arvprinsessa. Vidare föreslås den ändringen att samtycke skall lämnas av riksdagen genom lag.
Vid remissbehandlingen har förslaget till ändrad lydelse av 8 § i regel inte föranlett några kommentarer. I det yttrande som har avgetts av högsta domstolen framhålls dock att en lag måste ha ett allmängiltigt innehåll och att orden genom lag därför bör utgå. Samma påpekande görs av riksmarskalksämbetet.
I departementsförslaget har en utvidgning av paragrafens tillämpningsområde gjorts så att den avser också prinsessa. Vidare har "Riksens Ständer" bytts ut mot "riksdagen". Av skäl som har anförts av högsta domstolen och riksmarskalksämbetet har det i utredningsförslaget intagna lagkravet fått utgå.
Övergångsbestämmelserna
Utredningsmannens förslag innehåller inga regler om ikraftträdande och inga övergångsbestämmelser. Angående övergångsbestämmelser uttalas i betänkandet att sådana inte torde behövas. Vidare anförs att successionen till tronen inte kan likställas med privaträttsliga regler utan är anordnad enligt ett i grundlag givet offentligrättsligt regelsystem, som kan av riksdagen i vederbörlig ordning ändras, även om detta medför att en dittills till tronen arvsberättigad prins mister sin arvsrätt eller får träda tillbaka i turordningen till tronen. Det sagda innebär enligt utredningsmannen att, om kungaparet före ikraftträdandet av de nya reglerna får först en dotter och sedan en son, den senare — som enligt den gamla ordningen skulle stått närmast tronen — i och med tillkomsten av de nya tronföljdsreglerna får inta platsen efter sin syster i arvsföljden.
Remissinstanserna tar i regel inte upp frågan om övergångsbestämmelser behövs. I två yttranden anförs dock synpunkter på denna fråga. Enligt justitiekanslern innebär förslaget att de nya tronföljdsreglerna skall beröra samtliga manliga och kvinnliga avkomlingar till Carl XVI Gustaf att man ger lagstiftningen tillbakaverkande kraft. Det är en allmän princip i vår lagstift- ning att denna inte ges retroaktiv giltighet utan att särskilda skäl föreligger, vilket stundom ansetts vara fallet inom exempelvis skattelagstiftningen. I förevarande fall tillkommer att fråga är om att ge grundlag tillbakaverkande kraft, vilket bör mana till särskild restriktivitet. Riksmarskalksämbetet menar att avsteget från regeln att lagar, och i all synnerhet grundlagar, inte bör tillerkännas tillbakaverkande kraft inte bör drivas längre än att om vårt kungapar före ikraftträdande av en ny successionsordning får först en eller flera döttrar och sedan en son, som enligt nu gällande ordning alltså står närmast till tronen, så skall ändring därutinnan ej ske även om den nya tronföljdsordningen är fullt kognatisk.
