När sången af psalmerna från zifferskriften hunnit någon grad af färdighet, kan en särskilt dag i weckan bestämmas för hwarje kyrkoton, så att t. ex. Måndagen får den Första Kyrkotonen, Tisdagen den Andra, Onsdagen den Fjerde, Thorsdagen den femte, och Fredagen den sjette Kyrkotonen, till hwilken de twenne psalmerna af Tredje Kyrkotonen kunna fogas, hwarefter sångtimmen af Lördagen kan anwändas för den psalmer af alla Tonarter, hwilka Söndagens skola sjungas Gudstjensten. Denna ordning kan ej länge widmakthållas för fåtaligheten af melodier i fjerde kyrkotonen, som likwäl för sin djupsinnighet och sällsamhet tål mera öfning, än de öfrige; men den är dock god för en tid. Den förnöjer ungdomen med anblicken af regel, och tjenar för urskillningen, det stora medlet för all redig och säker fattning [1]. När denna ordning icke längre med skäl kan uppehållas, må den ena dagen psalmerna af 1, 2 och 5:te kyrkotonen öfwas, hwilka äro 148 till antalet, och den andra dagen psalmerna af 3, 4 och 6:te kyrkotonen, hwilka äro 152. De förre såsom alla med tredje tonen liten, närma sig till wår Moll, de sednare, med tredje tonen stor, till wår Dur.
Om Wäckelse af sinnet för takt och dess öfning.
Man brukar räkna takten, teckna takten och slå takten. Swagheten, som icke fattar taktens inre sinne, utan blott dess yttre mechanism, brukar ock, som nödhjelp, att stampa takten. Ett starkt, wäl träffadt och beslutsamt utfördt slag af den, som besitter förståndet, lyckas wanligen att återföra takten hos en hel orkester, när den är förlorad. De trenne förstnämnde sätt att utmärka takten äro alla nyttiga, och tjena att ingifwa sinnet för takt, och af takt göra wana, färdighet och natur. Det wore en god sak om en
- ↑ Att wäl åtskilja och wäl sammansatta är lärarens mästerskap. Då har läraren lyckas fullkomligt, när han, der det låter sig göra, ur innerlig fattning af saken förmått uttala den så, att distinctionen gör sig sjelf hos lärjungen.
