icke skrik. Detta skräller och skränar, gällt och genomträngande; hög röst är deremot ett mer eller mindre starkt, men rent och efter röstens förmåga afpassadt ljud.
Läsning från Taflan.
Denna öfning föregår och åtföljer sångöfningen. Den bör icke uppgifwas förr, än alla begrepp, hwilka en saker sång förutsätter och kräfwer, äro hos ungdomen bragta till full reda och klarhet, så att de ligga till hands och finnas utan all swårighet wid sången från zifferskriften. Detta winnes säkrast och snarast, i anseende till sakens beskaffenhet af blott form, genom frågor, enligt bruket i wexelskolor. Här utföras några, och till en del de wigtigaste, såsom anledning för läraren. För honom blir icke swårt, när behof röjer sig, att föröka deras antal, sedan dessa äro genomgångna, äfwen om före bekantskapen med denna uppsats, tonläran warit honom alldeles okänd.
1. Hwad är en skala? En följd af åtta närbelägna toner i twå halfwa och fem hela tonsteg, hwarwid den sista tonen alltid är densamma, som den första, men i en annan octav.
Anm. Detta förhållande må nu uppwisas i de sex Kyrkotonernas skalor, hwartill hörer den kunskapen, att en half ton, å skoltaflan, har rummet näst intill, eller andra rummet, och en hel ton tredje rummet, efter ett mellanrum, som är tomt, samt att halftonernas läge är olika i olika skalor. En skala är ingenting annat, än tonartens schema. Den enkla föreställningen derom fattar ett barn wid sången deraf.
2. Hwarföre blifwa tonstegen i skalan blott sju, då tonerna likwäl äro åtta? Derföre att skalans första ton afgår, emedan till den icke stiges från någon föregående ton.
3. Huru många äro kyrkotonarterna? Sex.
4. Huru kallas de? Första kyrkotonarten Dorisk, den andra Frygisk, den tredje Lydisk, den fjerde Mixolydisk, den femte Aeolisk, den sjette Jonisk.
5. Hwarpå skiljer man lättast alla dessa tonarter ifrån hwarandra? På halftonernas läge i deras skalor.
