På det jag därut skall gå
Och på domedag bestå.
9. Wärdes du ock sjelf mig möta,
Att jag dig med hugnad ser
I din ord och löften söta.
Der du dig med kraft beter
Och mig kungör lifsens vägar,
Dem jag vandra skall till ro,
Att jag glad må hos dig bo.
10. Här skall nu min själ sig nära
Af osyradt himmelsbröd,
Jesu nåd, och ej begära
Annat till sitt understöd,
Än det han förvärfvat hafver,
Kasta syndens surdeg bort,
Hvilkens fröjd är snöd och kort.
(H. Spegel.)
112.
Denne är den store dagen,
Som oss Christus hafver gjort:
Mörksens furste nu är slagen,
Nederlagd är dödsens port,
Grafvens mörker har försvunnit,
Lifsens sol har nu upprunnit.
2. Hvar är nu, o död, ditt välde?
Helvete! hvar är din makt?
Ormen, som vår moder fällde,
Hafver Christus nederlagt.
Öfver allt hvad oss förderfvat
Christus seger oss förvärfvat.
3. Säll och salig är den stunden,
Då vår Frälserman uppstod;
Satan blef i mörkret bunden.
Dämpadt vardt hans grymma mod.
Si, nu kunna fåren vara
Ibland ulfvar utan fara.
4. Wi ha varit fjerran gångne
Från det lif, som ofvan är;
Oss har döden hållit fångne
Med sin grymma makt och här:
Men vi frias från den vånden,
Sedan Jesus är uppstånden.
5. Wi ha varit dödsens trälar,
Wi ha varit mörksens barn;
Satan hade våra själar
Snärde i förderfvets garn:
Nu har Jesus oss förlossat,
Ormsens hufvud sönderkrossat.
6. Jude slägt! din otro spegla
Uti dessa underting;
Utsätt vakten och besegla
Grafven med Pilati ring:
Christus går dock utan möda
Genom stenen från de döda.
7. Hvässe döden sina tänder,
Ryte satan hämnd och mord;
Bundne äro nu hans händer,
Dödsens makt tillintetgjord!
Ho med Christo blir begrafven,
Uppstår under Christi glafven.
8. Låter oss nu vara glada,
Fröjdas hvar uppå sin ort:
Nu är botad all den skada,
Som oss syndafallet gjort.