1. THen som efter Gudz Rijke står/ ther medh umgår/
Han måste see til then arma;
Och altijd hafwa i hogh och acht/ efter sin macht/
Öfwer honom sigh förbarma.
Thet lärer oss HErren JEsus Christ/ efter sanning wist/
J then liknelse klara
Om gårdzfogden som han föregaf/ at man ther af
Må lära milder wara.
2. Thet war en tijd en riker man/ så sade han/
Som en gårdzfogda hade.
Han kom i rychte at han förfoor/ medh slösan stoor/
Hans godz ock illa uthlade.
Tå kallar han honom för sigh/ giör redo för tigh/
Eij må tu längre blifwa
Min fogde och befalningzman/ så mälte han/
Jagh kan tigh ingen troo gifwa.
3. Tå fogden hörde thetta taal/ blef honom qwahl/
Hwad wil migh warda til råda?
Så sade han widh sielfwan sigh; thet gäller migh/
Ty jagh är kommen i wåda:
Mitt fögderij jagh hafwer mist/ och thet är wist/
Som jagh hörde på min HErre:
Grafwa wil migh blifwa förswårt/ tiggia är ock hårdt;
Ty blifwer migh thesto wärre.
4. Nu wäl/ sade han widh sigh doch/ migh kommer ihogh/
Ther efter wil jagh migh laga:
När jagh är afsatt/ skola the/ som wäl må skee/
Migh i theras huus intaga.
Så stämde han strax til sigh heem hwar och en af them/
Som gäld uppå sigh hade:
Huru mycket skyldig ästu/ min HErra nu?
Han til then första sade.
5. Hundrade tunnor olio rätt/ Förwist är thet/
Swarade han strax åter.
Tå sade han til honom snart: skrif medh en fart
Femtijo/ tigh thet wäl båtar.
Til then andra sade han ther näst/ säg hwad tu äst
Skyldig/ thet wil jagh weta?
Han swarade honom strax igen/ min gäld är änn
Äfwen hundrade pund hwete.
6. Skrift ottatijo i tin book/ Ty thet är nogh/
Doch skal tu thet eij röija.
Och Herren gaf then fogdan prijs/ at han war wijs/
Fast han mån rätten böija.
Hör til/ sade än JEsus tå/ man må förståå/
Som orden witne bära:
Thenna werldz barn medh fogh och list/ öfwergå wist
Them som liusens barn äro.
7. Han sade än tå ytterlig/ medh ordom slijk/
Til them som när woro många:
