— 141 —
beprövade lekkamrat, är du också här? Nu skola ni få se, att jag ej har glömt er.»
Med dessa ord gav han dem båda en stor ingefärspepparkaka, som de små stackarna började att äta med stor begärlighet, ty de hade endast fått en mycket lätt frukost den morgonen,
Vi satte oss nu till middagen, som nästan hade hunnit kallna; men dessförinnan hade sir William, som för sitt nöjes skull hade studerat läkekonsten och var ganska kunnig däri, skrivit ett recept åt mig för min arm, i vilken jag alltjämt hade smärtor. Receptet sändes strax till ett apotek på platsen, min arm blev förbunden, och jag kände strax en betydlig lindring.
Fängelsedirektören själv passade upp på oss vid middagen, ty han ville gärna visa sin gäst all ära. Innan vi hade slutat, kom åter ett bud från hans nevö, som bad om tillåtelse att få infinna sig för att försvara sin ära och oskuld.
Baroneten biföll hans begäran, och mr Thornhill blev mottagen.
KAP. XXX.
Mr Thornhill trädde in med ett leende, liksom han brukade, och skulle just till att omfamna sin onkel, men denne sköt honom ifrån sig med motvilja. »Inga omfamningar för närvarande, sir», sade baroneten med en sträng blick; »enda vägen till mitt hjärta är ärans väg, men här ser jag endast yttringar av falskhet, feghet och förtryck. Hur kommer det sig, sir, att denne stackars man, som jag vet, att ni hycklade vänskap för, har blivit så hårt behandlad? Hans dotter har du skamligt förfört till tack för hans gästfrihet, och honom själv har du låtit kasta i fängelse, kanske blott för att han harmats över skymfen? Hans son, som du var rädd för att möta som en man —.»
»Är det möjligt, sir», avbröt honom hans nevö, »att min onkel förebrår mig det såsom en förbrytelse, som hans upprepade varningar endast ha kommit mig att undvika?»
»Din invändning därvidlag är riktig», sade sir William, »i denna sak har du handlat klokt och rätt, om än inte alldeles så, som din far skulle ha gjort; min bror var hedern
