— 6 —
römde författaren Richardson hand om honom och använde honom som korrekturläsare, och därigenom torde intresset för literaturen som yrke ha väckts hos Goldsmith. Han började att skriva kritiker, som väckte uppseende, liksom också hans »The citizen of the world», något i samma stil som Montesquieus bekanta »Lettres persanes»: en kines i London brevväxlar med sina vänner i östern. Nu fick Goldsmith namn som en bland sin samtids yppersta författare. Hans skildringar av sina resor väckte bifall och intresse. 1766 utgav han sitt mästerverk The vicar of Wakefield, vilken idylliskt sentimentala roman mottogs med förtjusning och lästes i hela den bildade världen. Den gav upphov åt en ny genre inom litteraturen, prästgårdsidyllen, Genom sitt omväxlande innehåll, sin lyckligt träffade berättareton, sina förträffliga karaktärsteckningar och sitt klassiska språk försvarar detta arbete än i dag på ett märkvärdigt ungdomfriskt sätt sin plats som en älsklingsbok både i och utom England.
Goldsmith var som författare ytterst mångsidig. Det har ovan nämts, att han började med att skriva förtjänstfulla kritiker. Han var även en utmärkt lustspelsförfattare — Englands förnämsta, helt enkelt. Redan hans första lustspel honorerades med ej mindre än 500 pund sterl., vilka han — liksom allt övrigt, han förtjänade — hastigt och lustigt slösade bort, så att han snart åter stod på bar backe och måste, för att kunna leva, åtaga sig historiska och naturvetenskapliga kompilationsarbeten åt förläggare. Goldsmiths komedi »She stoops to conquer» (Hon böjer sig för att besegra) är fortfarande ännu i dag ett favoritstycke på engelska scener, utmärkt som den är av stor säkerhet i scenisk anordning, livlig, kvick dialog och älskvärd idyllisk fördjupning. Det får icke förgätas, att Goldsmith även skrev dikter, särskilt tjusande idyller av bestående värde.
Hans inlägg i den engelska litteraturen är, som synes, mycket betydande och ställer honom vid sidan av hans berömda samtida, såsom Richardson och Fielding. Han har haft en betydelse, som ej får underkännas, även för den europeiska litteraturen i allmänhet, han införde idyllisk ro och humor i vardagsskildringen. Han hade ett visst inflytande t. o. m. på själve stormannen Goethe, just genom The vicar of Wakefield.
Denna berättelse är en idyll, fast alla olyckor störta sig över prästens hus: han blir ruinerad, en dotter blir förförd av en samvetslös adelsman, eldsvåda ödelägger hans hus, det lilla, som räddas undan elden, utmätes, för skuld kommer han i fängelse, där han möter sin son, som angripit systerns
