Sida:Prästen från Wakefield 1912.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 21 —


KAP. IV.

Det ställe, där vi skulle bo, låg i en trakt, befolkad av jordbrukare, vilka dyrkade sin egen jord och lika litet kände till rikedom som armod. Allt, vad de behövde för livets uppehälle, kunde de själva frambringa och foro därför mycket sällan till London eller andra platser för att skaffa sig överflödsartiklar. Då de voro avlägsna från civilisationen, hade de bevarat sina ursprungliga, enkla seder, och då de från födelsen voro vana vid enkelhet, så visste de knappast, att måttlighet var en dygd. Glada gingo de till sitt arbete om vardagarna, men vilade och roade sig på sön- och helgdagar. De hade kvar bruket av de heliga tre konungarssången, sköto in nyåret, sände av sina kärleksbrev på S:t Valentins dag, åto, pannkakor på fettisdagen, visade sin uppfinningsförmåga den 1:a april och knäckte fromt nötter på Mikaelsmässodagens afton.

Då de fått veta, att vi kommo, drogo alla mina sockenbor, klädda i sin finaste stass och med en pipa och en trumma i spetsen, ut för att möta sin präst: De hade också lagat i ordning elt välkomstgille åt oss, som vi med glädje deltogo i, och vad som brast i vett vid samtalet under detsamma ersattes med skratt.

Vår lilla bostad låg vid foten av en sluttning, som bakom byggningen hade en vacker, skyddande skog; framför oss hade vi en porlande bäck, på ena sidan en äng, och på den andra en gräsmatta.

Mitt jordbruk bestod av bortåt 20 tunnland utmärkt jord, och jag hade givit min företrädare 100 pund i avträde för den. Åkrarna voro omgivna av träd och häckar. Man kunde inte se något vackrare.

Vår lilla bostad hade blott en ingång och var täckt av halm, som gav den ett mycket hemtrevligt utseende. Väggarna invändigt voro snyggt vitrappade, och mina döttrar åtogo sig att pryda dem med målningar, som de själva gjort. Vårt kök måste tillika tjäna oss till vardagsrum, och det var blott så mycket varmare, i synnerhet, som det hölls utomordentligt fint, och då fat, tallrikar och mässing voro blankskurade och alltsammans stod i glänsande rader på hyllorna, blev ögat angenämt berört och saknade icke eleganta möbler.