Hoppa till innehållet

Sida:Psalmboken (1819).djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
86
Återlösningen.

C) Jesu andliga verldsregering och vård om sin stridande Församling.

117.

Upp, att Christi seger fira,
Frälsta, sälla mänskoslägt!
Oförgänglig är den spira,
Som han öfver verlden sträckt.
Lik en klippa, mot hvars grunder
Wågen fåfängt vredgad slår,
Christi kyrka tryggad står,
Sanningens och nådens under,
Bland begärs och villors svall,
Meningars och troners fall.

2. Ej skall mörksens hela skara,
Ej den fräcka otrons makt,
Henne öfvermäktig vara:
Gud om henne sjelf har vakt.
Fåfängt förstar sig omgjorda,
Fåfängt resas folken opp,
Under tidehvarfvens lopp,
Emot Herren och hans Smorda:
Sina fiender han skall
Lägga till sin fotapall.

3. Si, de föllo, och de falla
För det svärd, som är Guds ord.
Segerns rop mot himlen skalla
Från en frälst, lycksalig jord.
Mild och klar går Jesu lära
Att, ej mer af villor skymd,
Kring den vida verldens rymd
Himlens bud och löften bära:
Och i hennes ljusa spår
Tro och Hopp och Kärlek går.

4. Ordets ringa frö så blifver,
Under vård af odlarns hand,
Till ett härligt träd, som gifver
Frukt och hägn åt alla land.
Menskoslägt! stäm glädjens toner,
I dess skugga lyckosam;
Stödjen mot dess trygga stam,
Jordens förstar! edra throner:
Ty ej någon makt består,
Som af Gud sin kraft ej får.

5. Dygden, ljuset, glädjen, friden
I de helgas samfund bo,
Der det eviga ur tiden
Uppgår för en salig tro.
Jord och himmel skall försvinna
Men ej Herrens Jesu ord:
Wid dess sken vi en ny jord,
En ny himmel skole finna,
Der rättfärdighet och frid
Blifva skall i evig tid.

118.

Din spira, Jesu! sträckes ut
Så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
Det står, då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod,
Och för ditt kors, din segerstod,
Nedfalla folk och Kungar.