versen, — då det hastigt föll mig in att ställa mig på förtrolig fot med det beskedliga Dagligt Allehanda, hvilket också lyckades; ty samma dag Dagligt Allehanda, för första gången i sin nya uniform med de 4 knappraderna uti, gjorde sin cour hos Publiken, fick jag taga den nyputsade Kavaljeren under armen och slinka med på köpet. Sjelf hade jag omfärgat min lappiga och nedfläckade salopp och påtryckt densamma några reformfigurer och novell-blommor, de senare utskurna ur en gammal matta på Haga slott, på det jag desto lättare skulle falla på läppen. I kjortelsäckarna hade jag den vanliga konfekten tillhands åt Aftonbladet, för att dymedelst visa att något ”smilande popularitetsbegär” kommer ”hädanefter lika litet som hittills” att leda mina steg på den publicistiska banan — något måste man likväl hafva, och mitt består blott deruti, att kunna pungslå Aftonbladet, ett lika oskyldigt som lofligt förelag. — Detta var hvad jag hade att berätta Tant om mig sjelf; sedermera har jag något mera generelt att framföra.
MINERVA
(klappar Freja på kinden).
Din uppriktiga naivitet roar mig på det
