Sida:Psalm1695-2.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
400 Psalmer öfwer några Söndags Evangelier. 401

Eij kan migh ther åth nöya.

9. Hans fader swarar: min son/ tu wetst
Hwad jagh tigh nu här säger:
Tu hafwer aldrig från migh reest/
Titt är alt thet jagh äger:
Thenne tin broder hafwer warit död/
Och är igen upstånden:
Han kommen war i största nödh/
Och är nu qwitt then wånden:
Thet giör mitt hierta frögde.

10. Om tin saak hafwa sådana skiäl
Til glädie aldrig warit:
Ty tigh är altijd gångit wäl/
Som ingen wägz haar farit;
Eij heller lidit sådana brist/
Som thenne haar måst lida;
Intet af tino godze mist/
Ther öfwer tu må qwida.
Skal man ej sådant tänckia?

11. Så war nu syndare oförskräckt/
Tu hafwer en mildan fader;
Emot tigh är hans famn uthräckt/
Han anammar tigh glader/
Om tu tin synd bekänna kan/
Och faller för honom neder:
Alla tina synder förlåter han/
Och gifwer tigh hwad tu beder:
Tu må wäl framgåå trygger.

12. Thess ware Gudh i ewighet
Högt prisad af oss alle!
Han seer wist til wår uselhet/
När wij til honom falle.
Hielp/ HERRE Gudh/ i allo nödh/
Och låt tin nåde skina.
Fräls oss ifrån then ewiga dödh:
Sätt oss i glädien tina.
Amen wij ther til siunge.

207.
Luc 15. Se tonen Num. 217.

1. STår up at synd medh all flijt/
Står up af synden lede/
Som ehr bortdrager alt för wijdt
Från Gudh i ewig wrede/
Från salighet/ i ewigt leed/
Från lius i mörckret kalla.
Ty HErren godh/ han tager emot
Them som til honom falla.

2. Ett får af hiordenom afskred/
Och kom i öknen skygga:
Thet giorde herdanom förtreet/
Han wänder sigh til ryggia/
At sökia thet får/ från ulfwens kloor.
Och när som han thet finner/
Bär han thet heem/ och är eij seen/
Af frögd hans hierta brinner.

3. Strax grannar/ huusfolck/ wänner sin
Han til sigh samman kallar;
Han säger: Glädiens wäner min
Medh migh/ O! glädiens alle/
At jagh upfann/ från ulfwens tand/

Han C c c 2 Thet