— 121 —
När han hade hört min historia, funderade han några minuter, varpå han slog sig för pannan, som om han hade funnit en utväg. Han tog farväl, sägande, att han skulle försöka, vad som kunde göras.
KAP. XXVII.
Morgonen därpå talade jag om för min hustru och mina barn den plan, jag hade uppgjort att omvända fångarna. De gillade den emellertid inte, ty de sade, att den var både outförbar och olämplig, och tillade, att mina försök inte skulle göra det minsta till fångarnas förbättring, men möjligen kunna bli till skada för mitt kall,
»Förlåt», svarade jag, »men om dessa människor äro aldrig så djupt sjunkna, så äro de dock människor, och alla människor skyller jag kärlek. Goda råd, vilka försmås, komma tillbaka till givaren och göra honom rikare, och om än den lära, jag predikar för dem, icke gör dem bättre, så skall den dock säkert förbättra mig själv. Om dessa elända, mina barn, voro furstar, så skulle tusen stå redo att hjälpa dem; men enligt min uppfattning är det hjärta som försmäktar i fängelset lika dyrbart som det, som sitter på en tron. Ja, mina kära, jag skall förbättra dem, om jag kan; kanske skola ej alla förakta mig, kanske jag dock skall bli så lycklig att kunna draga upp åtminstone en ur avgrunden, och redan det skall vara en stor vinning; ty finnes det väl här på jorden en så kostlig klenod som en människosjäl?»
Med dessa ord lämnade jag dem och gick in i fångarnas gemensamma rum. Dessa, som väntade, att jag skulle komma voro allesammans mycket muntra, och var och en av dem hade förberett sig på att spela doktorn ett puts, Då jag skulle börja, var det en, vilken liksom av en händelse, drog min peruk ned på örat, varefter han bad om ursäkt. En annan, som stod längre bort, kunde spotta mellan tänderna, så att det stänkte över min bok, en tredje sade »Amen» med en så tillgjord röst, att alla de andra brusto ut i skratt. En fjärde hade oförmärkt tagit glasögonen ur min ficka. Men det var dock en, vars knep gjorde mest lycka, ty han hade med stor behändighet snappat bort en av mina böcker från bordet; där jag hade lagt dem och lagt dit en av sina egna i stället, en oanständig anekdotsamling.
