Dig mitt rörda bröst tillegnar
Äran för all nåd mig sker.
Mig du ur mitt intet bragt;
Mig din vishet, nåd och makt
Tillmätt detta lifvets dagar,
Mig du skyddar och ledsagar.
2. Öfver mig din karlek gjuter
Sötman af min glädjedag.
Blott af dig mitt hjerta njuter
Lifvets sällhet och behag.
Under mina pröfnings-år
Blott af dig jag styrka r,
Segrens glädje, då jag strider,
Och förtröstan, då jag lider.
3. Du från mig den fara vänder,
Som mitt oga icke ser.
Mig du öppnar dina händer,
Forrån dig om hjelp jag ber.
Du med helsans kraft och froid
Gor mig lycklig och fornöjd.
Du min framtids börda låttar
Med det hopp som mig upprättar
4. Din Försyn min
nodiorft skickar Pag från
dag ur ditt forråd; Mor-
gonrodnans nya blickar lättar
Båda mig fornyad nåd.
Tidens skiften, ljusets
Jopp, Skurden, mina mo-
ders hopp, Lugnet, som
min bådd omgifver; Allt
af dig förordnadt blifver.
5. Så du vill min bör-
da latta, Fader, Skapa-
re och Win! Och hvad
fordrar du för detta
Af ditt svaga barn igen?
Blott, att, af din god-
het rörd, Af din vishet
ledd och förd, Jag på
dygdens vågar träder Och
min tryckta like glåder.
6. Tacksamt skall mitt
hjerta brinna, Tacksamt
helga dig sin rost. No-
dens suckar skola finna
Tillflykt uti detta bröst,
Dig jag evigt dyrka skall.
Gif, alt for din fotapall
Sig mitt hjerta rått öd-
mjukar Och din godhet
ej missbrukar.
Dav. 103.
16 Min själ skall lofva Herran,
Min tunga prisa skall hans namn:
Han är från oss ej fjerran,
Han räcker oss sin hulda famn.
Han hörer våra böner
Och helar all vår brist;
Oss med sin nåd bekröner
Och frälsar oss förvisst.
Wår ungdomstid han mättar
Med glädje utan tal,
Och åldrens börda lättar
Och hjälper oss i dödsens qval.
2. Han mildrik oss förkunnar
Sin helga lag, sin vilja god,
Och till allt godt förunnar,
Af blotta nåd, oss kraft och mod.
Den sig till honom vänder,
Han möter evigt huld.
