, som äro angelägna att tala om detta land, förskaffa sig mera noggranna efterrättelser, hvilket blir dem ganska lätt. För det närvarande kunna vi försäkra, att ingenting är mera orimligt och falskt än de föregifna tilldragelser dem de omnämna." (Times.)
Norra Amerika.
New-Yorker-tidningarne meddela äfven underrättelser från Mobile, enligt hvilka två tropp-afdelningar i Florida blifvit nedgjorde af Seminol-Indianerne, så att, af 112 man, endast 3 kommo undan. Ett ångfartyg med 4 kompagnier hade, från New-Orleans, afgått till det ställe, der detta nederlag hade ägt rum.
En Amerikansk Skonert, som medförde frivilliga från New-Orleans till Tejas, hade blifvit tagen af ett Mexikanskt fartyg. Kaptenen, manskapet och passagerarne, tillsammans 50 personer, affördes fängslade till Matamoros, och infördes der i allmänna häcktet. (B. H.)
LITTERATUR.
Anvisning till Svenska Fodervexternes kännedom, af P. F. Wahlberg, Med. D:r och Professor, Ledamot af Kongl. Wetenskaps- och Landtbruks-Akademierna. Stockholm 1835, tryckt hos H. G. Nordström.
Behofvet af en förändrad riktning af landthushållningen i Sverige tyckes vara temligen allmänt erkänd, åtminstone skulle man tro det af de öfverensstämmande yttranden som återfinnas i nästan hvarje, i senare åren hos oss utkommen, ekonomisk skrift. Snart sagt allmänt yrkas utvidgning af ladugårdsskötsel och får-afvel, samt öfver hufvud ett landsbruksystem som försäkrar landtmannen om näring åt jorden, eller rättare åt de vexler han på den vill odla, i stället för att till det yttersta utsuga den. Detta senare gick någorlunda an på den tiden Sverige hade mindre öppen jord, emedan denna då af naturen ofta var så god, att dess resurser syntes liksom outtömliga, men i en tid som den närvarande då allt hvad plöjas kan, år efter år kommer under plogen, blir behofvet af gödning och gödningsämnen, samt ladugårdsskötsel, år för år klarare af erfarenheten ådagalagdt. Man har sålunda funnit nyttan af, och äfven i nästan alla delar af riket börjat införa odlingen af fodervexter, i stället för att år efter år skörda samma ängar, som från urålders tid gifvit ett minimum af afkastning; men Sverige har liksom stannat redan vid början af denna vigtiga reform.
Några få fodervexter hafva nästan uteslutande odlats och bland dem har Timothejgräset haft en så betydande öfvervigt att man liksom med detta ensamt synes velat försöka att verkställa hela reformen; ty odlingen af röda klöfvern och åkervickern har ännu icke på långt när fått den utsträckning som förstnämda gräs. Orsaken härtill torde dels böra sökas deri, att man tagit anledning till dessa foderslags odling utifrån i en tid, då desammas odling der var öfvervägande; att den ena följt den andras exempel, utan förmåga att sjelf kunna inse eller utfinna det bättre, äfvensom i svårigheten att i handel få andra frön till fodervexter än af de allmänt odlade. Att emellertid felaktigheten af närvarande förhållande äfven hos oss af flere upplyste landthushållare blifvit insedd, berättigas man att tro af åtskilliga yttranden från sådana män, men ju mera man inser detta, desto snarare blir det äfven erkändt att kunskaper saknas till detta bättres utfinnande och utförande. Hvarje vext trifves nemligen bäst under vissa förhållanden, beroende af lokal, klimat m. m, och när dessa vid dess kultur ej behörigen afses, vantrifves eller bortdör den. Skall derföre odlingen lyckas så fordaras ej mindre kännedom af sjelfva vexten och dess frön, än de för densammas odling mest gynnande omständigheter. Läran om att detta ligger till största delen inom natur-vetenskapernes och egentligen inom botanikens område, och det var härifrån som landtbruksläran och landthushållaren hade att söka det förnämsta biträdet för sin förkofran.
Denna delen af natural-historien har också i de senare tiotalen af år, mer än under någon föregående period, åt detta håll varit riktad och har till följe deraf äfven åt vår samtid förvärfvat en massa af säkra i det praktiska lifvet högst nyttiga kunskaper, hvilkas spridande otvifvelakligt är af behofvet högligen påkalladt. Det är hufvud-resultaterne af sådana studier med afseende på odlingen af fodervexterne, som författaren till närvarande arbete lemnat på ett sätt, som Rec. tror skall tillfredsställa både den lärde och olärde, både den mera theoretiske och
