Som altijd omsorg för migh bär/
Jagh beder tu weet mitt bästa.
Hielp snart ifrån thet grymma swärd
Min siäl then klena och swaga/
Och från the onda hundars färd/
Som migh förfölja och jaga;
Från leijonets munn
Fräls tu migh/ O min helsos brunn.
9. Titt Namn jagh tå förkunna wil
För mina bröder kära/
I tin Församling/ HErre mild/
Skal jagh titt loford bära.
I som HErran ock fruchten rätt/
Lofsiunger honom medh gamman/
Israels sädh och Jacobs ätt/
Priser honom allesamman:
Han är thet wärd/
At i så giören vtan flärd.
10. Ty at han eij wille försmåå
Then elända och then arma/
Men låter honom then glädien fåå/
Sigh öfwer honom förbarmar/
Han hafwer eij från honom wändt
Sitt ansichte thet blida/
Thess roop han hafwer fullwäl kändt/
Thest' mindre är hans qwida/
Säll är then man
Som så på HErran trösta kan.
11. I then stora Församling tin
Medh frögd wil jagh tigh ähra/
Och wil min löfte i theras åsyn/
Som tigh fruchta/ frambära.
Tå skola äta gladelig
The elände och warda måtte/
Och the på Gudh förlåta sigh
Skola honom prisa för thetta/
Til ewig tijd
Skola the lefwa i godh frijd.
12. Så tänck tå HErre nådelig
På alla werldzens ändar:
Och lät alt folck besinna sigh/
Til tin Christ sigh omwända/
Honom tilbedia medh stoor frögd
Skola Hedningar alla/
Han är them för en Konung vphögd/
Til honom skola the falla/
I Andans krafft
Regerar han folcken medh macht.
13. Alle the på jordene boo/
Rike så wäl som arma/
Skola äta och finna roo/
Ty HErren skal sigh förbarma
Öfwer sin sädh vthi alla land/
Then honom skal tiena medh fromma/
Och kungiöra hans mächtiga hand/
Och hans nådes rikedomar/
I ewighet
Skal man röna hans rättferdighet.
