Den här sidan har inte korrekturlästs
492.
Nu tystne de klagande ljuden Och stille sig tårarnes flöden! Till lif och odödlighet buden Är menskan av Gud genom döden.
2. Vad säga de fredliga vårdar, Vad är det som runorna lova? »De sälla, som bo i Guds gårdar, De äro ej döda: de sova.»
3. Begärens och stormarnas ilar Och jordiska sorgen och fröjden De störa ej stoftet, som vilar, Ej anden, som lever i höjden.
4. En dag skall ock känslan och modet De domnade benen uppliva Och värmen och spelande blodet De stannade pulsarna driva.
5. Och vissnade lemmar, dem griften I mörker och tystnad förblandar, Högt över förgängelsens skiften Förklaras kring saliga andar.
6. Det höstliga kornet,
