Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
245
139,[1] 173, 181, 182, 196, 255, 256, [2] 263, [3] 305, 310, 327, 360, 379, 385, 391 b, 395, 414, 468; Tillsammans 26.
N:o 29 och 483.
N:o 44, den enda Authentiska melodie af denna tonart, 62, 132, 141, 142, 158,[4] 159, 165, 396; Tillsammans 9.
Det är i synnerhet denna tonart, som lättast förekommer oss främmande. Men den, som begåfwad med någon djupsinnighet ger sig tid att utröna hwad dessa
- ↑ Denna härliga psalm har blifwit liknad wid toner ur englawerlden af en afbruten sång, utströmmande till tiden genom en midt under lofwet för några ögonblick öppnad och derpå tillsluten port. Dess alltid återkommande början utan början, och slut utan slut förnimmes i sanning såsom talande om en ewighet af majestät, för dödlighetens fattning utan begynnelse och ände; och ehuru till sin form lätt förklarlig, är den dock till sinnet såsom en hemlighet, hwilken röjer sig, utan att man kan forska den. Det trefallt Helig, som här förekommer, är å de högheligaste ord, den högstämdaste sång som wår kyrka känner.
- ↑ En af de härligaste bland wåra sånger, och sannolikt ursprungen i Norden.
- ↑ Te Deum, wexelsång, improwiserad af Ambrosius och Augustinus wid den sednares dop, efter dess omwändelse från Manikeismen. När denna psalm sjunges i skolan, fördelas ungdomen i twenne flockar, hwilka ställas i hwardera ändan af rummet, och wäxelwis swara hwarandra, såsom i boken är utmärkt. Som antifont borde psalmen äfwen sjungas under Gudstjensten, hwarföre chorwexeln borde i psalmboken betecknas. Detta mästerstyckes hela construction är alltigenom för wexelsången; men så skön den är, såsom sådan, så monoton och tröttande blir den alltid såsom ensång.
- ↑ En wacker sång, ehuru för tonartens uteslutande karaktär af styrka måhända mindre tjenlig wid nattwardens firande. Dock kan ingen lag häruti föreskrifwas. ”När wi komma från nattwarden,” säger Krysostomos, ”äre wi som eldsprutande Lejon mot wår själs fiender.”
