Hoppa till innehållet

Sida:Psalmboken (1819).djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Christel. Sinne och Förh:de i allmänhet. 159

V) CHRISTELIGT SINNE och FÖRHÅLLANDE. 1) Förhållandet till Gud. Kärlek, vördnad och tacksamhet.

219.

Gud! fullkomlighetens källa! Du som idel kärlek är Och kan ensam tillfredsställa Själens trängtande begär! Wärdes sjelf mitt hjerta rena, Lär mig blifva vid det ena, Att i kärlek dyrka dig, Du som först har älskat mig!

2. Ej min tanke djupet hinner Af din kärlek, ej dess höjd; Men mitt hjerta rördt den finner I välgerningarna röjd. Hvart mitt öga sig ock vänder, Hvarje verk af dina händer Denna sköna påskrift bär: Gud en evig kärlek är.

3. Gud! i dig jag lefver, röres, Är af dig allt hvad jag är: Tanken, som till himlen föres, Hjertat, som dess frid begär, Allt hvad gott jag ägt och njutit Af din nådes brunn har flutit. Skulle jag ej älska dig, Som så högt har älskat mig?

4. Jesu blod, som för mig runnit, Ljuset, lifvet i min själ,