7. O Brudgum skön!
Bland mannakön
Finns ingenstäds din like;
Likväl blef du blott och arm,
Men vi dermed rike.
8. O, huru säll
Är visst den själ,
Som detta rätt besinnar
Och sig med en stadig tro
Christi död påminner.
9. Ty efter han,
Sann Gud och man,
Led det han ej förtjente;
Wi nu utan vår förtjenst
Salighet förvänte.
10. Den nya graf,
Man honom gaf.
Har nu så helgat jorden,
Att vår graf är oss en skön
Hvilokammar vorden.
11. I allan tid,
O Jesu blid!
Wårt hjerta vi dig gifva,
Att du däri hvila må
Och så när oss blifva.
12. Ack! Jesu Christ,
Wår tröst förvisst!
Wi dig i trone bedje:
Låt din pina, kors och död
Lända oss till glädje.
99.
Så är fullkomnadt, Jesu kär!
Hvad om din död förkunnadt är:
Hvad som profeter förespått,
Det har nu sin fullbordan nått
2. Du lydig var din Fader huld
Till korsens död, för menskors skuld;
För menskors skuld ditt blod utrann,
Som all vår synd utplåna kan.
3. Nu döden dina ögon söft,
Din munn är tyst, ditt öra döft;
Men i din död oss lif du ger,
Ej kan oss döden skada mer.
4. Oss grafven synes mörk och kall,
Men det vårt hopp ej störa skall.
När Jesus läggs i grafven ner,
Dess mörker vi ej frukta mer.
5. Tack vare dig, o Jesu kär,
Som för oss pint och dödad är!
Tack dig, som grafvens mörka port
Har ljus med din begrafvning gjort!
6. Haf hvila, Jesu! blif och bo
Uti mitt bröst med ostörd ro.
Haf, Jesu! der din hvilostad,
Så far jag sist i grafven glad!
7. Du, som besegrat grafvens makt,
Du om min grav har vård och vakt,
Och, medan stoftet hvilar sig,
Har själen fröjd och frid i dig.
8. Du som af grafven månd uppstå!
Låt oss med lust af grafven gå,
Och följa dig med salig fröjd,
Till evig ro i himmelshöjd.
