— 86 —
du gått i lära för att förbereda dig därpå? Nej — Ja, då passar du inte. Har du haft koppor? Nej — Ja, då duger du inte i en skola. Kan du ligga själv som tredje man i en säng? Nej — Ja, då passar du inte i en skola. Kan du klippa håret på pojkarna? Nej — Ja, då passar du inte i en skola? Tycker du mycket om god mat? Ja. Nå då passar du på intet sätt i en skola. Nej, min vän, vill du slå in på en fin och lätt syssla, så gå i skärsliparlära och bind dig för sju år att snurra skärsliparens hjul; men för allt i världen, sky allt, som heter skola. Men hör, fortsatte han, jag ser, att du är en rask pojke, som har läst en hel del, vad säger du om att försöka dig som författare liksom jag? Naturligtvis har du läst i romaner om geniala diktare, som svultit ihjäl, men jag skall dock åta mig att visa dig minst fyrti betydligt enfaldiga kurrar här i staden, som leva i överflöd allesammans. De följa gammal slentrian, gå på sakta och vackert, skriva både om historia och politik och få mycket erkännande. Människor, min vän, vilka, om de hade gått i skomakarlära, i hela sitt liv skulle ha förblivit lappskomakare, men aldrig skulle ha lärt sig att göra ett par ordentliga skor.
»Då jag såg, att intet stod att vinna genom att bli lärare, beslöt jag att gå in på hans förslag, och som jag hade den högsta aktning för litteraturen, hälsade jag Grubstreet[1], med vördnad. Jag ansåg det som en ära att slå in på samma bana som Dryden och Otway hade beträtt före mig. Jag slog mig ned här och beslöt att skriva en bok, som skulle bli något alldeles nytt. Därför uppställde jag tre paradoxer, som inte voro dumma. Visserligen voro de falska, men de voro nya. Sanningens ädelstenar hade så ofta burits fram av andra, att det icke återstod något annat för mig att bära fram än några glittrande fraser, som på avstånd kuude taga sig lika så bra ut. Åh gudar, vilken inbillad viktighet satt inte och red på min penna, medan jag skrev! Jag hyste inte det avlägsnaste tvivel om, att hela den lärda världen skulle resa sig emot mitt system; men jag var också färdig att utstå en dust med hela den lärda världen. Liksom ett piggsvin satt jag hoprullad med en tagg riktad mot varje motståndare.
»Bra sagt, min gosse», utbrast jag, »och vilket ämne var det, som du behandlade? Jag hoppas, att du inte glömde monogamiens betydelse? Men jag avbryter dig — fortsätt!
- ↑ Grubstreet: en liten gata i London, vid vilken obetydliga litteratörer och skribenter brukade slå sig ned.
