1. MJn högsta skatt o JEsu kär!
Tu källa rijk af nåde/
Sij/ huru jagh beswärad är/
Och sitter uthi wåde/
Medh pilar sargad margelund/
Som samwet mitt rätt uthi grund
Fast qwälja och nederträda.
2. Midh nådig och miskundig war/
Förlåt migh synder mina/
För them tu nogsamt plichtat haar
På korsset medh stoor pina:
At the migh eij tilfoga meen/
Men giör migh från them skiär och reen/
Tin hilp låt migh påskina.
3. Ach! när jagh min missgierning wär
Medh ängest eftertäncker/
Mitt hierta tå en bördo får/
Som thet fast trycker ioch träncker:
Om jagh titt Ord eij hade tå/
Eij någon tröst jafgh kunde nåå/
Förderf migh nedersäncker.
4. Men titt Ord ju förtröstar migh/
Eij skada skal til lifwet
Hwad jagh haar ångrat bitterlig/
Ty thet är platt tilgifwet:
Tin nådh tu teer/ o HErre godh!
Then som medh ett förrossat modh
I troon haar til tigh skridit.
5. Nu medan jagh en syndare är/
Ther öfwer jagh fast klagar/
Och til min synd een leda bär/
Som migh mitt samwet gnager;
Och wilat tu af syndsens meen/
Som Dawid och Manasse reen
Uthi titt blodh migh twager.
6. Altså träder jagh nu til tigh/
Och faller för tigh neder/
Medh böfda knää så innerlig/
At alt mitt hierta beder:
Förlåt migh Gudh så mildelig/
At jagh medh synden styggelig
Haar giordt tigh mot migh wreder.
7. Förr titt Namn skull then bördo swår/
Som wälfärd min man hindra/
Och migh uthöfwer hiessan går/
Then wärdigas tu lindra/
At hiertat mitt må wäl förnögdt/
