lefnadsvågen,
Jag söka vill mitt rätta land,
I bön och möda trägen.
Här har jag ingen säker ort,
Men bortom mörka grafvens port
Min fristad är belägen
10. Mitt rätta hem i himlens höjd,
Och icke här, jag finner;
Ty verlden med dess falska fröjd
Som blomstret snart försvinner.
Mitt lif en skugga är, en dröm,
Bortlöper hastigt som en ström,
Som rägn i jorden rinner.
11. När kroppen blir i döden kall
Och ögat läggs tillsamman,
Mig tag från sorg och oro all
Till evig ro och gamman.
Gud Fader, Son och Helge And'!
Dig vare pris i alla land,
Nu och för evigt, Amen!
(J. Svedberg)
48. Jesu! lär mig rätt betrakta
Ordet, som blef kött i dig,
Och all verldens lust ej akta
Mot den fröjd, du bjuder mig:
Fröjd af sanning, nåd och frid,
Fröjd, som blir i evig tid,
Då du Fadrens råd förklarar,
Fadren sjelf oss uppenbarar!
2. Fadren sjelf, hos hvilken Ordet
Evigt varoch evigt är;
Af hvars tanke allt är vordet,
Och hvars hand all verlden bär:
Honom, den Oändlige,
I hans enda Son vi se,
I den vise, kärleksrike,
Helige, som blef vår like.
3. Gud när du i molnen ljungar
Och i morgonsolen ler,
När du föder fåglens ungar,
Liljorna sin fägring ger,
När du mig ur fara för,
När din röst hos mig jag hör,
O! då känner jag dig vara
Och din härlighet förklara.
4. Dock, när tanken dig vill hinna
I det ljus, som höljer dig,
Kan han ingen hvila finna;
Hjertat sjelft förirrar sig.
Men du tar en jordisk hamn;
Gud och menska, i din famn
Du oss sluter, såsom bröder,
Och, likt vårt, ditt hjerta blöder.
5. Si, då viker tviflet fjerran
För det klara lifsens ord;
Tro och kärlek skåda Herran
I hans
