Sida:Psalm1695-1.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
126 Konung Dawidz Psalmer. Konung Dawidz Psalmer. 127

Tu hielper när jagh fahra bär/
Och tu mitt hierta läker.
Ach HErre! låt the argas munn
Sin egen falskhet röija/
Förskingra theras lösa grund/
At the sitt högmod böija.

4. Thet är ju klart och kunnogt nogh/
At the medh wrånghet handla;
At the i wål förutan fogh
All rätt och skiöl förwandla:
Bedrögerij och lögn går fort
På alla theras gator/
Och mordiskt rådslag blifwer spordt
Af then som migh nu hatar.

5. Om the medh uppenbara macht
Emot migh wille strida/
Tå toge jagh migh wäl i acht/
Och skulle hällre lida:
Men sij/ thet är min kände wän/
Och then jagh migh förtrodde;
Han lönar migh nu så igen/
Som när migh liufligt bodde.

6. Ty komme them all nödh uppå/
Och döden them förskräckte;
Ja helwetet them förestå/
Som sådan list upwäckia.
Men til min Gudh jagh ropa wil/
Han skal migh wäl bewara;
När jagh medh bönen talar til/
Skal han migh nådigt swara.

7. Min fångna siäl förlossar han/
At hon må frihet niuta/
Fast fienden medh wrånghets band
Wil henne hårdt insluta.
Gudh them förwist uthrota skal/
Som honom platt förachta/
Som them meenlösom giöra qwahl/
Och eij hans Ord betrachta.

8. Ty theras munn är sööt och haal/
Men hafwa ondt i sinne/
Leent är som olja theras taal/
Doch är ther arghet inne.
All theras wänlighet är flärd/
Ty när the blifwa hörde/
Tå hwässer hiertat spiut och swärd/
Ther medh the wilja mörda.

9. Men hemställ Gudi all tin sorg/
Och all then nödh tigh trycker;
Han högnar tigh alt som en borg/
Och uthur fahran rycker.
Then frome ingalunda skal
I ewig oro lemnas:
Men ondskan måste medh diupt fall
Och ewig plågo hämnas.

63.

Then 58 K. D. Psalm. Sen tonen Num. 237.

1. O Menniskia Gudh klagar
Uthöfwer mycken synd/
At man i thessa dagar
Är uthaf arghet blind.

7. Min Mån