2. Tu mande Dawid lafwa/
När han tilbeder tigh/
At han skal fåå then gåfwa/
Then tu så mildelig
Haar tilsagt i titt Ord.
Ther widh wil jagh migh fästa:
Tu wetst ju allas bästa;
Tin nådh är wida spord.
3. Tu store Gudh och HErre/
Som råder öfwer alt/
Then större och then smärre:
Tu hafwer migh befalt/
Och thet af blotta nådh/
At jagh titt folck skal styra/
Och tin Församling dyra
Försee medh rådh och dådh.
4. O Himmlens Konung sotre!
Igenom tina nådh
Är jagh en Konung worden:
Gif migh thet bästa rådh.
Se til min swaghet stoor:
Jagh är som andra alla/
Som uthi synden falla/
Så länge jagh här boor.
5. Tå jagh migh låter wårda
Om thet tu migh förtroor;
Och seer thet answar hårda;
Tå blijr min börda stoor.
Förthenskull/ HErre Gudh/
Tin wijshet migh förläna/
At jagh tigh stedz må tiena
Och wandra i tin Budh.
6. Tu haar oss allom gifwit
Tin helga Lagh och Ord:
Wår plicht oss föreskrifwit/
At tin Lagh warder giord.
Min Gudh tag eij från migh
Titt Ord/ tin rena lära/
Och Sacramenten skiöra;
Så går jagh tryggelig.
7. Och Moses war befallad/
At wyrda HErrans Lagh/
Ther til war Dawid kallad/
At läsan natt och dagh;
Thet giorde the också:
Tå woro the tigh käre:
O HErre migh beskäre/
Jagh titt Ord älska må!
8. Förlän migh/ Gudh/ tin nåde/
Jagh kunde wäldelig
Förtaga all then wåde/
Som Satan listelig
Wil föra oss uppå.
Låt tin Församlings skara
Tiugh tiena utan fahra/
Och i tin fruchtan ståå.
9. Tigh haar täckts migh befalla/
At skipa Lagh och rätt
Bland undersåter alla;
At man på intet sätt.
